BRENDON

Kapitel 6

"My dad is out of town and my brother got himself into bad things" Vi sprang in till deras hus och där var hennes bror. Han var blek, mer blek än Conan O'bryan!

"What happened to him?" Frågade jag.

"I don't know! He must have been hit with a spel, we don't get sick, ever, and we don't get hurt. Not the same way as a human" Sa hon. Man kunde höra nervositeten i hennes röst.

"We are humans" Sa jag.

"Not normal humans! You're clever! You must know what kind of spell. If not there is a book there, it's Swedish! You know Swedish don't you?" Jag tog boken.

Det var många som kunde få en blek, men det var bara en som fick en blek och medvetslös. Om Expanderunt var det som fick han i denna konditionen. Så måste Evigilabit vara motformeln.

"Here, I don't know how conjure. But that's the spell you should use" Hon tog boken och gjorde något. Hon sa ord, som jag inte förstog.

"He's awake. Thank you" Sa hon

*

*

"Vänta, så hon tar dig från oss. För att hjälpa hennes bror. Hon tackar, men du måste skynda dig där ifrån?" Rabblar Amanda

"Ja, något sådant"

"Vad sa brodern då?"

"Han tackade. Det var farligt om jag stannade längre"

"Hur kan det vara farligt? Niklas, du har stirrat in i farligt och du överlevde, du var dessutom bara ett barn då!" Hatar att erkänna det men hon har rätt.

"Lyssna, jag vet att du saknar Brendon, men vi vet inte vart han är, vi vet att han lever. Men inte vart han är. Så vitt jag vet, så vet han inte ens att du finns. Han tror att er morbror är hans far" Jag gillar inte vårt samtal.

"Vi kommer hitta han dock, på ett eller annat sätt. Vi har ju en björn som kompis! Som egentligen är en varg..." Jag var tyst och väntade på att hon skulle fortsätta.

"Är man vän med en pratande varg som kan ändra form.. Då är inget omöjligt eller konstigt!" Hon har en poäng.

Telefonen ringde.

"Hello it's Amanda"

"No, I don't know any Niklas" Hon skrev ner på ett papper.

"I'm sure" Hon visade mig pappret 'Josh' 

Josh vet att jag är här! Då måste Brendon vara det med!

"No Mr... what's your name?"

"Well no Mr Smith. Well, my dad works at the  precinct down town" Hon la på luren.

"Han la på direct efter jag sa att Ethan jobbade på polisstationen" Sa Amanda 

Den enda grejen som stör mig är att Ethan är inte hennes pappa. Jag vet inte vad som hände med honom, eller hennes mamma för den delen. Det ända jag vet är att hon vill bli polis, mordutredare mer exakt. Hon kollar på varje dekar film, serie you name it!

"Vad hände med dina föräldrar?" Hon kollade på mig. Hon öppnade munnen men då kom Ethan.

"En viss Eric är här" Jag gick ut till vardagsrummet.

"Hi, I just want to thank you for saving John. How long are you going to stay here for?"

"I don't know.." 

"We are going to be here fore one month. They think Amanda is good" Alla skratta, men Amanda är kvar i rummet. Jag vill inte att hon ska må illa.

*

*

När jag gick in i rummet igen så satt Amanda där med ett foto. Hon verkade vara liten, så det var väl ett foto på henne och hennes föräldrar. Hon hade också en lapp. Hon la den på min säng och började gå ut. Jag gömde mig.

Mina föräldrar blev också mördade. Dock hade du lite mer tur. Ingen av mina syskon överlevde. Allt hände när jag var 2. Den ända anledningen till varför jag är här idag är för att jag var med Niklas den natten. Han gillade en viss tjej, och hon tyckte om mig. Så han frågade mina föräldrar om jag kunde stanna över natten. Morgonen därefter kom det två poliser och berättade för Ethan vad som hade hänt. Han höll på med sin träning, studier. Han skulle själv bli polis. Men han ville aldrig bli utsatt för samma saker som andra. Han ville aldrig höra att någon blev skadad, inte så som man gör.

Han kunde inte gråta, skrika eller något annat. Jag sov när dem kom. Poliserna tyckte att det var tur, att han tog han om mig den natten. Jag kan inte gråta över att jag kände några som dog. Absolut inte! Men jag kan gråta övar att jag aldrig riktigt fick känna dem. Att de lämnade mig för tidigt! Du vet hur jag alltid sagt att jag är här för en anledning?  Jag har varit nära döden, ett viss antal gånger. Inte bara så här, alla dem gångerna jag varit oförsiktigt, hänsynslös. Varje steg jag tagit för att jag varit nyfiken.

Du vet hur blyg jag är, du vet hur försiktig jag är, du vet hur mycket jag bryr mig om allt och alla, du vet hur jag alltid hjälper någon när han eller hon behöver det? Allt det är för alla fel steg jag tagit. Jag lär mig från mina misstag. Andras också! Men lyssna noga, TA ALDRIG NÅGOT FÖR GIVET! Det som finns framför dig, kan försvinna fortare är vad du kan tänka dig. 

Jag vet att du har förlorat dina föräldrar, den bror är kidnappad.  Men du får brev från dina föräldrar, jag har bara ett fota på hela familjen, ETT FOTO! Du har minnen, minnen jag inte har. Du berättar alltid om hur snälla dem var, om hur dem lät dig vara vaken sent. Allt jag har är ett foto, ett foto som inte säger mig något ting. Jag vet inte ens vart den vad tagen någon stans! Allt jag har är Ethan, och dig. Niklas utan dig är jag inget, jag skulle inte ha någon som fick mig le varje dag. Jag skulle inte ens ha en vän! 

___

Snacka om twist!