o.m » no love thanks

31.

Julys perspektiv

Vi hade gått på stan en stund innan killarna skulle ha deras konsert i Malmö, där vi nu befann oss. Jag satt backstage och kollade på, My Beyoncé spelades och Ogges blick låstes i min. Jag trodde inte att jag någonsin skulle bli kär, att jag någonsin skulle känna sådana känslor, men för honom kände jag verkligen något jag aldrig känt förut. Och hur svårt det än var att inse det, så visste jag att han kände samma sak för mig. Det kändes inte verkligt, men kanske, kanske mitt liv skulle få en vändning. Kanske Gud insåg att jag lidit tillräckligt, att det nu var min tur att vara lycklig.

Kanske jag hade varit olycklig tillräckligt, och äntligen skulle få känna lite lycka, iallafall för en stund.

Skulle jag klara av det? Att välja bort hela min fritid, som bestått av att dricka, ligga runt, och byta ut det mot honom, och riktiga vänner, som killarna, istället? Skulle jag klara av det?

Hur mycket jag än försökte förtränga känslan, så visste jag att jag skulle såra honom, vare sig jag ville det eller inte. Någon gång kommer jag såra honom, eftersom jag inte klarar av att ha ett eget krossat hjärta, då måste jag krossa andras.

Mina tankar upphörde när nästa sång spelades, Rollercoaster. Låten var så otroligt fin, och att Alli Simpson deltog i musikvideon var ju ett pluspoäng, hon var verkligen goals.

Omkring en halvtimme senare var konserten avklarad, killarna hur hypade som helst och jag stolt. "Ogge" mumlade jag tyst, en stund efter att de kommit in backstage. Direkt svängde han sig om och mötte min blick, ett leende sprack ut på hans läppar, och det där fina leendet fick även mig att le. "Kom" fortsatte jag bara, tyst, och öppnade mina armar för att visa att jag väntade mig en kram. Direkt kände jag hur hans muskulösa armar omslöt mig och jag log stort, i hans armar, där hörde jag hemma. Där kände jag trygghet, sådan trygghet jag inte känt sedan mamma lämnade oss, förutom i Alex armar, min brors.

"Du var duktig" mumlade jag, tyst i hans öra, med ansiktet nerborrat i hans axel. Han mumlade något som jag inte hörde, som svar men jag orkade inte fråga "va" eller liknande, så jag bara strök handen över hans rygg, då jag visste att det var otroligt skönt.

När vi sedan drog ifrån kramen såg vi på varandra med ett leende på läpparna. "Du är så fin, July" sade han, tyst, och mitt leende växte. "Du är fin, Molander" svarade jag och även hans leende växte, hans hand greppade tag i min och vi gick till deras "loge". Som vanligt flamsade killarna runt, och jag kunde inte motstå att leendet växte sig ännu större, äkta vänner, det är var dom är.

Vi hade suttit i logen en stund, pratat, flamsat runt och skrattat, tills min mobil ringde. Amalia. Jag tryckte på gröna luren och förde den till örat. "Hej, babe" sade jag i luren och gick en bit ifrån killarna. "ÄR DU MED KILLARNA I MALMÖ JUST NU?" nästintill skrek hon i luren och jag var tvungen att flytta mobilen en bit ifrån örat. "Tack för hörselskadan, Ama, men javisst" svarade jag med ett litet skratt. "Jag har bajstråkigt och jag är i Malmö hos min farmor, kan vi inte göra något?" frågade hon och jag skrattade igen, varför jag skrattade visste jag inte men de här killarna samt Amalia gjorde mig så glad. "Ska fråga killarna vad vi har för planer" svarade jag bara, gick tillbaka till killarna, och tryckte på högtalaren.

"Töntar, vad gör vi ikväll?" frågade jag och fick all uppmärksamhet mot mig. "Vi bor på hotellet tills imorgon, sen, typ tvåtiden ska vi med buss igen och åka upp till Göteborg" förklarade Felix och jag nickade. "Var är ni nu då?", Amas röst ljöd ifrån mobilen och jag höjde ett ögonbryn. "Typ Malmöarenan, eller?" frågade jag killarna och de nickade. "Jag kommer" sade hon bara innan samtalet avslutades. "Ama kommer" meddelade jag bara och de nickade, skrattade.

Något senare hörde jag en massa arga skrik, och direkt förstod jag att det var Ama som blivit nekad av dörr vakterna. Snabbt styrde jag stegen dit och förklarade för vakterna att hon var med mig. Direkt släpptes hon in, och en massa fans försökte tränga in sig. "Någon utav dessa du ska ha in?" frågade dem och jag skrattade svagt, "Vad säger ni tjejer? Ska ni in?" frågade jag och ett öronbedövande skrik hördes, och alltfler fans uppenbarade sig i klungan framför dörren. "DET ÄR JU JULY!" skrek någon, och jag utbytte blickar med Ama, båda skrattade. "July? Hon som festar, ligger runt och liknande?", någons viskningar var inte direkt diskreta och på något sätt gjorde orden ont, de visste inte orsakerna. De behövde inte veta heller. "Kom" suckade jag bara, tog tag i Amas handled, hon kved till. Och orsaken till kvidet visste jag direkt. "Ama.. har du?" började jag tyst, drog in henne i logen, där killarna snabbt hälsade på henne innan jag drog in henne vidare till ett rum bredvid. Min bästavän hade mått så dåligt att hon skadat sig själv.

"Förlåt, jag bara.. jag-", "Säg inte förlåt till mig, älskling, säg förlåt till dig själv" svarade jag, tyst och drog in henne i en kram. "Jag tror mamma och pappa ska skiljas" mumlade hon tyst mot min axel och jag slutade andas för en sekund, innan mitt grepp om henne hårdnade. "Mina problem är ingenting jämfört med dina" fortsatte hon och jag mötte hennes blick. "Tänk inte att du inte får vara ledsen för någon har det värre, det är samma sak som att tänka att du inte får vara glad för att någon har det bättre" förklarade jag, tyst, och hon log. "Vad som än händer så vet du att jag finns här för dig, fast jag kanske inte kommer med de bästa råden, men jag lyssnar" förklarade jag. Hon log, drog in mig i sina armar. "Är såren allvarliga?" viskade jag, och hon drog upp tröjärmen. Sju färska sår syntes på armen, inte överdrivet djupa men inte riktigt "ingenting" heller.

När kvällen tagit slut hade både såren blivit tvättade och omplåstrade, killarna och Ama hade lärt känna varandra och kom bra överens, och en film var igång, när Ama for hem, till sin farmor.

"Klockan är typ två, vi borde kanske sova snart?" föreslog Oscar och vi andra höll med. "Sov gott" mumlade jag, innan jag styrde stegen mot mitt och Ogges rum, utan att ens vänta på honom.