BRENDON

Kapitel 8

"Oh, there you are. Come on, hurry up" Sa kaptenen.

"We have now found the suspect and we're officially closing the case. We want to thank Ethan and his niece." Medierna var här det var ett stort brått det här med. Ethan får gå upp och säga några ord.

"It's been an honor to have helped the P.D. We're going to fly back home and continue to live our life in Sweden."

*

*

*

"Ni har fått post" Ethan kommer med två brev, vi antog att det var om vi blev antagna in i gymnasievalet vi sökte.

Jag öppnade mitt brev.

Du har blivit antagen till ekonomi programmet. Vi samlas vid kulturen 8:30 den 18 Augusti.

"Jag blev antagen" Sa jag och kollade på Amanda

"Jag med, det betyder att vi kommer att gå i samma klass" Sa hon.

"Men du valde väl samhälle, inte ekonomi?"

"Jo, men ekonomi och samhälle läser tillsammans." Då är det tre år till med Amanda.

*

Skolan börjar

*

"Jag är nervös" Säger Amanda "Tror du de andra är snälla?" Jag nickade

Vi gick in i kulturen vilket var där alla ettor skulle samlas och få reda på vilka vår handledare var. Vi fick de bästa enligt Amanda.

"Vi fick verkligen de bästa på skolan. Conrad är väldigt seriös av sig, men han är en extremt oseriös sida också. Lena är läraren som är lika nyfiken som Nicke nyfiken. Hon vill veta allt om alla, hon måste inte om man själv inte vill säga det. Men deep down så vill hon veta. Det vill ju alla"

Jag visste inte vad jag skulle säga, jag ville bara där ifrån. Det är som... som om någon kollar och hör allt jag säger. Jag vågar inte riktigt säga något. Ifall jag säger för mycket. 

"Ska vi gå till..." Började Amanda. Men jag satte min han för hennes mun. Säg inte för mycket, det känns som att vi blir iakttagna  skrev jag på en lapp och visade henne. Hon bara kollade på mig men jag kan höra hennes röst tydligt. "Du är så paranoid Nicklas" säger hon. Eller i alla fall är det så jag tror hon skulle säga.

*

*

Vi hade slutat för dagen och vi gick till mitt gamla hus. Vi har inte varit där sedan innan vi åkte till England. Det var ett tag sedan. Det har också varit ett tag sedan jag fått ett brev från mamma och pappa. Eller ett meddelande, som de skrev innan de dog. Det är ganska creepy allt det här. Jag menar hur många utan en mental illness kan säga att de får brev från sina döda föräldrar? 

"Vad tycker du om allt detta?" Frågar jag Amanda.

"Om allt vadå?" 

"Om mig, om vem jag är. Vad jag är, är du inte rädd?" 

"Jag... Helt ärligt så har jag inte någon anledning att vara rädd just nu. Jag ser på dig så som jag alltid gjort. Bara för att du vet hur man trollar så betyder det inte att du är annorlunda. Du kommer alltid vara Nicklas som är så sjukt klumpig och sabbar allt med den enda tjejen som varit intresserad i dig med." Jag skrattar lite smått.

"Men vi vet ju inte om någon mer gillat mig eller hur?" 

"Nä det är sant, men hon är den enda du gillat som gillat dig tillbaka. Så ja, på så sätt så har du sabbat det ganska rejält. Sen vet jag att det finns flera stycken som gillat dig, men du har inte gillat dem så jag har inte sagt något till dig" Hon höll tyst.

"Som vem då?" Frågar jag men hon är helt tyst.

"Nicklas kolla, där är Wolf!" Saved by the bell! Vi går fram till honom och tar fram något som ser ut som Arizona Green Tea... 

"Detta är inte vad det ser ut som. Det är mycket viktigare än detta skräpet-"

"VADÅ SKRÄP! DET ÄR JU GOTT" Amanda har alltid reagerat starkt på sånna här saker. Starkare än vad som är normalt. Men som hon brukar säga så finns det inget som är normalt, så hon är normal genom att inte vara normal.

"Som jag sa,  så är detta väldigt viktig. Det är ett meddelande, inte från dina föräldrar Nicklas utan din kusin Jessie. Hon kommer från Minneapolis, jag hon är din farbrors dotter. Men långt ifrån hans trognaste familjemedlem. Han har bara Brendon."

Varför tappade jag bort honom? 

I'm back and alive!!
Jag har varit lite frånvarande på den senaste tiden. Detta är för att jag har haft ganska mycket med skolan. Jag har dock fått jullov nu. Så det blir en del skrivande under lovet, och annat!