Min hemlighet... (slutat)

kapitel 9

Jag är totalt fövirrad och känner inte min kropp. Jag tittar på mannen som håller på med mitt ben. Vad är det han håller på med egentligen? Jag lägger huvudet på marken och somnar.

Jag vaknar och tittar på mitt ben som har bandage. Jag biter upp det och ser att det är läkt! Bra! Jag ställer mig upp och sträcker på mig. Jag känner mig så fri utan Dave. Men jag börjar tänka på mamma..... hur länge har jag varit borta?! Polisen måste väl vara ute efter mig?! Jag tänker ett tag men känner att jag måste stanna här! Åt minstånde ett tag till.

~Jolines perspektiv (Livs mamma)~

Liv har varit borta i flera veckor nu! Jag måste ut och leta! Jag är så orolig för henne!

Jag sätter på mig en jacka och går först till Lunas hus. Luna är ju bästa vän med Liv så hon kanske vet något? Luna är ett lite roligt namn tycker jag... För mig är det det. Eftersom jag är en skiftare så är ju Alphans mate en Luna. Men men.. människor vet ju inte det!

Jag knackar på dörren till Luna och hennes mamma Erika öppnar.

"Nämen! Hej Joline! Så kul att se dig igen!" Säger hon glatt.

"Ja hej Erika. Har du sett något av Liv?" Frågar jag henne.

"Ehm Liv? Näe.. Jag har inte sett henne på flera veckor. Jag kan be Luna komma och berätta om hon sett nåt." Svarar hon.

Hon ropar på Luna och jag hör små trippande steg från trappan.

"Ja vad är det mam..." hon avbryter sog själv och tittar förvånat på mig.

"Ehm.. Hej Joline.." säger hon osäkert.

"Hej Luna! Skulle jag kunna få prata med dig lite?" Frågar jag.

"Ja visst." Säger hon och går ut.

"Har du sett Liv någoting?" Frågar jag henne.

Jag ser hennes rädda ögon och hon ser ut att ha sett en alien nyss.

~Lunas perspektiv~

Jag stelnar till när hon frågar om jag sett Liv... vad ska jag svara?! Hon höll ju på att käka upp mig! Sedan blev hon utkastad i skogen och har inte syns till sedan dess... tänk om hon är... näe! Kom på andra tankar nu Luna! Jag måste berätta sanningen...

"Ehm... ja, eller näe. Eller inte sedan ja..." börjar jag... jag vet inte riktigt vad jag ska säga.

'Ja, din dotter förvandlades plötsligt till en mega stor svart varg och sedan attackerar mig och försöker äta upp mig. Sedan så kommer någon och skjuter henne och kastar in henne i skogen! Nu är hon säger död.' Riktigt så kan man ju inte säga....

~Jolines perspektiv~
Jag förstår inte vad hon menar. Sedan vadå?! Jag börjar bli lite orolig...

"Sedan vad?" Frågar jag oroande..

"Ehm... du kommer kanske inte tro mig... men du sa att hon skulle hem direkt efter skolan så vi gick tillsammans hem och så helt plötsligt börjar hon morra åt mig! Och sedan så förvandlades hon till en JÄTTE stor varg och sedan attackerar hon mig! Hon försökte äta mig!!! Sedan så kommer en vaktmästare han är jägare. Han måste ha hört när jag skrek. Och då så sköt han henne med ett sömn gevär typ... Och jag bad att han inte skulle döda henne! Han sa att han lovade och la ut henne i skogen... sedan dess så har hon varit borta...." säger hon och ser ledsen ut.

"Jag tror dig Luna! Hon är inte farlig.... Hon är en skiftare!" Säger jag.

Hennes ögon spärras upp och det ser ut som om hon ska börja gråta.

"Var inte rädd. Men du får inte säga något!" Säger jag mjukt.

"Okej...." säger hon tyst och går in i huset.

Jag går till skogen och skiftar. Jag drar in dofterna. Och jag känner en svag doft av vanilj och skog. Det är Liv! Jag springer mot doften och ser en svart varg lunka runt. Sedan ser jag..... ÅHNEEJ! Varulvs jägare! Tänk snabbt!

Jag ylar och Liv spärrar sin blick mot mig. Och ser lite osäker ut. Jag morrar att hon ska springa där ifrån!

Hon tittar på mig och som tur är lyssnar hon.

Efter att jag följt hennes springande ett tag så stannar hon och tittar sig om. Liv har gröna ögon på riktigt men i hennes varg form har hon mörk blåa.

Jag hoppar på henne och jag springer bakom ett träd och skiftar tillbaka till människa och tar på mig kläder. Jag går sedan ut till henne. Hon tittar skräckslaget på mig men springer bakom ett träd och skiftar. Jag kastar ett par kläder till henne som jag tog med mig.

Sedan går hon ifrån trädet och tittar på mig.

~Livs perspektiv~

Jag tittar på min mamma som stor framför mig. Jag vet inte vad jag ska säga... är mamma också en skiftare?!