Behind Closed Eyes

Kapitel 3

Izabelles POV

Den tårtan vi åt till efterrätt var definitivt den godaste chokladtårtan jag någonsin ätit. När vi ätit klart går Kathrine och Amy och diskar. 

Lauren reser sig upp och jag följer efter. "Vill du att jag ska visa dig runt i vårt hus?" frågar hon medan vi går upp för trappan. 

"Visst" svarade jag med ett leende. Först går vi in i ett rum som har en våningsäng och en vanlig säng. "Det här är Christinas, Kathrines och Amys rum, och eftersom Christina är äldst så har hon så klart en egen säng." säger Lauren samtidigt som hon skrattar lite. Jag ser mig omkring och konstaterar att Christina äger en hel del kläder, medan Kathrine har en hel del anteckningsböcker och Amy har en gitarr som ligger på hennes säng.

Vi går ut ur deras rum och går in i ett annat. Detta borde vara de andra systrarnas rum. 

"Det här är mitt rum som jag delar med Dani och Lisa, och det här är min säng." säger Lauren medan hon sätter sig på sin säng. Hennes täcke är blått. Alltså, jag skulle kunna göra vad som helst för att få bo med en sådan här trevlig familj. 

Slutligen går vi ner för trappan och in i ett annat rum. Inne i rummet finns det ett piano, några gitarrer och en hel del mikrofoner."Mina systrar och jag älskar att sjunga, vi sjunger inte direkt inför andra men när vi är uttråkade brukar vi gå in här och sjunga lite." "Jag älskar musik!" berättar Lauren. "Jag älskar också att sjunga." säger jag när Christina ropar: " Lauren! Kan du komma in i köket en kort stund?" 

"Visst!" svarar hon samtidigt som hon vänder sig mot mig. "Vill du stanna här tills jag kommer tillbaka?" jag nickar och hon går ut ur rummet.

Jag sätter mig vid pianot och funderar en stund innan jag bestämmer mig för att sjunga lite. Jag brukar aldrig sjunga utom när jag är ensam hemma, men detta huset är så stort så jag tvivlar på att någon skulle höra mig. Några tårar börjar rinna ner för mina kinder samtidigt som jag börjar sjunga.

Every day is so wonderful 

Then suddenly, It's hard to breathe. 

Now and then, I get insecure 

From all the pain, 

I'm so ashamed.

I am beautiful no matter what they say. 

Words can't bring me down.

I am beautiful in every single way. 

Yes, words can't bring me down. 

Oh no. So don't you bring me down today. 

Plötsligt hör jag hur någon börjar sjunga bakom mig. Jag vänder mig om och jag är ganska säker på att hennes namn är Lisa. Hon måste hört mig sjunga. Gud hennes röst är så perfekt. (Izabelle sjunger i fetstil och Lisa i kursiv stil) (Lyssna gärna på Beautiful av Christina Aguilera) 

To all your friends you're delirious, 

So consumed in all your doom. 

Trying hard to fill the emptiness. 

The pieces gone, left the puzzle undone.

Is that the way it is?You are beautiful 

No matter what they say 

Words can't bring you down, oh no

You are beautiful in every single way 

Yes, words can't bring you down, oh no 

So don't you bring me down today. 

Jag ler samtidigt som några tårar rinner ner för mina kinder. Sedan fortsätter vi att sjunga. 

No matter what we do (no matter what we do) 

No matter what we say (no matter what we say) 

We're the song inside the tune 

Full of beautiful mistakes 

And everywhere we go (and everywhere we go) 

The sun will always shine (the sun will always, always shine) 

And tomorrow we might wake on the other side 

We are beautiful no matter what they say

Yes, words won't bring us down, no, no

We are beautiful in every single way 

Yes, words can't bring us down, oh, no 

So don't you bring me down today 

Oh yeah, don't you bring me down today, yeah ooh 

Don't you bring me down ooh... today 

Lisa och jag avslutar låten och våra blickar möts, tårar strömmar ner för mina kinder. Usch, jag hatar att gråta framför människor. Speciellt människor jag inte känner, men Lisa verkar riktigt trevlig så det är inte lika jobbigt att visa mina känslor för henne. 

Lisas POV 

Mina första tankar när jag hörde Bella sjunga ensam i rummet var shit, hon är bra. Jag går till musikrummet för att höra bättre. 

Jag älskar Christina Aguileras låt Beautiful så jag bestämmer mig för att hänga på och sjunga med. Hon verkade inte ha något problem med det. Texten har ett så bra budskap, jag hoppas verkligen att hon tror på det vi sjunger.

Vi avslutar låten och jag söker ögonkontakt med henne och våra blickar möts. Jag ser att hon gråter. Hon kollar ner i golvet. Jag märker att hon hatar att hon gråter framför mig, men jag har inget emot det. Ibland kan det vara skönt att visa sina känslor för någon. Jag sätter mig bredvid henne och lägger min arm runt henne.

"Gud vad fint du sjunger Bella, du har en fantastisk röst!" säger jag medan jag kramar henne. Jag menar verkligen det jag sa. Hon har en jättefin sångröst. 

"Ta-tack.", svarar hon blygt.

Jag möter hennes blick och ser att hon inte tror på det. Men det är inte bara det utan det är något mer, något som inte stämmer. Jag har lätt för att se när människor inte mår bra eller försöker låtsas må bra när det verkligen inte gör det. Det kan bero på att jag också gjorde som henne när jag var i den åldern. Jag försökte låtsas som allt var bra. Jag kommer ihåg att man bara hoppades på att ingen skulle märka något. Men det fanns oftast människor som kände dig för bra för att inte märka det.

"Du, Bella, jag vet att du inte känner mig så bra ännu, men om du vill prata kommer jag alltid finnas här för att lyssna."

Bella ser på mig med sorgsna ögon och skakar på huvudet. 

"Jag mår bra." försöker Bella. Men jag vet att hon ljuger. 

Jag tror att hon är rädd för att öppna upp sig, rädd för att bli sårad. En dag så kommer hon förhoppningsvis lita på mig och låta mig hjälpa henne. Hon verkar så söt och snäll, men även, jag vet inte hur jag ska förklara, förstörd inuti...

------------------------------------------------------------------------------

Hej alla!

Här kommer tredje kapitlet, hoppas ni tycker om det.  Kommentera gärna

// Wilma