Alla mina drömmar

2

Hela världen stannar. Det enda jag ser framför mig är två personer jag har ägnat majoriteten av mitt liv åt. Skulle jag jobba för Marcus och Martinus? Skulle jag få bli deras nya bakgrundsdansare? Skulle jag få lära känna dem? Mitt huvud snurrar, magen knyter sig och handflatorna kallsvettas.

"Marcus och Martinus..." Emilia hör hur orden kommer ut som en lätt andning från hennes läppar.
"Hej, Emilia. Kul att träffas. Fan vad duktig du är!" Marcus går fram och omfamnar henne i en lång kram. Hans hår luktar som schampo och en alldeles unik doft som bara är hans egna. Allt hon kunde göra var att fnissa till lite. Pinsamt att de enda orden som lyckades lämna käften var deras namn. Som att de inte redan vet vad de heter? Attans bananer.
"Jag minns faktiskt dig! Vi träffades för några månader sen, i Malmö. Det är du med tatueringarna."
Emilias första tatuering var en liten symbol. Marcus och Martinus logga, på handleden. Och efter en spelning i Malmö bad hon killarna rita varsin ny tatuering. Nu hade hon de på höften. En blomma från Marcus och två hjärtan från Martinus.
"Jag har faktiskt tatuerat in dom som ni ritade åt mig! Dom blev väldigt fina." Skrattar Emilia och vänder sig till Martinus. Hans blick var en aning kallare än Marcus. Som att han inte riktigt ville vara där. Trots det så tvingade han fram ett leende och bjöd in Emilia till en kram.

"Visa gaddarna då." Säger Martinus bredvid hennes öra och en rysning skickas längs hennes ryggrad. Hon drar upp tröjan och drar ner byxkanten lite grann och visar stolt upp deras konstverk för dem.
Marcus blir lycklig som ett litet barn i en godisaffär och studsar som en tonårstjej som nyss köpt ett nytt läppglans på Normal. Plötsligt känner Emilia en hand på hennes höft. En hand som försiktigt stryker fingrarna över tatueringen. En hand som tillhör Martinus Gunnarsen. Ett lekfullt leende klär hans läppar och innan Emilia har insett vad som precis hände har han redan avlägsnat sin hand och gått iväg och satt sig någon annan stans.

Martinus verkade så annorlunda från hur han brukar vara. Det fanns ingen glädje i hans blickar och hans energi var låg. Varför är han såhär nu? Något måste ha hänt. Eller så tycker han helt enkelt inte om mig. Oherregud jag hoppas verkligen inte att det är så.

Tunnelbanan är återigen som en bastu. När Emilia hoppar av i skanstull känns det som att hon tar sitt allra första andetag någonsin. Sekunden hennes kropp nuddar hotellsängen somnar hon. Och hon sover som en stock. Hon sover så djupt att hon under första delen av sömnen inte ens drömmer något. Sen är det som att någon sätter igång en TV och kanalsurfar tills de kommer fram till dagens händelser. Hon drömmer om deras ögon. Glädjen över att hon lever sitt drömliv. Och handen. Martinus hand på hennes höft som långsamt smeker hennes tatuering. Tatueringen som han själv ritade åt henne. Hennes telefon som ringde..
Vänta- hennes telefon som ringde?

Emilia flyger upp när hon inser att hennes telefon ringer i verkligheten. När hon tar mobilen ser hon att det är något random nummer.
"Men vafan jag kunde skippat detta. Det är säkert bara en försäljare" mumlar hon för sig själv. Men något i hennes magkänsla sa att hon borde svara. Så det gör hon.

"Hallå?"
"Hej Emilia. Det är Martinus."
Hjärtat bultar som en bastrumma.
"Hej! Vad kul att du ringer. Har nått hänt?"
"Jag ville bara säga att du kommer få jobba hårt."
Emilia lyfter ett ögonbryn.
"Ja, det vet jag hahah-"
"Så om du vill hoppa av så fattar jag det. Du borde typ göra det."
Nu blev det väldigt skum stämning.
"Men va? Varför skulle jag göra det? Jag har ju knappt börjat? Jag klarar det."
"Skit i att jag sa nått. Hejdå"
Innan hon hann tänka ut ett svar hade Martinus redan lagt på. Vad var hans problem? Varför betedde han sig så konstigt? Har han ramlat och slagit i huvudet?

Hon skakar av sig känslan och kollar istället på klockan. 18.00. Magen börjar kurra i samma sekund och hon bestämmer sig för att piffa till sig lite och gå ut och äta. Att åka såhär långt själv och inte ha någon att umgås med var lite läskigt. Men hon tänker att om hon ser tillräckligt sexig ut kommer folk bara tänka att hon är en boss lady. Så på med kostymbyxorna, en svart korsett-topp, en oversize blazer och ett par svarta klackskor som är to die for. Håret och sminket fick fixas till lite och i en spontan känsla åkte det röda läppstiftet på. Hon kollar sig i spegeln och tänker "damn I look good". Skulle hon få för sig att dra med ett hemsläp så fanns det en härlig spets-BH under som väntade.