Alla mina drömmar

7

"Okej vänta. Ta min airpod istället vi kan liksom inte dela på dina hörurar." Skrattar Martinus.
"Nej sluta, vi kan ba trycka ihop våra huvuden här emellan ju" skrattar Emilia och trycker sin kind mot hans.

Det hade gått en halvtimme sedan Martinus droppade bomben om varför han hade varit så vidrig mot henne. Först satt de bara och kramades och grät lite. De hade ju trots allt varit med om ganska mycket galna grejer på så kort tid. Men efter ett tag hade de börjat prata och skratta och ha kul istället. Det var såhär det skulle vara, såhär det skulle kännas. Emilia och Martinus, skrattandes, pratandes, ultra bekväma runt varandra. Det började äntligen kännas okej igen.

"hmm... okej vad är din drömduett som du vill sjunga" frågar Martinus och lyfter ett ögonbryn.
"Åh jag vet precis! 'När jag ser dig' från Trassel filmen!! Du vet, när Rapunzel och Flynn Rider sitter i båten och sjunger bland lyktorna." Emilia drömde sig bort medan hon förklarade.
"Det är min absoluta favoritfilm." Lade hon till.
"jag älskar den låten. När jag fick höra att det var Måns Zelmerlöw och Molly Sandén som gjorde dom svenska rösterna så började jag lyssna på den svenska versionen istället." Sa Martinus medan han letade upp låten på Spotify.

Den lugna gitarren började spelas i airpodsen de delade. Emilia började direkt med att mima till låten och tramsa sig, medan Martinus bara satt och tittade på henne med längtan i ögonen. När Måns började sjunga var det Martinus tur att mima. Men istället för att tramsa bort det tittade han henne djupt i ögonen.
"Här är hon, vacker i ett stjärnljus. Här är hon, allt som jag vill få. Min plats är, precis just här, det var hit jag skulle gå"
Hon var som hypnotiserad. Där satt de och mimade en disneylåt medan de höll varandra i händerna. Låten närmade sig sitt slut och sista textraden spelades upp.
"Allt är nytt, allt är helt förändrat. Nu när jag ser dig... nu när jag.. ser dig"
Martinus kom närmre och närmre tills det inte fanns något mellanrum mellan de längre. Han kysste henne. Inte en gång, inte två. En miljon gånger. Det kändes som himlen. Emilia bara smälte i hans grepp.

Helt plötsligt var bussresan inte alls lika långtråkig. De spenderade timmarna med att lyssna på musik, äta, kolla film och bara mysa helt enkelt. Det var så bekvämt och det fanns inget annat ställe i världen som de båda hade velat vara än varandras armar. Nu önskade de istället att resan aldrig skulle ta slut så att de kunde stanna kvar där. När de rullade in i Helsingfors hade Emilia somnat på Martinus axel, och han vägrade röra sig en enda millimeter så han inte skulle väcka henne. Men bussens guppande väckte henne ändå och de började packa ihop sina saker så de bara kunde dra in till hotellet direkt. Utanför hotellet stod ett femtiotal spända fans som väntade på att killarna skulle dyka upp. Det var en så sjuk känsla för Emilia att hon, som brukade vara en av de tjejerna som väntade för att ta en selfie med Marcus och Martinus, nu är en del av deras team, följer med dem in på hotellet och dessutom har en grej med Martinus. Hon tänkte att det var en "grej" för de hade ju inte pratat om vad som egentligen sker mellan dem. Oavsett så är det något mellan dem, och hon undrade hur han skulle bete sig framför sina fans. Förmodligen skulle han låtsas som ingenting eftersom han inte vill ha spekulationer. Men för säkerhets skull tog Emilia upp sitt smink och en spegel och bättrade på utseendet ifall hon hamnade med på någon bild.

Dörrarna till bussen öppnades och skrik hördes direkt.
"Herregud, tack och lov att jag aldrig har varit SÅ skrikig som dom e" sa Emilia smått irriterat medan de började lassa ur resväskor från bussen.
"Du har lite aggressionsproblem va? Dessutom tror jag att du har varit precis lika illa som dom" fnissar Martinus tillbaka.
"Nä fy fan jag har faktiskt aldrig väntat utanför ett hotell. Jag stod i tre timmar efter sommarlovsmorgon 2023 för att få ta en bild me er men inte utanför ett hotell. Och ja, jag har aggressionsproblem testa mig inte." Svarade hon
"Det är okej, det e lite gulligt." Ler Martinus mot henne.
"Vadå för nått? Mina aggressioner?" Skrattade Emilia.
"dom e charmiga dom oxå, men jag menade att du har varit och fortfarande e ett fan. Det e lite nice o veta att du typ avgudar oss." Sa han med ett flin.
"Woah, narcissist med praise kink much?" Retades Emilia.
"kanske" Svarade Martinus och tog sin och Emilias resväskor.
"Nu går vi" lade han till.

De gick tillsammans allihopa mot hotellets ingång och någonstans på vägen tog Martinus tag i Emilias hand. Det var lite chockerande att han höll henne i handen med tanke på alla skrikande fans de skulle möta snart. Men hon klagade inte.
Alla fans ville ta bilder direkt och eftersom Emilia bara stod där (Martinus bad henne stanna kvar och vänta) så erbjöd hon sig att vara fotograf åt fansen som ville. När det bara var 5 pers kvar kom det fram en mamma med en liten flicka, hon kunde inte ha varit mer än 8 år gammal, och skulle ta bild. Den lilla flickan viskade något i Martinus öra som fick honom att le stort, sedan viskade han tillbaka till flickan som blev otroligt glad. När alla hade gått och de äntligen kunde gå in frågade Emilia vad hon hade viskat till honom.

"Hon frågade om du var min flickvän för att vi höll hand" sa han och tittade henne i ögonen.
"Och vad sa du?" Undrade Emilia med ett leende.
Martinus lutade sig fram till hennes öra och viskade; "det får du aldrig veta" sedan fnissade han och fortsatte gå. Emilias aggressioner triggades och hon tjatade på Martinus hela vägen upp till rummen men han vägrade säga vad han svarade.

När de kom upp till 5:e våningen där de skulle bo insåg de att deras rum var på varsin ände av hallen. Det kändes alldeles för långt ifrån för det enda de ville var att vara nära varandra. Ingen sa det högt men de båda visste.
"Jaha, godnatt då." Sa Emilia och tittade på honom.
"Godnatt Emilia." Sa han och log mot henne.
De började gå varsitt håll och båda två gick så långsamt de kunde. Först tittade Emilia bak och sedan tittade Martinus bak och deras ögon möttes. Då vände Martinus och gick mot henne med raska steg tills han stod tätt intill henne. Sedan kysste han henne och sa; "Godnatt nu." Och gick in till sitt rum.

När Emilia väl hade kommit in till sitt rum slängde hon sig på sängen och andades ut. När hon hade legat på sängen ett tag och lugnat ner sig gick hon upp och öppnade sin resväska. Hon hittade sin pyjamas som var liiite för sexig för bara sömn. Vadå? Är det fel att vara lite snygg när man sover? Undrade hon för sig själv. Hon smorde in sig med sin härligaste kroppsolja så att Martinus förhoppningsvis skulle känna doften dagen därpå. Nu kände hon extra press på att hon skulle se bra ut, lukta gott och bara helt enkelt vara perfekt. När hon var färdig la hon sig i sängen och skrollade lite på telefonen.

Helt plötsligt knackar det på dörren. Hon går fram till dörren och kollar i titthålet, det är Martinus. Hon öppnar dörren och tittar på honom undrande.
"Jag sa ja." Sa han.
"Va?" Frågade hon.
"När ungen frågade om du var min flickvän. Jag sa ja, jag sa visst e hon den vackraste i världen." Svarade han.
När orden hade lämnat hans läppar fick Emilia ett infall och bara slängde sig över honom och kysste honom. Han tryckte in henne genom dörren och stängde den bakom sig. När de släppte kyssen för att ta luft kunde Emilia bara säga en enda sak;

"Jag vill ha dig."