not enough - o.e

09

Oscars perspektiv:

Jag trycker in nyckeln i låset och vrider om. Nathalie kliver in direkt efter mig. När hon hänger av sig sin kofta ser jag att hennes T-shirt fortfarande är dyngsur.

"Vill du låna en torr tröja?" Frågar jag och ler. Hon besvarar leendet.

"Ja tack jätte gärna. Det är så jäkla äckligt att ha på sig blöta kläder de liksom klibbar fast sig på kroppen" svarar hon. Jag skrattar till lite.

"Ja, och så fryser man ju" tillägger jag. Nathalie tittar ner i golvet.

"Men det gör jag i vanliga fall också" mumlar hon och tror säkert att jag inte hörde. Eftersom jag inte kommer på något att svara så låtsas jag som att jag inte hörde. Varför fryser hon hela tiden? Tänker jag men avstår från att fråga.

Vi går in i mitt rum, Nathalie sätter sig på sängen medan jag går till min garderob.

"Det här är nog den minsta jag har" säger jag och håller upp en mörkblå långärmad som är på gränsen till för liten för mig. Hon nickar och tar emot. Jag vänder mig om för att gå ut ur rummet.

"Men du Nathalie..." Börjar jag och vänder mig om åt hennes håll. Då står hon med ryggen mot mig i bara bh. Jag blir alldeles rädd av det jag ser. Hennes ryggrad och revben sticker ut. Jag vänder snabbt om igen generat efter att ha sett henne nästan naken. "Jag går till köket kom när du är klar" tillägger jag snabbt innan jag springer iväg. Pinsamtpinsamt.

I köket gör jag varmchoklad. Jag tänker att det passar bra nu när det regnar och vi bara ska prata. Jag hör fotsteg bakom mig så jag vänder mig. Där står Nathalie med min T-shirt som ser ut som en påse på henne. Hennes genomblöta hår har hon satt upp i en slarvig hästsvans. Och jag antar att hon tvättat ansikte eller nått för nu har hon inte längre utsmetad mascara över hela ansiktet.

"Hej" säger hon och ler. Hennes leende är på riktigt en av dom finaste sakerna jag sett.

"Hej, jag har gjort varmchoklad. Vill du ha en kopp?" Frågar jag och ler tillbaka. Hon stelnar till. Det ser nästan ut som att hon ska börja gråta igen. "Förlåt, har gjort något fel?" Frågar jag förvirrat. Hon tittar sorgset på mig.

"Nej nej nej, absolut inte. Du är helt underbar" när hon sa det slog mitt hjärta några extra slag. Nu tvekar hon sådär igen. Alltså att hon biter sig i läppen nervöst och fäster blicken i golvet medan hon funderar. "Jo men jag vill gärna ha varmchoklad" säger hon sen och ler men det är något som inte ser lika äkta ut.

"Du måste absolut inte. Jag bara tänkte om du frös" säger jag oroligt. Hon ler istället för att säga någonting och tar en av kopparna som står på köksbänken. Jag tar den andra och så går båda till mitt rum.