Min hemlighet... (slutat)

Kapitel 24

Han skriker av plågsam smärta. Jag reser mig men inser snabbt stt jag sitter fast i kedjor... Jag sliter i kedjorna och det gör ont i mina ben.. Det kommer flera män in i rummet och går mot mig...

Jag morrar högt och dovt mot dem och de backar snabbt.

"Vad ska vi göra med henne?!" Frågar den ena mannen oroligt.

"VAD SOM HELST!" Skriker en annan man.

Jag får full kraft i mig och sliter sönder ena kedjan. Bara tre kvar!

Männen backar ännu mer, och jag får sådan kraft att jag sliter loss alla kedjor. De tittar livrädda på mig.

Jag morrar högt och går mot de med hotfulla steg.

Mannen som jag hade bitit i handen stack nålen i mig.... Jag skrek och föll ihop.

Vad händer nu?! Jag blir yr och känner hur jag förvandlas tillbaka..

Nej nej nej.... det får inte hända!!! De får inte få reda på vad jag är.

Jag blir snurrig sprutan och hör deras hastiga andetag innan jag är helt borta och det blir svart igen..

▪Några timmar senare▪

Jag vaknar fast spänd på en bår. Jag är människa..

Det kommer in någon i rummet.. jag stirrar på tjejen som står framför mig.

"Ä..r det du?!" Säger hon.

Jag tittar förvånat på henne.

"Du tillhör en av de mäktigaste Alphornas flock! Red Blood flocken!"

"Nej!" Säger jag surt.

"Jo! Du är med i Alpha Daves flock! Han är typ skiftarnas mäktigaste ledare! Förstår du vad coolt!" Babblar hon på.

"Alpha Dave är min pappa!" Morrar jag irriterat åt henne.

Hon tystnar..

"D..u är ... en alphas dotter?! Vi har letat efter just henne jätte länge!!" Fortsätter hon sedan.

Asså vah?! Nu förstår jag verkligen ingeting. Vadå letat efter mig?! För vadå? Vem vill ha just mig?

"Varför då?" Frågar jag.

"För du är en av de mäktigaste skiftarna som finns! Vad heter din mamma?" Fortsätter hon.

"Joline..." säger jag tyst.

"Hon är Luna över flocken Silver Blood va?" Frågar hon.

"Ja." Säger jag kort.

Hon rusar ut ur rummet och tappar en nyckel i närheten av mig.

Jag blir nyfiken och tar upp nykeln. Jag sätter in de i låsen på mina kedjor och kommer loss! Yes tänkte jag! Fri!

Jag ser ett fönster men skriver en lapp...

-Tack för att du tappade nyckeln- skrev jag på lappen och stack.

Jag springer otroligt fort och skiftar i luften.

Nu ska jag vara fri!

Jag sätter mig vid en liten sjö jag hittade.

Plötsligt hör jag prassel. Att man aldrig får vara ifred...

Ut ut busken hoppar Noel fram helt skräckslagen. Jag skiftar snabbt till människa och tittar oroligt på honom