Allt vi gör

10

Maryam:

Jag vaknar och tittar ut genom mitt fönster. Betonghuset vi bor i står i en klunga med tre andra hus i varje och i mitten en liten lekplats och en fotbollsplan. Jag sträcker på mig och suckar när jag kommer på att Jaco förmodligen är lite sur idag med. Jag tittar på min mobil och ser en snap från Aden och jag känner hur hjärtat börjar bulta snabbare och jag blir helt varm i bröstet. "Hur gick det med Jaco? Saknar dig, vill du ses och prata :)" Jag ler omedvetet och svarar direkt. "Ja gjärna, ska vi ses utanför coop vid 11?" Han svarar med en tumme upp och skickar en bild från hans sovrum. Han ser helt nyvaken ut och håret är rufsigt. Jag ler och skickar tillbaka innan jag stänger av mobilen och reser mig för att ta fram rena kläder.

Aden:

Jag tänker på det som hände igår så fort jag vaknar. Det måste ha varit mitt livs bästa stund, men jag är rädd att jag känner känslor som inte är besvarade. Men just nu, tror jag att jag älskar henne. Trots att vi nyss blev ihop. För vi är väl ett par? Jag tar upp mobilen och skickar "saknar dig". Hon svarar efter en stund och vi bestämmer oss för att ses idag. Kanske kan jag överraska henne med en dejt? 

Efter några timmar springer jag nerför trappuppgången och ut på gården. Jag är en halvtimme tidig, så smiter in på coop och köper en marabou. Jag betalar snabbt och ställer mig utanför butiken igen. Efter vad som känns som en evighet ser jag henne komma, iklädd en svart tjock jacka. Det jag känner igen henne på är hennes långa svarta hår som jag gillar så mycket. Jag blir glad när jag ser henne. Hon kommer fram till mig. "Hej" säger jag och ler. Hon ställer sig på tå och ger mig en kyss. Jag gillar vår längdskillnad. Jag lägger min arm runt hennes axlar och börjar gå. "vart ska vi?" säger hon skrattande. "På promenad."

Vi går en stund på stadens gator, förbi HM och Lindex ut mot vattnet. Jag pekar mot en bänk och sätter mig. Hon tvekar inte utan sätter sig bredvid mig och lutar sitt huvud mot min bröstkorg. Jag ger henne en rad marabou. "Du om festen.." börjar jag. Hon tittar upp på mig och nickar. "Jag måste säga.. jag ångrar ingenting. Jag gillar dig verkligen." Hon ser på mig. "Inte jag heller" säger hon. Jag andas ut och klumpen i bröstet börjar långsamt släppa. Hon sätter sig upp och tar min hand. "Men du måste lova mig en sak." "Ja visst." "Inga gäng, inget kriminellt eller att du blandar in mig i något sådant. Då dödar Jaco dig, men vi måste fortfarande hålla det hemligt för honom." Jag skrattar nervöst till, men slutar så fort jag ser hennes blick. "Vadå, allvarligt?" Hon nickar undvikande. "Han gillar inte dig och det är bäst att vara säker." Jag stirrar på henne, men sen rycker jag på axlarna. "Kan nog fatta det, men jag lovar." Jag kollar klockan på mobilen. "Fuck, har fotboll om en halvtimme." Hon nickar men ser lite besviken ut. Jag ger henne en snabb kyss och rushar iväg.