Since 1998 | Foscar au - PAUSAD

6 | kan vi ta en paus?

x F E L I X x

Jag står bakom husknuten av skolbyggnaden och pillar diskret på ett cigarett paket. Jag har stått här i snart 20 minuter och börjar fundera på om Oscar ens tänker komma - jag blev trots allt rätt så sur på honom.

Efter ytterligare några minuter när jag står och sparkar på gruset under mina fötter ser jag hur han går ut från skolbyggnaden. Han går över den folktomma skolgården och går mot bussen och utan att ge mig en enda blick går han med lugna men bestämda steg.

"Oscar hallå?" Utbrister jag och tar tag i hans arm. Han vänder sig slöt mot mig och suckar.

"Vad vill du?" Muttrar han nonchalant. Jag rynkar frågande på näsa. Han kan ju inte ha glömt?

"Men vi skulle ses ju?" Säger jag sårat och tar hans ena hand i min.

"Men vi har träffats 2 miljoner dagar i sträck?! Kan vi ta en paus eller?" Frågar han irriterat och rycker loss sin hand. Jag tittar sorgset på honom när han vänder ryggen mot mig och går vidare mot busskuren.

Vad har jag gjort för fel?

"Men Osca-"

"Kan du sluta var världens klängigaste jävla pojkvän?" fräser han kallt mot mig.

"Osc-"

"Nej häll käften Felix" ryter han och ger mig en hård och kall blick. Jag sänker blicken och biter mig i insidan av kinden för att inte låta några tårar spilla över. Jag vet att Oscar får dessa "anfall" men de känns inte bra att han verkligen kallar mig en världens klängigaste jävla pojkvän.

"Tänk för att jag inte kan de? Tänk för att jag älskar min pojkvän som är en idiot för tillfället" fräser jag och då hugger han till och tittar in i mina darrande ögon. Han ska precis mota ett slag mot min kind men hindrar sig själv. Han säger inte ett ord utan vänder sig bara om och kliver på bussen som precis rullat in bakom oss.

Min pojkvän tänkte slå mig.

Jag följer med skakiga ben efter honom in på bussen och där längs bak bland vårt så kallade gäng har han satt sig. Jag suckar tungt men går fram till dom.

"Går de bra att jag sitter här, Leia, Elsa, Oliver, Thomas?" Frågar jag och betonar namnen på dom alla - förutom Oscar. Dom alla nickar och jag slår mig ner på den lediga platsen mellan Oscar och Elsa. Oscar ger mig en äcklad blick men jag flinar nöjt och placerar min hand på hans lår och klämmer till. Han flämtar till och ger mig direkt efter en hård blick.

Vi sitter sen så, min hand placerad på hans lår, i en tystnad hela vägen. När Oscars station kommer upp och han ska kliva av stoppar jag honom direkt. Han tittar frågande på mig.

"Släpp förbi mig Felix" ber han och tittar trött på mig.

"Sitt ner Oscar" säger jag med en ton likt hans på rösten. Tillslut orkar inte busschauffören vänta mer och kör förbi busshållplatsen.

"Nödvändigt Felix" muttrar han och slår sig trots allt ner på sin plats.

-

"Frågan är om du är trött på mig eller om du är lite.. Kåt?" De sista kommer ut som en svag viskning mot hans öra. När han inte svarar placerar jag en hand mot hans skrev och klämmer löst.

"Hmph" han frustar och stönar ljudligt när min hand smyger sig ner i hans byxor och masserar över kalsongtyget. Jag fortsätter utföra mina rörelser tills jag ser att han börjar tappa kontrollen över sig själv och stönar högre än tidigare.

"Kom upp till mitt rum när du vill vara min pojkvän igen" säger jag med ett hånflin på läpparna och lämnar honom med ett hårt stånd mellan hans ben.

"Du kan inte mena allvar Felix?"

"De kan lita på att jag menar allvar med!" Säger jag nonchalant och fortsätter upp till övervåningen.

• • •
Allt jag skriver blir så kaos och dåligt? Jag blir så ledsen på mig själv på allvar. Varför blir allt så dåligt??
Sara