never let me go - slutat skriva

kapitel 3

Bild- Cody Jenkins
Musik- Lullabies/remix
🌸🌸🌸🌸🌸🌸🌸🌸🌸🌸🌸🌸

"Cody?" Jag rycker till och snabbt tittar jag upp mot Karin, min lärare som ger mig en fundersam blick. "Mår du bra?"

Försiktigt nickar jag "Jag må-"

"Ja Cody, hur mår du egentligen?" Zonya som sitter snett framför mig ler stort mot mig.

Jag ger henne en irriterad blick och tittar sedan på klockan, vi slutar om 25 minuter, fan.

* * *

Matrasten är egentligen lite för lång, men det är ändå skönt, iallafall nu när det börjar bli sommar och det håller på att bli varmt ute.

Rasthallen är full av ettor, fyfan vad vidrigt. Jag minns när jag började ettan i gymnasiet och jag var så jävla tuff enligt folk, det dem inte insåg var att jag var en liten tönt som egentligen inte ens vågade gå hem för att jag var rädd över att behöva se min egen mamma ligga död framför mig på golvet igen.

Det var så jag hittade henne, hon hade tagit för många tabletter och försökte ta sitt egna liv, hon lyckades.

Jag minns den dagen så tydligt, hur jag kom hem från skolan, jag gick i nian. Jag kom hem och såg henne ligga där, helt orörlig och hennes hud vad lika vit som marken var utanför vår entré.

En lätt rysning sprider sig i min kropp och jag viftar snabbt bort bilden av min mor.

"Ska du med på ferre eller?"

Jag tittar frågande på Marcus som sitter på bänken framför mig och tar några klunkar av sin Fanta.

"Va?" flinar jag mot honom. "ferre?"

"Ja, fest alltså, hos någon Nichole, det ska tydligen bli värsta röjet!" Hans lite sneda tänder syns när han flinar.

Jag river åt min min Cola burk som står på träbordet och tar några klunkar ur den. "Sure, varför inte."

Marcus slår ut armarna. "Cody the partyguy is back!" Jag bara skrattar åt honom.

Det är ganska synd om Marcus egentligen, i början av gymnasiet gick han mest ensam, varför vet jag inte.
Antingen så gillade han ensamheten eller så ville ingen vara med honom.

Sen när folk fick reda på att Marcus och Katja var i princip ihop, då ändrades allt. Folk började bjuda honom på fester, dem började snacka med honom på rasterna och även i lektionssalen.
Självklart behöver det inte bara vara för att han blev tillsammans med Katja, som då var väldigt poppis i mina trakter, men en stor del av det berodde på henne.

Människor är tragiska.

Själv träffade jag på Marcus på en fest, standard sättet att träffa folk nu för tiden. Jag hade druckit på tok för mycket och hade tuppat av på en stol inne i köket, Marcus hjälpte mig hem och efter den dagen var han min allra bästa polare, ganska coolt.

"Ae-h, jag ska nog dra mig hemåt, men jag hämtar upp dig vid halv tio tiden?"

"Absolut, blir skitbra Mackan, men hallå? Ska du inte dricka ikväll eller?"

Marcus ställer sig upp och stoppar händerna o fickorna. "Jobbar imorgon kväll, så jag kör folk inatt, tjänar lite extra money."

Smart, kanske borde göra det själv. "Nice, vi ses då!" säger jag innan jag går tillbaka in till min lektion.

* * *

Det är sant som Marcus sa, ett riktigt röj, folk överallt.

Huset är som tur nog väldigt stort och högt till tak, det är faktiskt riktigt fint.

Musiken fyller mina öron samtidigt som jag sveper min fjärde öl och skrattar högt åt Marcus som står och smuttar på sin alkoholfria cider.

"Klenis! säker på att du inte ska dricka? du kan få några bärs av mig?" gapar jag mot honom men han skakar på huvudet.

"Jobbar som sagt, men jag kan ju alltid fejka att jag är full! Någon gång måste jag ju ändå få en fjortisfylla!"

Jag skrattar och återgår till mitt drickande när jag tillslut får syn på ett bekant ansikte, visserligen är många bekanta här, men det ansiktet är speciellt.

Jag går några steg fram emot tjejen som står och dansar med några andra tjejer jag aldrig ens sett förr.

Tillslut skrattar hon och backar ut ifrån dem andra och får tillslut syn på mig, dock hon la nog inte märket till att det var jag.. Hon börjar gå emot köket och jag följer efter henne.

Väl inne i köket så gräver hon i kylen, antagligen efter något mer att dricka.

"Du har inte möjligen tappat bort din hund igen eller?"

Hon hoppar till och tittar förvirrat på mig.

"V-va?" Snabbt stänger hon kylen och knäpper av kapsylen på sin cider.

"Det var j-"

"Vänta! det var du som hittade min hund, right?" Hon pekar med ena fingret mot mig och tar en klunk.

"Yepp, så vidare det inte finns två av dig och två av din hund, var av en av dem lyckades rymma."

"fem faktiskt." hon skrattar högt och tittar på mig med en ganska suddig blick.

"Fem? Shit.. Då måste det vart någon annan då." Vi båda skrattar och jag känner hur det börjar bli varmt i min kropp, antagligen pågrund av att mitt blod invaderas av alkohol, men det är skitsamma.

"Vad heter du föresten?" Jag går lite närmare henne för att överrösta musiken och alla gap som strömmar in från vardagsrummet.

"Nichole." hon räcker fram handen mot mig och jag tar ordentligt tag i den.

"Cody J-"

"Jenkins, jag vet." skrattar hon och skakar om min hand.

"Jaså det vet du?" flinar jag mot henne och hon ler sött tillbaka och tittar ner på golvet och sedan upp på mig igen.

"Vi umgicks förr, typ vid tio till femtonårsåldern, ganska mycket faktiskt. Tror inte du minns det dock." Hon ler men verkar genast lite ledsen.

"Vänta?" Jag sväljer hårt. "Nichole Mayers? Den Nichole Mayers?"

Nichole nickar som svar och går sedan ifrån mig och in i folkmassan igen.

Jag vet att jag umgicks med Nichole, men jag har inte sett henne på flera år och jag trodde hon hade flyttat.. Nichole var min bästavän, tills jag märkte att hon började spåra ur och få känslor för mig, så jag lämnade henne.
Jag hörde rykten om att hon började skära sig själv och ta droger, men jag tror faktiskt inte jag ens orkade bry mig.

Jag var rädd, aldrig hade en tjej visat känslor för mig och jag tror jag var lite kär i henne också, och det fick inte hända, jag kunde inte visa mig svag.

Jag sveper åter igen en öl och stormar ut bland folket och letar reda på Marcus.

"Vi drar." säger jag åt honom när jag hittat honom.

"Sure bacon, jag ska bar-" ett högt pipande hörs över hela rummet och vi märker snart hur rök forsar mer från övervåningen.

"Helvete!"