Allt vi gör

17

Maryam:

Under middagen är det stel stämning. Jag orkade inte prata. Emma och Riley möter ibland min blick i samförstånd medans killarna pratar om dagen vi haft. Efter vi har diskat undan sätter någon på musik och Hassan öppnar ett skåp fyllt med ölburkar. Jag sitter i soffan med Emma medans de andra dansar loss. Riley blev ganska fort full och har nog glömt det mesta, medans Emma tog en öl och sen satte sig hos mig. Det uppskattar jag, tills Hassan drar iväg med henne bort till sitt sovrum. Hon söker min blick. "Det är okej, gå du," säger jag och försöker le. Aden kastar sig ner bredvid mig. Hans andedräkt luktar öl när han drar mig närmare. Han klappar min axel och låter sina fingrar vandra ner innanför min tröja, längs ryggen mot bh bandet. 

Jag ryser ofrivilligt till men drar mig undan. Han ser på mig. "Vad?" frågar jag stelt. "Inget, men varför beter du dig så konstigt?" Jag tittar bort. "Det gör jag inte." "Jo," säger han bestämt. "Det gör du." Han tar min hand och leder mig till köket. Jag sätter mig på köksön och han ställer sig bredvid mig. Jag önskar så att Emma stod bredvid mig, men jag vet att jag måste göra det själv. 

Men innan jag hinner säga något ställer sig Aden framför mig. Han tar tag runt min midja och drar mig långsamt närmare. "Jag älskar dig," säger han och kysser mig, samtidigt som han långsamt särar på mina ben. Jag vänder mig bort och han ser oförstående på mig. "Aden vi, vi kan inte." "Va varför inte?" frågar han med lätt ledsen blick. "Har du mens? Behöver du nått?" Jag skakar på huvudet. "Nej, jag.. jag.. jag är gravid." Det är som att hela världen stannar upp och slutar snurra. Han öppnar munnen men det kommer inga ord. "Är, är du säker?" är allt han får fram. Jag nickar. "Mmm, jag har gjort tre test. 

Han börjar vanka fram och tillbaka i ren panik. Jag hoppar ner och försöker hålla om honom. "Men vi löser det, eller hur?" Han buttar bort mig. Det är ingen hård knuff, men det känns som om jag just fått en kniv i hjärtat. Jag börjar snyfta. "Aden, snälla se på mig." Han hör mig inte. "Men vi har varit försiktiga. Vi har ju använt skydd! Hur?.." Han möter långsamt min blick och jag kan inte hjälpa det. Jag börjar gråta igen. Hela min värld rasar samman. han lyfter upp min haka och ser mig djupt i ögonen. "Vi klarar det här." han lägger handen på min mage och kysser mig.