Not real love~f.s~

Kap.6

Bim
- Aaatjo! Den plötsliga nysningen fåt mig att hoppa till och snoret väller ur min näsa.
- "YO GUYS! Look at Bim hahah omg but see ya" Jag stirrar argt p Felix.
- Nu ska du dö! Ta bort videon.
- Nopp den ska ut på insta. Han ler överlägset.
- Feelix.. Jag putar lite med min underläpp och ser ledsen ut.
Felix fäster sin vackra ögon i mina i två sekunder innan han bryter kontakten och jag vänder mig om. Rodnaden stiger i mitt huvud så jag går rint i rummet. Vid Omars väska ligger det en "liten" godisååse" jag smyger ut i hallen och lögger den bakom en massa böcker i en bokhylla.
När jag kommer tillbaka in i the "dance hall" som Felix sa söker mina ögon långsamt över rummet. I ett hörn sitter Ogge med sin mobil och tjurar lite. Över vad vet jag inte. Felix.. Ja, hansitter i ett hörn i skräddarställning och bara stirrar ut. Han ser så liten och oskyldig ut där han sitter. Söt faktiskt. En suck trillar ur min kropp när jag sedan påminner mig om att jag hatar honom. Jag låter min blick fortsätta genom rummet och ser hur Omar sitter nerböjd rotandes i väskan där jag hittade godiset. Han tittar upp då han hör mina små fniss och han springer upp och kastar mig ner i soffan och börjar kittla mig.
-OOOMMAAAR SLU-HU-HUUTA!! Får jag fram mellan tårarna.
- Säg då var du har gömt mitt godis!
-Aldrig!
-Nehe! Då slutar jag inte. Han sätter sig på min mage och binder fast mina händer med sina knän.
- Omaar snällaaa...
-Mitt. Godis. Säger han med robot liknande röst
- Jag. Har. Glömt.. Härmar jag.
Han höjer ögonbrynen och tittar på mig.
- Okej då, bokhyllan i hallen, bakom böckerna. Han springer iväg direkt och jag reser mig upp. I min bakficka surrar min mobil till. Den har laddat ur. Kan inte be mamma o hämta mig.
- Ni har väl moppes? Undrar jag till Ogge o Felix som båda tittar surt på varandra och nickar.
- Sååå vem av er kör mig hem? Säger hag och ler överdrivet stort.
- Felix, säger Ogge innan Felix hinner öppna munnen
- Ok, kom då. Felix reser sig upp och går förbi nig.
- KATIA JAG KÖR BIM HEM PÅ MOPPEN NU!!
- Du behöver inte skrika! Får han till slut som svar.
Felix muttrar någit ohörbart och jag bara ler. Vi går ut genom den vanliga vägen eftersom alla foooers redan vet pga Felix video på insta att jag är där inne. Jag håller mig i bakgrunden.
En foooer får sin på mig och räcker fingret. Jag höjer bara pp ögonbrynen och tittar på henne. Hon ser ut att vara ungefär tolv år och jag ser hur rodnaden samt tårarna i hennes ögon stiger. Hon vinkar mig till sig och viskar i mitt öra "jag blev tvingad, snälla förlåt" jag strycker bort hennes tårar med tummen och kramar om henne.
- Tja är du och Felix ihop undrar en tjej med en kamera i handen.
- Nej? Vi är hk's. Hatkompisar. För han är dum i huvudet. Säger jag och börjar fnissa högt. Jag ler mot henne och ber henne att skicka det t mig på twitter. Hon nickar frenetiskt och jag vänder mig om.
- Felix står beredd med moppen och han kastar plötsligt en hjälm till mig. Jag blir så överraskad av det att jag faller bakpt.
- Vem var det som var dum i huvudet sa du?
Jag muttrar en obetydlig grej till mig själv innan jag slänger på den lila hjälmen över mitt huvud. Jag drar mig upp bakom Felix på moppen och håller om honom löst i midjan.
- Du kommer åka av ifall du håller så där, håll i hårdare. Genom supermantetröjan känner jag värmen från hans kropp. Under den två minuterna dom jag satt bakom hans rygg ville jag konstigt nog skulle ta slut. Men de gjorde de. Vad har hänt med mig? Han släppte av mig utan ett ord och stack.
Långsamt sjönk jag ner vid husdörren och bara stirrade ut i mrökret.
-
-
-
Asså jaf har inte uppdaterat på år typ ju❤ Förlåt men nu så fick ni ett extra långt kapitel. Nästan 700 ord! Tyckte ni lm det och vill ha mer? Vota och kommentera gärna ett litet hjärta (❤) så e ni grymma❤
// Happy