Behind Closed Eyes

Kapitel 13

Dani POV

Jag känner mig som en hemsk person. Jag borde aldrig sagt alla dessa fula ord till henne, Hon förtjänade inte dom, de va inte sant. Jag skulle aldrig låta min avundsjuka ta över. Jag är en idiot...

Att veta att hon skar sig på grund av vad jag sa får mig att må så dåligt, jag är verkligen en idiot. Jag förtjänar ingenting efter vad jag sa, jag är en hemsk människa. Om jag bara kunde spola tillbaka tiden, bara en kvart och få alla mina fula ord att försvinna.

Christina kommer ner från trappan efter att pratat med Bella och ber mig följa med henne in i köket där mamma väntar. Tagga bli utskälld, men jag förtjänar det dock. Det jag sa till Bella var verkligen hemskt och ingen människa förtjänar att få höra det.

En halvtimma senare efter massa skäll har det äntligen kommit på mitt straff. Jag får utegångsförbud i tre veckor. I vanliga fall hade jag sagt emot och protesterat men denna gången orkar jag inte det. Tre veckor är en lång tid men jag förstår. Det kunde varit värre.

Amy POV

Idag har verkligen varit en hemsk dag. Dani sårade verkligen Bella och ingen förstår varför. Bella har behövt gå igenom så mycket redan och sen få höra att man är värdelös gör det bara ännu värre. Jag är så arg på min syster, jag tror att vi alla är det.

Jag är dock inte så insatt. Bella och jag har inte direkt pratat så mycket med varandra. Hon verkar rolig, jag önskar att vi börjar prata med varandra någon gång.

Christina skyddar henne och hjälper henne, Katherine har blivit som en mamma till henne, Lisa är den som hjälper henne mest eftersom hon har varit med om lite liknande saker, Lauren är stöttande och hennes vän, Dani... aa du vet hur hon är.

Jag bara kollar på, jag ser när allting händer. Det är egentligen inte så dåligt men jag skulle också vilja hjälpa henne. Finnas där för henne, lyssna på henne om hon behövde prata med någon.

Mina tankar avbryts av att mamma ropar att maten är klar. Jag går och sätter mig vid min plats vid matbordet. Alla är här utom Bella och Lisa, De kommer sist. Bella sätter sig tyst ner mellan Lisa och Christina och stirrar på sin talrik. Dani stirrar ner i sin tallrik också. Man kan nästan ta på spänningen i luften.

Izabelles POV

Jag hatar denna känslan. Det känns så konstigt att sitta vid detta bordet. Jag vet att alla är på min sida, eller vad man nu ska säga men det hade varit mycket bättre om de inte ens hade behövt välja en sida från första början. Jag hatar att Dani känner som gör, att jag tar hennes familj ifrån henne. Även om hon sa alla dessa fula ord till mig så bryr jag mig ändå om henne. Det borde jag prata med henne om någon gång. Jag klarar inte längre att sitta här i obehaglig tystnad.

Jag reser mig upp. " Jag är ledsen, ni får ursäkta mig", säger jag snabbt innan jag springer ut från köket. Ska jag gå upp på rummet eller ska jag gå ut och gå?, tänker jag snabbt innan jag springer upp till rummet, tar tag i min anteckningsbok och springer ut ur huset.

Jag hör hur någon reser sig upp men jag vet inte vem. Det spelar ändå ingen roll. Jag springer ett tag tills jag lugnat mig lite. Jag har kommit fram till en strand och sätter mig under ett träd vid havet. Jag sätter mig ner och börjar skriva i min anteckningsbok och börjar skriva en ny låt.

Jag är så inne i mitt skrivande att jag inte märker att någon sitter bredvid mig.

"Bella", viskar någon.

Jag vänder mig åt höger och ler när jag ser vem som sitter där. Det är Christina.

"Hej Chris!" säger jag. Hon ler när hon hör sitt smeknamn.