Behind Closed Eyes

Kapitel 11

Laurens POV

"Jo mamma! Den här gången gör jag det . Jag har fått nog. Jag är trött på att bli slagen och få höra hur värdelös jag är. Jag älskar dig mamma, men jag måste göra det som är bäst för mig. Jag vill känna mig älskad." säger Bella lugnt. Tårar rinner ner från hennes kinder nu.

"Du borde inte lämna mig, du är inte värd bättre din värdelösa bitch. Du är endast en värdelös unge som bara tänker på dig själv," ropar hon innan hon börjar slå Bella. Bella bara står där och blinkar varje gång hennes mammas hand kommer i kontakt med hennes hud.

Christina och Lisa springer till dem. Jag försöker följa efter men min kropp rör sig inte. Jag står fast frusen i golvet av rädsla. Min kropp börjar skaka, jag vet inte vad jag ska göra. Jag kan inte flytta mig.

"Sluta! Sluta slå henne!" ropar Christina. Hon lyssnar inte. Hon fortsätter att slå Bella. Slagen övergår nu till sparkar istället.

Christina springer mot Bellas mamma och Lisa mot Bella.

Christinas POV

Jag springer fram till Bellas mamma och försöker knuffa bort henne, men det visar sig vara ganska svårt. Jag knuffar henne mot en vägg. Medan jag håller fast Bellas mamma ser jag Lisa springa fram till Bella som nu ligger ihop krupen på golvet av smärta. Det gör mig arg att hon slår sin egna dotter. Vad är man för mamma om man slår ens egna dotter. Jag känner hur jag automatiskt tycker henne hårdare mot väggen. Nu är hon i alla fall lugn. Jag ser i ögonvrån hur Lisa hjälper Bella upp från golvet och går mot soffan. Precis när de nått soffan lyckas Bellas mamma komma loss hon springer mot Soffan där de sitter. Hon ska precis börja slå Bella igen, när Lauren som bara stått fast frusen springer mot henne och knuffar undan henne så hon ramlar. Hon reser sig upp och slår till Lauren som hämnd för att hon knuffade henne. 

Izabelles POV

Det gör ont när min mamma slår mig men jag kan leva med det. I samma ögonblick slår hon till Lauren, det var droppen!

"Nu räcker det! Jag är trött på det här! Jag lovar om inte du lämnar oss nu direkt kommer du att få ångra det!" ropar jag.

"Okej, eller hur. Vad ska lilla du göra?" svarar min mamma utmanande. Jag hatar vad jag måste göra, men det är enda sättet att få henne att förstå att jag menar allvar. Jag ger henne en hård käftsmäll. Hon tar några steg tillbaka. Hon ser sårad ut. Jag känner mig som en hemsk person samtidigt som jag känner mig glad och stolt. Jag vet dubbelmoraliskt, men äntligen vågar jag säga ifrån och stå upp för mig själv.

"Det var bara ett slag, tänk då hur jag haft det alla dessa år. Det är precis så jag känner varje gång. Du kan ju testa att upprepa detta i flera år. Då kan du sluta undra varför jag är så förstörd och deprimerad." säger jag lugnt. Hon vänder sig om och går gråtandes ut genom dörren.

Där står jag en stund, chockad över allt som hänt.

"Antar att vi borde lämna mina saker i bilen." säger jag efter en lång stund av tystnad.

Jag ser hur alla tre systrarna ser på mig och undrar hur jag varken gråter eller skakar. Jag vet inte varför jag inte känner några känslor men jag antar att det är för att jag är i chock.

"Hör ni jag mår bra, sånt är livet, det är bara att gå vidare."

De verkar inte hålla med men de ifrågasätter inte heller.

"Är du okej Lauren?" frågar jag istället.

"Det svider bara lite" svarar hon.

"Lägg på lite is sen så går det över snart. Jag är verkligen ledsen för det som hände. Jag sa ju att jag inte ville att någon av er skulle komma."

Vi tar varsin låda från mitt rum och bär ut till bilen. Tillslut är mitt rum tomt och vi åker till baka hem. Vi bär mina saker till Lisa och Laurens rum. Christina, Lisa och Lauren går ner till dem andra, de ska förmodligen berätta vad som hände. Jag går istället in tjejernas andra sovrum. Där ligger Kathrine i sin säng och skriver en ny dikt. Jag sätter mig på Christinas säg. Just nu kan jag inte känna några känslor. Jag är varken glad eller ledsen. Hoppas allt kommer att bli bra nu...

----------------------------------------------

Hej! 

Äntligen lov. Hoppas ni gillade detta kapitlet. Ber om ursäkt för sen uppdatering men har inte haft tid att skriva, men nu har jag det. 

Nästa kapitlet kommer så fort jag skrivit klart det.

God Jul!

/Wilma