Behind Closed Eyes

Kapitel 9

Izabelles POV

Jag tittar på allas reaktioner. Mike och Alex ler stort, Christian och Nick ser glada ut och Joey springer fram till mig och kramar mig.

"Betyder detta att du kan leka mer med mig?" frågar han

"Definitivt!", svarar jag med ett leende. Han skiner upp som en sol av glädje.

Christina och Lisa ser jätteglada ut. Lauren ser förvånad och undrande men verkar ändå glad. Jag får prata med henne senare.

Kathrine ser förvirrad ut och även lite bekymrad ut. Hon undrar förmodligen vad det finns för skäl till att flytta hit. Amy verkar tycka att det är helt okej, men Dani ser inte så glad över beslutet. Jag borde definitivt prata med henne senare.

"Tjejer dags för ett familjemöte!" säger Christina.

Christina går mot sitt rum och vi andra följer efter.

Dani stirrar på mig.

"Varför är hon här?" frågar hon bitchigt samtidigt som hon pekar mot mig.

"Dani, lägg ner! Hon är nu en del av denna familjen och jag vill aldrig mer höra dig använda den tonen igen," säger Christina argt. "Jag ville att ni skulle komma hit så att jag, Bella och Lisa kan förklara varför Bella ska flytta hit."

Alla tittar förväntansfullt på mig. Lauren ser så orolig ut, hon funderar nog på om jag är okej eller inte. Jag tar ett djupt andetag.

"Ehh... Jag vet inte riktigt hur jag ska börja... Men saker har aldrig varit lätt för mig. En av det svåraste och jobbigaste sakerna är hur jag har det hemma. Min mamma har aldrig direkt varit snäll mot mig och hon blir bara värre. Häromdagen märkte Lisa att jag hade ett blåmärke på min ena axel, min mamma gav mig det."

Lauren, Kathrine och Amy ser förskräckt på mig, och Dani ser chockad ut.

"Idag började jag och hon att tjafsa. Hon slog mig några gånger och sedan kastade hon ut mig från huset. Jag kom hit eftersom jag inte hade någon annanstans att gå."

Jag känner hur någon lägger sina armar om mig och sedan ytterligare fyra par. Jag ser på alla. Dani kramar mig. Lauren gråter och det gör även Amy. Kathrine ser verkligen förstörd ut. Christina och Lisa visste redan så de var mindre påverkade av min berättelse än dom andra, men de hade ändå tårar i ögonen.

"Välkommen till ditt nya hem" viskar Amy. Jag tittar mot henne och ler.

"Tack, jag uppskattar verkligen din vänlighet och välkomnande." alla nickar och Lauren torkar bort hennes tårar med tröjärmen.

"Jag behöver bara hämta mina grejer från mitt hus... Jag vill verkligen inte gå tillbaka dit men jag måste."

Christina funderar en kort stund innan hon säger: "Imorgon så hänger jag, Lisa och Lauren med dig och hämtar dina saker."

"Jag tror inte att det är en så bra idé, min mamma kan bli väldigt våldsam och jag vill inte att någon av er blir skadade." säger jag.

"Vi kommer att klara oss, vi vill hjälpa dig och skydda dig" säger Lisa.

"Okej...", säger jag tillslut tveksamt.

Lynne kommer precis in och vi alla ser på henne. Christina berättar våran plan för morgondagen och hon håller med.

"Nu är det läggdags. Vi kommer att skaffa en våningsäng inom kort åt Bella och Lisa om det är okej med dig Lisa" Vi alla ser mot Lisa . Hon ler mot mig och nickar. "Men fram tills dess måste någon dela säng. Det är upp till er sju vem." säger Lynne innan hon går ut ur rummet.

"Du kan dela med mig," säger Kathrine

"Och om det blir för tråkigt kan du alltid dela med mig," säger Lauren skrattandes

Vi alla skrattar och Kathrine försöker ge Lauren en sur blick men lyckas inte så bra.

"Jag skoja bara," säger Lauren och ler.

> Senare <

Klockan har redan hunnit bli 23.15 och jag går och frågar Lauren om hon har någon pyjamas som jag kan låna. Hon ger mig en blå flanell skjorta och ett par svarta mys shorts som jag satte på mig i badrummet.

När jag går mot Christinas, Kathrines och Amys rum möter jag Dani. Hon stirrar på mig.

"Vad?!" frågar jag.

"Ingenting!", svarar hon snabbt.

Jag rycker på axlarna och går in i rummet. Kathrine ligger redan i hennes säng. Hon har bottendelen. Jag lyfter upp täcket och lägger mig bredvid henne. Amy och Christina verkar redan sova.

Kathrine ser på mig och viskar, "Jag är ledsen för din mamma."

"Sånt är livet, jag är bara glad att jag är här nu." viskar jag tillbaka.

"Nu är du i säkerhet," säger hon samtidigt som hon lägger armarna om mig. Jag känner mig varm och trygg. Jag hör hur hennes andetag saktas ner, jag vet att hon sover. Tillslut somnar jag också...