Since 1998 | Foscar au - PAUSAD

12 | jag hatar gud

Min blick ligger fast klistrad på en och samma punkt, Felix är den punkten. Jag betraktar honom där han står och ser hur hans rörelser blir stelare för var sekund som går. Jag kan inte gör annat än bara stå där för inga ord kommer.

"Jag s-säger in-inte att är slu-slut här för ja-jag ska stå ut me-" han tar en paus och tittar aningen förskräckt upp på mig. Precis när han osäkert öppnar munnen för att forma ord avbryter honom kvickt.

"Så är det mig du inte kan stå ut med mig? är det jag som gör fel? det handlar inte om att komma ut för våra föräldrar längre va? det handlar om att du inte älskar mig längre?" ryter jag åt honom. När jag inte får något svar tar jag ett stege farligt mycket närmre honom än tidigare. "Huh?!"

"De-det var inte så j-jag sa Feli-"

"Vad säger du då? vad är felet? vad gör jag för fel Oscar" orden kommer nästan ut i ett hest skrik. Jag kan inte längre behärska mig själv, när så många delar av mig säger att han på plats kommer göra slut med mig så börjar tårar hejdlöst rinna ner för mina kinder.

"FELIX" ryter han med en allvarlig ton och spänner in sin blick i mig. Han placerar sina händer på var sida om mina överarmar. "Kan du hålla käften och låta mig prata? Jag ska inte göra slut med dig, jag menar inte att du och jag inte funkar, jag menar att jag inte vet om allt det här smygande funkar, jag orkar inte med att lyda.." Han tar ännu en gång en paus i sitt hetsiga "tal". När han bara står där mitt i mot mig och andas ser jag de som min chans och pressar aningen aggressivt mina läppar mot hans.

"Jag hatar Gud Felix" säger han andfått innan han sammanlänkar våra läppar och vi bryter ut i ett grov hångel. Det är grovt men det ligger så mycket känslor mellan dom heta kyssarna och dom vilda tungorna som brottas om dominansen.

"låt oss fortsätta hemma eller ska du torrknulla mig mot en husvägg mitt ute i skogen baby?" väser han mot mig med ett snuskigt flin. Trots att hans erbjudande är inbjudande så föredrar jag det naket hemma.

"jag kan hålla mig, tror jag.." skrattar jag och släpper ner Oscar till marken då han under det heta kyssarna suttit med benen virade runt mina höfter. Han instämmer på skrattet och klämmer till mig på mitt aningen hårda nedre parti.

"kan du verkligen det baby?" frågar han och skrattar igen.

"I think so" vi skrattar igen. Sedan går vi hand i hand längs den mörka gatan och låter vårt skratt dö ut tillsammans med det lugna vindarna. Låter den ljuva kvällen svaga, tunna luft smeka våra bara armar. Vi nynnar båda svagt på gone gone gone av philps philps och jag tror att just i den här stunden mår jag som bäst. Med Oscar helt enkelt. Min fina fina Oscar.

• • •
Satt uppe till halv 1 i natt och pluggade so, har fortfarande 2 1/5 sida kvar och de ska vara klart idag... *suck*