Vi tittade på Seike.
-Vem är det annars?? Frågade jag.
-Vet inte!! Googel kanske har svaret!! Svarade Seike och satte sig framför datan. Han sökte på Jenziih.
-Vem är det?? Frågade vi när vi såg en tjej som höll om en hund som såg precis ut som Abi eller vad hunden nu heter. Vi sökte på Karin istället. Då kom det inte upp så mycket. När vi kollade på alla som taggat Jenziih i bilder från insta hittade vi en bild på Karin och tjejen och Jenziih. (JENZIIH)
Jag vaknade av att min mobil ringde igen men jag svarade inte. Jag låg och höll om Joy. Jag pussade henne. Abi låg ännu på våra fötter. Undra hur hon kommer ta det när Abi dör?! Jag menar det är ju inte så länge kvar. En docktor kom in. Han log lite.
-Du, den där hunden ser inte så kry ut!! Sa han. Jag skakade på huvudet.
-Nä, hon kommer gå bort snart!! Svarade jag ledset.
-Det var ju inte kul att höra!! Sa han.
-Nej och det lär inte bli så kul sen för mig när jag berättar om det för Joy!! Sa jag. Han skakade på huvudet.
-Sånt besked vill ingen ha!! Sa han sen.
-Nä det vill man ju inte!! Sa jag.
-Hur mår hon?? Frågade han.
-Jag vet inte!! Svarade jag.
-Vet du om hon har vaknat?? Frågade han. Jag tittade på hur Joy låg.
-Jag tror hon har det!! Svarade jag.
-Bra, hur gamal är hunden?? Frågade han. Vänta vad har det med saken att göra?! Abi har väl inget med Joy att göra i detta samanhang.
-8år svarade jag.
-Det är nog därför!! Hundar brukar inte leva längre än till en viss ålder beroende på ras!! Sa han.
-Så det kan vara därför hon kommer gå bort?? Frågade jag.
-Det är nog det!! Svarade han. Han gick. Jag tittade på Joy. Jag somnade om. Jag vaknade när Abi slickade på mitt ansikte. Sen på Joys.
-Abi!! Sa Joy. Jag log lite.
-Pappa!! Sa Joy gulligt. Jag nickade.
-Aaa, men jag har något som inte är roligt att säga!! Sa jag.
-Vadå?? Frågade Joy oroligt.
-Det är om Abi, hon har nått sin normala max ålder!! Svarade jag.
-Du får inte säga så!! Sa Joy.
-Tyvärr Joy!! Jag är ledsen men hon har det!! Sa jag. Joy började gråta.
-Förlåt Joy, jag skulle ha väntat att berätta det!! Men Joy se det possetivt!! Hon är ännu levande!! Sa jag. Men seckunden efter kollapsade Abi ihop. Joy tittade upp lite. Hon såg Abi.
-Neeeej!! Sa Joy mellan tårarna.
-Joy!! Joy ta det lungt!! Sa jag när jag såg hur mycket hon försökte få Abi till att resa sig upp. Jag lyckades grappa tag om hennes handleder och kramade henne hårt. Abi rörde sig inte alls.
-Det är över nu!! Sa jag tyst. Han David kom in. Han såg Joy gråta och rusade fram. Jag drog min hand genom hennes rosa hår.
-Varför gråter du?? Frågade David. Jag nickade lite mot Abi.
-Ajjjdå, hände det nyss?? Frågade David. Jag nickade. Han tog upp Abi och gick ut med henne. Joy satt och grät i min famn.
-Jag kommer aldrig lämna dig!! Det är något jag aldrig skulle planera in iaf!! Sa jag. Joy bara grät. Vi satt där länge. Joy grät i säkert fem timmar. Sen försökte hon sluta men lyckades inte så bra. Vi var vakna hela nattan och dagen där på. Mina vänner försökte få tag på mig men jag svarade inte. Jag kan ju inte lämna Joy såhär. När det gått en vecka gick vi hem. Joy grät ännu smått. Jag höll min arm om henne. Dom hade fått bort drogerna från hennes kropp. Det var ju bra.
