Better Than Words || One Direction

Sju

Elin's perspektiv:

Jag vaknade av en lös stött i nacken, så jag for upp ur sängen och ner på golvet.

"Fuck you" skrek jag ner till killarna och jag hörde hur dom skrattade. Agnes och Melina hade vaknat av mitt skrik och kollade på mej. Min gröna pyjamas hade åkt upp på mitt högra ben, så jag drog ner den och gick in till badrummet. Satte lätt upp mitt hår i en bulle och gick sedan ner i köket.

"Ni är skyldiga mej frukost" sa jag och satte mej ner på en av stolarna och gäspade. Liam sträckte fram en tallrik med våfflor, som jag inte hade förväntat mej. Agnes och Melina kom ner för trappan och satte sej ner vid mej.

Vi åt upp vår frukost och sedan så ville killarna ha ett "möte". Vi alla samlades i sofforna och jag kände att ja fortfarande var otroligt trött.

"Vi måste dra" (A/N: det draaaaaar) sa Liam och kollade allvarligt på oss.

"Och därför fick ni spårare igår" sa Louis och drog försiktigt över mitt sår så jag rös i hela kroppen. Om det var för att det var obehagligt eller att Louis rörde mej visste jag inte.

"Vart ska vi då" frågade Agnes.

"Chicago" svarade Zayn.

"Så börja packa, vi gör det inte åt er" sa Niall och vi reste oss upp från soffan.

"Vänta!" sa Louis och sprang ner i hallen.

"Här" sa han och gav oss en resväska var. Vi bara nickade och drog upp väskorna på vårt rum. Jag tog allt som var på min sida av garderoben och la ner i väskan. Sen så rensade jag badrummet på allt smink, tandborstar och sånt som hade funnits här när vi kom hit. Jag satte mej på resväskan och lyckades äntligen få igen den med lite våld. Tills jag kom på att vi behövde mobilen, så jag var tvungen att öppna väskan igen och gömma mobilen i mina underkläder.

Sen så satte jag på mej ett par jeans med hål och en stickad tröja. Jag drog ner den stora svarta resväskan till hallen och satte på mej mina skor. Efter ett tag kom alla andra och vi skulle gå till bilen

"Försök inte ens rymma" sa Harry och vi alla mumlade något svar. Louis tog ett fast tag om min arm och drog med mej till bilen. Vi satte oss, Niall körde och vi tjejer fick sitta bak. Det var en tystnad över bilen tills Melina bestämde sej för att bryta den.

"Varför måste vi åka" mumlade hon fram så lågt att jag knappt hörde det själv.

"För att polisen vet att vi är här" sa Harry och knäckte fingrarna. Jag såg hur skogen susade förbi utanför skogen och en ensam tår rann sakta ner för min kind. Jag började fatta, att jag kanske aldrig mer kommer få träffa min familj, mina vänner, jag saknar till och med alla idioter i skolan. Jag skulle kunna göra vad som helst för att få träffa alla igen.

~~

Jag slog upp ögonen och såg att bilen hade stannat. Jag petade försiktigt på Agnes som sakta vaknade upp.

"Spela med nu" sa Louis och gick ur bilen. Han kom och öppnade min dörr och sträckte ut sin hans mot mej. Jag tog imot den och lyckades komma ur den tränga utgången. Först då släppte Louis min hand och jag ställde mej bredvid Melina och Agnes.

"Här är era nya pass" sa Harry och stärkte oss var sitt pass. Jag kollade på min bild, som faktiskt var en bild på mej.

"Hur fick ni dom här bilderna?" viskade jag till Liam så att ingen anan skulle höra.

"Dom var tagna innan ni blev kidnappade" sa Liam, och jag fattade inte riktigt men orkade inte bry mej.

Vi gick in till den stora flygplatsen och skulle checka in våran bagage. Killarna hade satt på sej mössor, glasögon och kepsar för att inte bli igenkända.

"Melina, Elin och Agnes ni får checka in bagaget, vi kan inte riskera att bli igenkända" sa Zayn och jag kände en otroligt liten stött i nacken. Vi hade inte så mycket val, så vi ställde oss i kön.

När vi hade checkat in våra väskor, så skulle vi gå igenom säkerhetskontrollen. Jag fick gå först, och jag kom igenom utan problem.

Niall's perspektiv:

Det var min tur att gå igenom kontrollen, och jag var orolig att någon skulle känna igen mej. Dom som jobbade nickade åt mej som ett tecken att jag kunde gå. Jag gick snabbt igenom men blev stoppad.

"Kan du vara snäll och ta av dina glasögon?" frågade en dam som jobbade där. Fan, tänk om någon känner igen mej?

"Jag tar hand om det här" sa en av männen.

"Mark?" frågade jag. Han och jag brukade jobba tillsammans innan jag mötte dom andra killarna.

"Niall, är du galen? Du ska vara glad att jag är skyldig dej en tjänst" sa Mark och jag pustade ut.

"Gå nu" sa han och pekade mot terminalen.

"Tack så mycket" viskade jag i hans öra och fortsatte mot dom andra. Dom kollade oroligt på mej innan vi fortsatte in mot terminalen.