Dold kärlek <3

Kapitel 28

*Måndag*

Det lilla rummet blir mindre och mindre. Jag försöker att krypa mot ljuset, mot utgången, mot Mike som står med utsträckta armar. Ju längre fram jag kommer, desto mindre blir utrymmet. Det känns som att jag kommer närmare men ändå inte. Jag drar mot mörkret, dit jag kom ifrån. Jag tittar på mina blodiga händer, en massa stenar har trängts in i huden. När jag tittar mot Mike, står han fortfarande med utsträckta armar, men huvudet böjt mot himlen. Och på hans rygg är det underbart vackra ängla vingar. Plötsligt nuddar han inte marker längre, och han försvinner, för alltid. Jag försöker skrika på han, men det kommer ingenting ur mina lungor...

Jag vaknar med ett ryck. Jag tittar på mina händer, men dem är inte blodiga, bara svettiga och skakiga. Hela jag skakar. Jag tittar runt omkring mig, förväntas att jag ska vara i ett mörkt rum som krymper, men jag är i mitt vanliga rum. Jag försöker lugna ner mig, men det är svårt, när man precis har drömt att ens kärlek försvinner. Jag brukar tänka på vad drömmar betyder.
Vad kan denna betyda?
Att Mike ska flyga bort från mig och aldrig komma tillbaka. Ja, kanske det, men att han aldrig kommer tillbaka är ju fel. För det gör han ju. Jag kanske drömde denna drömmen för att jag ska glömma honom. Fast nej, det vill jag inte. Eller är jag bara orolig för att han inte ska komma tillbaka. Äsch, vem bryr sig, han kommer tillbaka.
Jag tvingar mig att gå upp, ta på mig och gå ner till mamma. Klockan är 07:30 och vi börjar klockar 08:00 idag. När jag kommer ner till mamma sitter hon och käkar frukost med Mike och Diana. (Förlåt att jag inte har skrivit om Diana. Jag har typ glömt bort henne, haha!)

-Godmorgon sömntuta, säger mamma och ler.
Jag sätter mig bredvid Liam och käkar en ost macka.

När vi kommit fram till Skolan, ser jag Mike 20 meter bort och kollar på mobilen, men när jag närmar mig vinkar han.

-Vi ses sen, säger jag till Liam och kramar om honom.

Jag springer fram till Mike och kysser honom.

-Saknat mig? Frågar han.

-Jag KOMMER att sakna dig! Säger jag och kramar om honom.
Sedan går vi in tillsammans.

*På väg hem från skolan*

-Så, säger Liam, vad ska du göra idag?

-Jag vet inte, du då?

-Bild läxan

-Åh, just det. Den är till imorgon va?

-Japp, har du inte gjort den!? Säger han

-Nej jag har...

-Varit med Mike hela tiden?

-Ja, men jag har också glömt! Säger jag.

-Äsch, jag hjälper dig, säger han.

-Tack

När vi kommit in i huset går vi upp till Liams rum.

-Men, jag fattar inte vad jag ska göra, säger jag

-Du ska rita en bild på hur du ser på ditt liv just nu, säger han, har du ens lyssnat på lektionerna?

-Haha, jo, säger jag, eller kanske inte just då...

-Typiskt dig.
Vi började rita, jag älskar verkligen att rita, så jag fattar faktiskt inte hur jag kunnat glömma den läxan.

Efter 30 minuters ritande kommer mamma in med två glas saft till oss

-Tack mamma, säger jag och ställer glaset framför mig

-Ni behöver ju lite energi när ni gör läxan, säger mamma och går ut

Sedan fortsätter vi, vi pratar inte så mycket med varandra. Jag tttar lite då och då på vad Liam ritar, men inget annat

Denna natten somnade jag utan någon oro. Jag är äntligen vän med Liam, vilket känns väldigt bra. Då kanske jag får en mardröms fri natt.
Men, men, vi får väll se

-------------------------------------
Vad tyckte ni?
Rösta och kommentera vad ni tycker♥

Kram Issa