Behind Closed Eyes

Kapitel 12

Izabelles POV

Jag vaknar upp av att någon försiktigt skakar på mig. Jag känner hur jag har ett par armar runt mig. Jag öppnar mina ögon och ser Lauren. Antar att jag somnade medan jag tänkte igår.

"Godmorgon Lilo!"

"Godmorgon Bella, inga mardrömmar inatt?" frågar Lauren lite oroligt men med ett leende.

"Katherine berättade för dig eller hur?, Nej jag mår bra, inga mardrömmar inatt."

"Vad bra då." säger hon innan hon pussar mig på pannan och lämnar rummet igen.

Jag vrider försiktigt på huvudet för att se vem som ligger och kramar mig. Det är Christina, hon öppnar långsamt ögonen.

"Godmorgon, sovit gott?", viskar hon med hes röst samtidigt som hon kramar mig lite hårdare. Jag vänder mig om och kramar tillbaka.

"Ja, jag har aldrig känt mig så trygg, själv då? Förlåt för att jag råka somna i din säng." svarar jag lite generad.

Dani POV

Jag kikar i mina andras systrars rum, då ser jag Christina och Izabelle kramas. Izabelle somnade i Christinas säng igår medan Christina, Lisa och Lauren berättade för mamma och pappa vad som hände när de skulle hämta hennes saker. Christina bryr sig verkligen om henne, det gör alla mina andra systrar också.

Jag kommer aldrig att erkänna det men jag är verkligen avundsjuk på henne. Hon är så fin, smart, orädd och hon har en väldigt bra klädsmak. Titta bara på mig, lilla beniga långa Dani. Jag önskar jag va henne... fast utan saken om hennes mamma. Jag känner hur ilskan stiger och avundsjukan ökar.

Jag var upprörd och helt förstörd när jag hörde vad hennes mamma hade gjort mot henne, men jag gillar henne inte ändå på något sätt. Hon snor dessutom mina systrar ifrån mig. Nej jag hatar henne övertalar jag mig själv. Jag hatar henne, hon snor mina syskon ifrån mig!

"Frukosten är klar!" ropar Katherine.

Christina reser sig upp och går mot badrummet. Jag springer till mitt rum och kastar mig i sängen. Jag ser hur hon passerar dörren och jag reser mig upp för att gå och kolla till Izabelle.

Izabelles POV

Jag har precis tagit på mig en munktröja och ett par jeans och står nu och borstar håret när Dani kommer in i rummet. Jag hoppas hon är på bra humör för jag orkar inte mer drama, speciellt inte idag.

"Hej!", säger hon

"Um...hej", svarar jag osäkert.

"Jag såg dig och Lauren prata innan, du har kommit riktigt nära med alla eller hur?.."

"Ja, jag antar det. Jag trivs väldigt bra här."

"Tro mig, du har kommit nära alla. Christina, Lisa och Lauren hängde med dig när du skulle hämta dina grejer igår. Du och Lauren har smeknamn på varandra. Katherine gör allt för att du ska må bra. Amy tycker synd om dig och är helt förstörd efter hon hörde vad du gått igenom. Du sov med Christina inatt och små killarna pratar hela tiden om hur rolig du är att leka med."

Det känns inte som att detta samtalet kommer sluta bra...

"Ehh, Jag vet inte vad jag ska säga."

Dani verkar skitsur, det här kommer verkligen inte sluta bra.

"JAG SKA VARA ÄRLIG! JAG HATAR ATT DU ÄR HÄR! DU TAR MIN FAMILJ IFRÅN MIG! DU ÄR INTE VÄRD NÅGONTING, DU ÄR FUL OCH LIKA VÄRDELÖS SOM EN IDIOT!", skriker Dani.