Allt är så konstigt. Jag är en varulv. Asså jag förstår inte någoting! Jag kan ju inte stanna med min galna pappa så jag följer med till mammas flock!
"Är du säker på detta?!" Frågar Wilda mig.
"Min mamma är väl snällare än pappa?!" Morrar jag åt henne.
"Jag vet inte om jag är så säker!" Säger hon.
Jag blockar henne och säger till mamma att jag följer med henne.
"Då går vi!" Säger mamma.
Efter ett tag när vi kommit ut ur skogen så går vi till huset...
Jag tittar mig om och det sitter en massa människor där! Jag går och sätter mig i ett hörn av soffan. Jag kan känna allas blickar i nacken...
Jag blir irriterad på alla som stirrar på mig så jag ställer mig upp och går upp på mitt rum!
▪Hejsan! Det blev ett kort kapitel nu men jag är såååå tacksam för att det är ÖVER 300 som har läst min berättelse! Ni förstår inte hur tacksam jag är! Men hoppas ni gillar denna delen!▪
DU LIEST GERADE
Min hemlighet... (slutat)
WerwolfDetta är min första berättelse men hoppas ni gillar den!! Läs gärna inledningen så ni fattar vad den kan handla om hehe... ♡INLEDNING♡ Jag vaknar upp och har ingen aning om vart jag är eller hur jag kom hit. Mina händer är annorlunda och ja... hela...
