Since 1998 | Foscar au - PAUSAD

15 | förlåt felix

När jag några dagar senare kliver in i mitt rum med Oscar framför mig så får jag en svårläst blick innan han osäkert lindar sina armar runt min kropp. När jag ska böja ner huvudet en aning för att han ska nå mina läppar så slingrar han sig ur mitt grepp och ger mig ännu en svårläst blick.

"Vad är det med dig?" Frågar jag aningen skeptiskt. Jag tar tag i hans hand och ska precis dra in honom i min famn igen när han rycker loss sin hand och går mot min säng där han slår sig ner. Jag ser direkt på honom hur han går att något är på tok, vad kan jag inte sätta ord på men han går sådär och titta oroligt omkring säg. Jag går med långsamma steg mot honom och betraktar hans kroppsspråk.

"Oscar på riktigt nu, vad håller du på med?" Ryter jag och tar samtidigt ett fast tag om hans arm.

"Se på mig lilla bitch" fräser jag när han vägrar möta min blick. Men han fortsätter att ignorera mig. Han rycker och sliter i sin arm för att jag ska släppa honom, trots att han vet att jag är starkare än honom och inte kommer lyckas så fortätter han. När jag håller honom i ett stadigt grepp framför honom så ger han mig slutligen tillåtelse att se in i hans ögon. Den blåa irisen har en svag rödkant runtom sig. Något står inte rätt till och det är så tydligt det kan bli.

"Oscar?" Han nickar som svar men hans läppar är förseglade. "prata med mig hjärtat" ber jag. Han skakar på huvudet - han vägrar. Jag blir tvungen att lägga hålla ögon kontakt med honom innan han slutligen öppnar munnen.

"J-jag kan in-inte" han stammar fram orden och sätter gråten i halsen. Jag tittat oförstående på honom, vad ska de betyda?

"J-jag måste gå" avslutar han och försvinner sedan nästan lika snabbt som han kom. Jag själv sitter kvar på min säng och ser honom försvinna ut igenom dörren. Strax därefter kan jag höra hur ytterdörren smälls igen. Vad har jag nu gjort för fel?

O S C A R

Tårarna rinner ner för kinderna medan jag springer längs den folktomma gatan. Jag har mobilen pressad mot bröstet samtidigt som den gång på gång ringer. Allt jag kan tänka på är hur det här kan förändra mitt liv, på hur förkrossad jag kommer göra Felix. Jag vill inte såra honom, jag vill inte att han ska må dåligt på grund av mig men i nuläget så har jag inget val.
Förlåt Felix..

• • •
Hello my lovies, galet kort kapitel men är i Turkiet nudå.
Fick mitt hjärta total krossat av den killen jag verkligen inte trodde skulle göra de (((: så jag mår väll mindre bra och är mindre taggade på livet.. Men nu e jag som sagt till Turkiet så fuck allt i Sverige ärligt talat haha. Nästa kapitel ska bli långt och jag ska bättra mig med uppdateringen och längre kapitel, jag lovar!
Ni äger puss♡