BRENDON

Kapitel 9

Vi tog flaskan till bordet.Wolf satte ner det och ett hologram av en flicka kom upp. Hon ser ut som mamma gjorde på bilderna från när jag var 1 år.

Hi Niklas. If you see this, it means that something extremely terrible is about to happen. My dad isn't the best human being there is. I know for a fact that he has Brendon, I don't know what he's doing to him. But it's nowhere near good! Niklas, I'm telling you. Find your true power and save this world. Only you can, it's your faith to take down my father once and for all. He might be my father, but he's not my dad. There's a difference. Det lät som att en dörr smälldes när hon stängde av meddelandet. Jag vet fortfarande inte riktigt hur allt fungerar här.

"Vad menade hon med det sista?" Frågade jag. "Med att han är hennes far men inte hennes pappa?"

"Vem som helst kan vara en far. Men det tar mycket för att vara en pappa. Han skapade henne, men har inte varit där för henne kan jag tänka mig." Förklarar Amanda.

"Så din inre kraft. Hur ska vi hitta den?" Säger Wolf.

"Kan vi inte då veta på hur hans föräldrar hittade deras?" Säger Amanda efter en tystnad.

"Ja, jo det kan vi absolut göra." Säger Wolf. Han tar ut ett pergament som är ganska stort och rullar ut det på golvet. Jag blev häpen över det jag såg. Detta var en lista på alla i min familj, den går tillbaka till 1800-talet. Så många namn! Åldern då man hittade sin kraft finns också med. Pappa hittade sin vid 15 årsåldern. Det står dock inte varför. Mamma hittade sin vid 17 årsåldern. Det som satte igång hennes kraft var när hennes hund dog. Jag minns den, eller jag minns att hon berättat om den i alla fall.

Det finns dog flera andra namn, så som min brors, han har ej hittat den än. Men jag står inte med.

"Vart är jag?" Frågade jag Wolf.

"Du finns inte med här, det skulle vara alldeles för ohyggligt. Detta unge man är en lista på mäktiga trollkarlar och trollkvinnor. Men du, är en av de mäktigaste som vandrat på jorden sedan Merlin. Du står på en annan lista. Du är väldigt viktig för våra världar Niklas" 

"Världar? Som i plural?" Frågade Amanda

"Ja, den magiska och den mänskliga. Det är på en och samma jordklot, men vi lever i 2 olika världar. Ni kan inte se allt vi kan. En vanlig  människa kan inte ens se huset. Eller mig så jag undrar om inte du Amanda är själv en märklig person"

"Säger du att hon också kan trolla? Är hon också viktig som mig?" Han sa inte något, han stod bara där och grundade över detta. Amanda verkade frustrerad, jag vet att hon vill veta om det är något som angår henne. Hon kanske inte är så viktig på samma nivå som jag är, om jag nu är det. Men hon kan också ha en stor betydelse. Hon kanske är menad till att hjälpa mig få samman de två olika världar Wolf pratar om. Kanske är hon viktig för den mänskliga världen, på ett politik eller solidariskt sätt? 

*

*

Klockan är 22:00 vi har skola i morgon men jag kan inte sova. Jag tänker så mycket på det min kusin sa. Jag minns inte hennes namn. Jessie? Ja, så var det, Jessie. Det är ett ganska fint namn. 

"Niklas, är du vaken?" Amanda öppnar min dörr och stänger den tyst.

"Ja, jag kan inte sova"

"Inte jag heller, kan bara tänka på det Wolf sa." Hon blev tyst. "Om en normal människa inte kan se ert hus, hur kommer det sig att jag kan det?" Jag vet inte vad jag ska svara på den frågan.

"Amanda... Minns du alla de gånger du har haft en magkänsla om att något kommer att hända? Eller hur du hjälpte Ethan  lösa mordet? Jag skulle inte kalla det normalt. Det är en begåvning du har."  Hon log lite.

"Begåvning... Kanske, men det du har är gåvan i egen hög person" Hon gick ut ur mitt rum. Jag förstår henne inte när hon pratar i gåtor. 

*

Dagen efter hade vi våra första lektioner. Matten var rolig, men jag gillar ju matte. Amanda var dock inte så förtjust i det. Men engelskan gillade hon. Det är lite synd att vi inte har bild längre. För Amanda är bra, hon kan det vet jag.  

"Hej Niklas" Jag vände mig om för att möta personen som sa mitt namn. Det var någon kille från tvåan. Han sträckte fram sin han och jag min. "Jag är Robin" Sa han.

"Hej" Sa jag

"Jag undrade om du och din... eh flickvän? Ville komma med mig och några polare ner till stranden?" Flickvän?

"Amanda? Nej, nej hon är inte min flickvän,  hon är min bästa vän. Men mer som familj. Men inte flickvän" Han såg road ut. Jag misstänker att han har en liten crush på Amanda.

"Men följer ni med?" Frågade han igen.

"Till vart?" Amanda hade kommit mot oss.

"Hej, jag är Robin. Jag undrar om ni ville följa med till stranden?" De hälsade.

"Vi kan tyvärr inte det. Vi har ett ställe som vi måste vara på. Familje grejer" Robin nickade men såg besviken ut.

När vi var på skolgården och gick mot skogen, till mitt hus. Fragade Amanda

"Tror du att det kommer att bli lätt att få vänner?" 

"Har vi inte redan fått det? Han där Robin du vet?"

"Nja, jag undrar om han inte bara använder dig" Säger hon.

"Vad menar du, det är ju mer som om han skulle använda dig. Jag menar du är ju tjej." Hon var tyst, jag kan tänka mig att hon letar efter en comeback. 

"Han använder väl dig att komma åt mig i sådana fall" 

"Du vet att han trodde du var min flickvän va?" Frågade jag.

"Jag, hörde det. Han är inte den enda. Flera andra tjejer i klassen frågade om vi var ihop. Men jag sa som det var Några av de verkade faktiskt besvikna. Andra blev lättade" Sa hon medan hon gick på en stock.