"Dra på dig luvan, jag räknar till 3 sen springer vi, är du beredd?" viskar jag så tyst jag bara kan och kollar in Oscars skärrade ögon. Han ger mig en kort nick drar sin stora luva över huvudet.
"1..2..3" räknar jag ner. Sedan går allt väldigt fort, Oscars hand håller hårt om min och vi springer det snabbaste våra ben klarar att bära oss. Tillslut skymtar läger elden framför oss som vi tvärstannar vid.
"Vill ni ha ett fint samtal hem till era föräldrar om att vi sitter och dricker och äter upp varandra så sitter ni kvar, annars föreslår jag att ni tar era saker och springer det snabbaste ni kan här ifrån" Alla tittar oförstående på mig och tittar strax efter minst lika förvirrat på omgivningen.
"P O L I S E N" Tjuter Oscar som står vid min sida och flåsar. Inte förens då vaknar alla till liv, trots att hälften av dom är så påverkade att dom knappt kan hålla balansen så hjälps dom alla åt att springa. VI springer in mot skogen för glatta livet, kommer polisen på oss är det kört. VI är lite som en mus i en råttfälla om vi åker fast. Åker den ena fast åker vi alla fast och det vet vi om. Min hand håller svettigt om Oscars när vi springer mellan dom tätt växande träden.
"Polisen här, jag ber alla att genast sluta springa innan vi kallar på förstärkning" hörs en manlig och mörk röst ropa och då slå klockor i mitt huvud - Johnnys pappa, även en god vän till Oscar pappa. Mitt hjärta slår hårdare innanför bröstkorgen än naturligt när synen märkbart blir suddigare.
"Felix, Oscar här!" hör vi Johnny ropa från en sten han sitter hukad bakom. Vi riktar våra steg mot honom och hukar oss likt honom ner bakom stenen. Genast märker jag hur min pojkväns kropp börjar att skaka vid min sida, utan att prassla för mycket drar jag in honom till min famn och kysser hans tinning. Jag placerar mina händer runtom hans iskalla händer och sedan håller jag dom så.
"ta det lugnt hjärtat, inget illa kommer hända okej?" viskar jag till honom, en nästan omärkbar nick får jag till svars. Jag försöker ytterligare en gång att övertyga honom att allt kommer bli okej, men vem är det jag försöker övertyga egentligen? mig eller Oscar?
"eyy felle, kusten är klar!" hojtar någon lite längre bort ifrån mig, Oscar och Johnny. Mycket försiktigt reser jag mig upp, fortfarande med armarna runt Oscar, och går mot våra vänner.
"guys jag och Oscar drar, han e skit stressad och det börjar bli sent för oss, de känns inte tryggt för någon av oss här" säger jag vänskapligt och börjar sedan lugnt gå igenom skogsdungen.
Vi går flera minuter så, i tystnaden, igenom mörkret.
"Vad är fel hjärtat?" frågar jag honom med mjuk röst och stannar för att vända honom mot mig.
"jag är så jävla rädd Felix, jag är så jävla rädd att det här inte funkar längre.."
* * *
cliffhanger..
Har skrivit på de här kapitlet i snart 2 veckor and this fucking chapter sucked and I'm sorry.. bye my loviies<3
YOU ARE READING
Since 1998 | Foscar au - PAUSAD
Fanfiction"Såklart jag tror på Gud" Lögn "Jag skulle aldrig få tankarna att falla för en pojke" Lögn "Och nej, jag har inte ett hemligt förhållande med min bästa vän som råkar vara Oscar Enstad" Ytterligare en gång - lögn ~ Foscar au © Copyright Foscargirl 20...
