Min hemlighet... (slutat)

Kapitel 27

~Livs perspektiv~

"Liv?" Hör jag en röst innan jag öppnar ögonen.

Jag öppnar ögonen trött och tittar på mamma som står framför mig.

"Ugh.. vad är det?" Frågar jag trött.

"Det är skola idag.." säger hon.

JUSTE! Jag flyger upp ur sängen och slänger upp min garderob.

"Jasså? Så brottom?" Frågar mamma förvånat.

Jag ser mamma gå ur ur rummet och jag slänger på mig ett par mjukis byxor och en svart vanlig tröja bara. Kammar mitt hår och ställer mig vid spegeln. Mina klar gröna ögon skär in i min själ. Jag ser en varg skugga utanför min kropp med mörk blåa ögon.

'Cahyla?!' Frågar jag henne.

'Liv?' Svarar hon.

'Du har inte pratat med mig på ett tag..' Säger jag.

'Nej. Jag vet.' Svarar hon kort.

Jag suckar och går ner till köket. Där sitter Noel med en macka i handen. Han har lika gröna ögon som mig. Fast brunt hår. Jag har mörkröd.

"Vad gör du uppe?" Frågar jag honom.

"Skola såklart din dummer." Säger han och blinkar med ena ögat.

"Vah? Skola?" Frågar jag dumt.

"Men ja! Alla går i skolan." Säger han.

"Ja men..." Hinner jag innan han fortsätter.

"Jag går på din skola.." säger han sedan.

Jag stelnar till. Min skola.. Men..

"Jag gick fortfarande där även om jag var slav till pappa!" Säger han sedan.

"Okej.." säger jag bara.

Jag tar fram en macka med lite skinka på. Slänger i mig den och borstar tänderna.

När jag var klar gick jag ner igen och tog på mig mina skor. De var rätt slitna nu när jag haft de i skogen. Noel hakade på efter. Eftersom det är som om att jag har varg päls tog jag inte någon jacka. Blir för varm då.

Jag och Noel gick genom skogen. Vi kom fram till skolan så ser jag Sara komma springandes.

"LIV!" Skriker hon och kramar mig.

"Hej.." svarar jag tyst.

"Luna sa att du hade hamnat på sjukhus efter att ha skadar dig!" Fortsätter hon.

Så Luna hade inte sagt något om varg. Vilken tur!

"Ja.. jag snubblade och så." Svarade jag snabbt.

"Oohh. Vem är det där?! Är det din pojkvän?" Frågar hon charmigt.

"Heh.. nä. Detta är Noel. Min tvilling!" Säger jag.

"Honom har du aldrig nämt!" Säger hon.

"Hon kanske inte har viljat berätta!? Eller kanske inte har haft lust att du ska veta allt i hennes liv!" Säger Noel irriterat"

Jag lägger en lugnande hand på hans axel och han slappnar av lite grann.

"Förlåt då.." säger hon tyst och sticker.

Luna går emot oss och vinkar.

"Luna!" Ropar jag och vinkar tillbaka.

Luna kramar om mig och Noel. Vi måste hålla oss lugna idag! Annars vet jag inte vad som kommer hända..

"Vi måste kontrollera våra vargar.." Viskar jag, och vet att de hör.

Vi går in till skåpen och där.... där stog hon... förädaren... Emelie. Vampyren Emelie..