Min hemlighet... (slutat)

kapitel 8

Jag är livrädd... Han hjälper mig loss från saxen! Jag ser svarta prickar framför mig. Efter en stunds kämpande så svimmar jag...

▪Ett tag senare▪
Jag tittar upp mot himlen. Men ser bara träd. Jag reser mig upp och men trillar snabbt. Jag ylar till av smärta! Jag tittar på mitt ben. Det är ett bandage över. Jag biter upp bandaget met tänderna och ser att det inte har läkt än! Asså va?! Wilda ska ju försöka läka det!

"Wilda?" Frågar jag henne.
"Ehm ja?" Svarar hon sömnigt tillbaka.

"Läker inte såret som det ska?!" Frågar jag oroligt.

"Nej... jag har försökt. Men det går inte!" Svarar hon.

Hmm... jag vill härifrån så fort som möjligt men kan inte gå! Jag lyssnar noga och jag hör fotsteg närma sig. Först blir jag rädd. Men sedan så ser jag att det är han som hjälpte mig loss.

"Hejsan tjejen!" Säger han mjukt.

Jag tittar på honom och ser att han har massa saker i handen. Jag morrar mörkt åt honom och han backar.

"Jag ska hjälpa dig! Så ditt sår läker!" Säger han oroligt.

Jag lägger huvudet mot benen och han närmar sig försiktigt.

"Detta kommer säkert göra ont. Men jag är bara här för att hjälpa dig! Så ligg snälla stilla och gör mig inte illa...." säger han.

Han tar fram en spruta och jag blir rädd.

Jag morrar och försöker ställa mig upp.

"Nej ligg still!!! Rör du dig så blöder det mer! Detta är smärtstillande...."

Han pratar till mig som om han tror att jag förstår. Vilket jag gör eftersom jag är en skiftare. Men han tror att jag är en vanlig varg... fast större.

Jag lägger mig ner snabbt och låter honom ta sprutan. Jag piper men sedan blir jag bara fövirrad. jag kan inte känna min kropp.