Kapitel 2

23 1 2
                                    

Det har gått 1 vecka. Amanda har inte släppt allt detta. Och det braket vi hörde i skogen var en björn. Jag hade trott att Amanda inte skulle bry sig längre, men igår fick vi ett viss medelande från min pappa. Det var ganska intressant, men konstigt. Den löd så här:

Hej Niklas!

Jag antar att du ännu inte hittat något du är intresserad av. Men du kanske inte minns... Du har säkert varit på det två våningar man ser. Men vi har två till, för att komma dit måste man ha en speciell nyckel. Nej, inte en nyckel som din skåpsnyckel. Utan mer som en pinnne som inte alls har någon betydelse för vanliga människor. Om inte något har ändrats ska den vara plaserad undet vår säng. Sköt om dig!

Kram Pappa.

När vi först läste det blev jag smått lättad att se ord han skrivit. Jag vet att dem är döda... Men det känns som om de vet en hel del om mig i alla fall. Jag menar, deras krafter kanske var så starka att det kunde se hela mitt liv. Så om det var något dåligt som kunnde hända mig. Så kunde de varna mig för det!

Men vi har inte hört något mer. Jag har så många frågor. Men jag kan inte skriva tilbaka. Inte vad jag vet i alla fall.

*

*

~Onsdag~

"Vi har biologi!! Nej vad tråkigt" Suckade Amanda. Ibland undrar jag över hur hon är. Typ 99% av tiden är hon VÄLDIGT HYPER possetiv. Men när det kommer till NO ämnerna får hon mer ångest av att gå på lektionen. Jag menar hon är inte dum, absolut inte! Men hon är heller inte det smartaste. Hon är lagom liksom. Vilket är bra, för skulle hon vara smartare än Einstein så skulle jag aldrig fått känna mig smartare! Lite själviskt jag vet. Men ändå..

"Du är ju bra på biologi" Sa jag till henne

"Inte lika bra som du, du ligger ju på A nivå" Sa hon smått kaxigt.

"Du har A i engelska, jag har D" Sa jag tillbaka

"Men engelska är kul. Det är inte NO, eller matte för den delen" Sa hon. "Dessutom är jag inte smart nog för att kunna biologi"

"Vet du vad Einstein sa?" Frågade jag

"Nej.." Sa hon och fimlade med ögonen.

"The true sign of intelligence is not knowledge but imagination" Sa jag långsamt så jag skulle uttala orden rätt.

"Sant, men ändå" Sa hon. Läraren öppnade dörren och vi gick in. Jag sitter tyvärr inte jämte Amanda. Utan någon kille som tror han är bäst och allt de flesta killar tror.

*

*

Biologin har slutat och vi är påväg till huset.

"Äntligen något roligt och spännande!" Tjöt Amanda när vi var inne i skogen

"Ibland tror jag att du är en kille i en tjejs kropp" Sa jag lite lågt.

"Vad menar du det det?" Sa hon smått iriterande, och jag börjar ångra att jag sa något.

"Inget, du är bara mer pojk aktig än mig" Sa jag och hon skratta de smått.

"Det finns inget pojk aktigt eller tjejigt. Alla är den man är, det finns ingen som kan säga vad som ska vara för killar och vad som ska vara för tjejer. Det finns ju killar som sminkar sig. Mendans jag aldrig skulle drömma om det! Sen finns det tjejer som älskar äventyr och lera, medans det finns killar som inte vill få en ända regn droppe på sig" Sa Amanda väldigt snabbt och tydligt.

"Jaja, kom så går vi in" Vi gick in i huset. Jag gick till mammas och pappas rum, som sagt där var nyckeln. Men vart jag ska sätta den vet jag inte.

"Niklas kom hit fort!!!!" Skrek Amanda från köket. Jag sprang ner.

"Vad är det?" Frågade jag förskräkt.

"Tror du jag kan äta det här, det låg i skafferiet där borta. Jag menar det är ju ändå bröd, finns det smör här också? Jag är hungrig" Jag började garva så mycket. Det är inte alls konstigt att hon skulle säga så. Men det är bara det att hon vet att vi är i ett hus ingen har varit i på år.

"Nej jag tror inte du kan äta den" Sa jag efter ett tag

"Men det står att den går ut om 19 dagar" Sa hon jag jag slutade flabba.

"Skämtar du eller, det är inte någon mer än vi som har varit här." Jag börjar leta efter andra saker i köket. Och jag hittade faktiskt smör, så Amanda fick sin macka.

Vi satt vid eldstaden och bara prata tills jag märkte ett litet håll precis ovanför eldstaden. Jag gick mot hålet och tryckte in pinnen. Ett sken kom ut och eldstaden försvan och en trappa kom fram istället.

"Vad i hela skitens namn?" Sa Amanda

"Kom vi går upp" Sa hon och tog täten.

Där slutar jag för detta kapitlet. Vad tycker ni än så länge? Vad kommer dem att hitta, eller kommer dem bara komma till ett ingemansland?

BRENDONDonde viven las historias. Descúbrelo ahora