BRENDON

Kapitel 3

"Wow" Sa Amanda och tappade hakan. 

Rummet var mycket större och bredare än hela huset. Det fanns böker och skrivrullar över allt. I mitten av rummet var det ett bord, ett runt bord, vi gick och kollade på den.

"Är det där det jag tror det är?" Frågade Amanda.

"Det beror på vad det är du tror det är.." Sa jag

"Det ser ut som en karta över Sverige, Norge, Finland, Danmark, Island Storbrittanien och Irland" Sa hon och pekade mot landet hon sa. "Men varför lyser det blått, det ser nästan ut som ett hologram" Fortsatte hon när hon samtidigt gick närmre med huvudet.

"Akta så du inte nuddar, det kanske händer något då.." Sa jag och hon sträckte på sig

"Ja då, visst händer det något" Amanda hoppade till. Jag vände på mig och där var björnen.

"Du, den pratar" Viskade Amanda till mig över bordet, så ska man vara exakt så viskade hon inte riktigt men ändå.

"Du vet att jag hör dig va?" Svarade björnen. Den gick ner på alla fyra och började gå mot Amanda.

"Detta skulle vara så mycket bättre med en talande hund" Sa hon lågt samtidigt som hon blunda. "Bara en dröm detta är bara en dröm" Upprepade hon flera gånger.

"Ursäkta herr björn.." Började jag.

"Wolf, jag heter Wolf" Sa han, jag kunde se hur Amanda reagerade.

"Okej, Wolf, Jag tror du skrämmer min kompis här så om du inte var så nära, kanske hon inte skulle vara så.. spänd" Han kollade på mig och sedan på Amanda som öppnade ena ögat. Han började att backa och gick dig han var innan. Amanda gick runt för att ställa sig bakom mig.

"Vänta... varför heter du Wolf när du är en björn?" Frågade Amanda med en smått darrig röst.

"Tja, för jag kan ändra min form.. Jag föddes till varg. Men en björn är större, så varför inte"

"Kan du bara vara en djur art eller en människa också? Frågade jag.

"Tja... Jag tappar kraft mer när jag är en människa, men allt är möjligt."

"Vänta!! Så du kan bli en hund också!!?" Sa Amanda

"Ja" Sa Wolf med en suck.

I det ena hönet var en spiraltrappa, den var ganska hög.

"Gå upp ni" Sa Wolf Vi började gå till trappan.

"Nä, vad jobbigt. Finns det ingen hiss?" Frågade Amanda.

"Nej men en rutschkana på vägen ner, man kommer ut genom väggen där" Sa han och riktade hans huvid mot ett hål i väggen.

*

"Räknade du hur många trappsteg det var?" Frågade jag Amanda som låg på golvet och var helt slut.

"Jag räknade till tio 15 gånger. Så vad det nu blir.." Svarade hon

"150" Sa jag.

"Cool, det är som att se ut" Sa Amanda senare

"Va? vadå se ut, jag et att man ser ut genom fönstrena"

"Nej, kolla upp, i taket" Jag gjorde som ghon sag och blev helt mållös. Man kunde se hur det började mörkna.

"Vänta hur  mycket är klockan?" Frågade Amanda

"17:00" Sa jag

"Vi har 2 timmar innan Ethan är hemma. Vi kan vara här i en halvtimma till." Vi kollade på allt ting, här uppe var mer öppet, det fanns bilder av min släkt på väggen, det var typ cirklar på golvet. Antar att man hade sina träningar där eller något.

"Kom vi åker ner" Sa jag efter en stund och Amanda åkte ner först. Vi kom hem en halvtimma innan Ethan.

Okej, då vet man lite mer om det huset. Vad tror ni händer i nästa kapitel?