o.m » no love thanks

48.

maybe im just a kid in love, oh baby if this is what it's like falling in love i never wanna grow up

Julys perspektiv.

Fingrarna rörde sig snabbt över pianotangenterna och tonerna till den välbekanta melodin i Shawn Mendes låt Stitches ekade i huset. Försiktigt lät jag mina läppar sära på sig för att låta min sångröst, som jag så sällan delat med mig, ta plats tillsammans med tonerna.

I thought that I'd been hurt before but no one's ever left me quite this sore, your words cut deeper than a knife, noww I need someone to breathe me back to life. Got a feeling that I'm going under but I know that I'll make it out alive if I quit calling you my lover
Move on

Försiktigt letade sig en tår ner längs med kinderna, men det hindrade inte mig. Det hindrade inte mig från att fortsätta få ut rösten ifrån min kropp, det hindrade inte mig från att fortsätta få ut min ilska genom att trycka på tangenterna.

You watch me bleed until I can't breathe, shaking, falling onto my knees and now that I'm without your kisses I'll be needing stitches, tripping over myself, aching, begging you to come help and now that I'm without your kisses I'll be needing stitches

Min musikaliska sida avbröts när den välkända iPhone-ringsignalen ljöd i rummet bredvid. Jag suckade, reste mig upp ifrån stolen för att plocka upp mobilen. Omar Rudberg. Jag såg förvånat på skärmen, läste namnet pånytt för att vara säker på att det stod hans namn där. "Hallå?", min röst var lite ostabil men det hördes troligtvis inte till var han befann sig. "July! Hej. Hur är det?", jag log lite av att höra Omars röst. "Helt okej. Med dig då?", sedan småpratade vi lite och han berättade att orsaken till att han ringde var för att han befann sig i Stockholm. "Sov här?" föreslog jag och någon minut senare var förslaget bestämt.

Den välkända Omar dök upp en timme senare utanför vår dörr och med ett glatt leende släppte jag in honom. "Hur mår du gumman?" frågade han vänligt och kramade om mig. Jag ryckte på axlarna. "Så bra man kan må i ett sånthär tillfälle" suckade jag och han log ett medlidande leende. "Ogge älskar dig, och du älskar honom. Han gjorde ett misstag som förövrigt är hemskt, men du har också gjort misstag. Ni lär er ifrån era misstag" sade han samtidigt som skorna drogs av fötterna och den tunna bomberjackan hängdes upp. "Vet du vem det var han... gjorde det med?" mumlade jag och Omar nickade lite försiktigt. "Mira. Varför vet jag fan inte men med henne var det. Den fittan förstör allt igen" muttrade han och halva jag var lättad, andra halvan bubblade av ilska. Lättad över att få veta vem det var, att inte behöva undra, ilskan över att han inte kunde knullat någon bättre än fucking Ingerstam.

"Älskar du mig Oscar?", orden kom så ostadigt ur min mun och snabbt mötte de hans öron igenom telefonen. "Jag älskar dig Juliet. Jag älskar dig mer än jag älskade min ljusblåa nalle när jag var liten, jag älskar dig mer än jorden älskar solen. Jag älskar dig så mycket och jag behöver dig. Egentligen är vi lite som jorden och solen. Du är solen, jag jorden. Du klarar dig utan mig, men inte jag utan dig, du-", "jag klarar mig inte utan dig Ogge".

"Så varför är du inte min längre då?"

xxxx

10tusen fucking reads. finner inte ord, tack för att ni läser trots att jag skriver så dåligt som jag gör.

vafan hände mellan oss två, plötsligt bara slutade vi skriva och vänskapen vi hade bara rann mellan fingrarna. vi hade en så jävla fin vänskap, egentligen något mer men ingen vågade erkänna. du skaffade henne och jag- jag blev ensam kvar. visst "hade" jag honom, men han var inte du. han är inte du. helvete

kommentera & rösta pls:))