Hemlig kärlek

Del 11 Festen

Dem senaste dagarna har gått otroligt fort. Jag har mest suttit på mitt rum och läst eller tittat på något på Netflix.

Men ikväll var det dags. Ted ska hämta mig klockan 7. Jag öppnade min garderob och tog ut en vit tajt klänning med spets. Jag tog på mig den och studerade mig vid spegeln. Inte så illa. Jag gick in till badrummet och började sminka mig. Jag sminkade inte för mycket. Man vill ju inte överdriva. Jag lockade mitt hår och satte på mig ett par vita ballerina skor.

Det ringde på dörren och jag öppnade den. Utanför stod Ted.

"Nämen hej snygging." Sa han och log.

Jag himlade med ögonen.

"Vi måste skynda oss, festen har börjat och jag borde vara där." Sa han stressat.

"Vad väntar vi på!?" Sa jag exalterad.
Vi gick in i bilen och åkte till Teds hus. När vi var framme gick jag ur bilen och tittade upp mot det gigantiska huset framför mig. Bor han verkligen här!?

"Ja, detta är mitt hus." Sa Ted och flinade, som om han läste mina tankar.

Vi gick mot huset och väl inne dunkade musiken och massa folk dansade och drack. Ted försvann i vimlet och jag stod där själv på golvet. Jag gick fram till någon sorts bar och satte mig på en stol.

"Vad vill damen ha?" Frågade en svarthårig kille med blåa ögon.

"Uhm, ta vad som helst." Svarade jag och log. Han nickade och blandade massa drycker och gav mig plastmuggen. Jag luktade på drycken och det luktade starkt. Jag rynkade på näsan. Jag tog en klunk och det brände i halsen.

"Gillar du inte alkohol?" Frågade han och log.

"Nja, brukar inte dricka det." Svarade jag och ställde undan muggen. Jag log mot honom och gick iväg. Plötsligt fick jag syn på Jakob. Han pratade med sina vänner och skrattade. Plötsligt fastande hans blick på mig. När han såg mig blev han först förvånad, sen flinade han. Jag stirrade surt på honom.

Plötsligt tog han tag i en brunhårig tjej som gick förbi och började hångla med henne. Jag stirrade förvånat på honom. Tårarna brände. Nej Elise! Var stark nu! Jag kunde inte titta på mer. Jag vände mig bort därifrån och gick emot baren igen.

Jag satte mig på en stol och torkade bort tårarna.

"Hey, vad har hänt?" Frågade samma kille som gav mig drinken innan.

"J-jag vill helst inte prata om det..." snyftade jag.

"Drick lite öl, då glömmer man."

Jag tittade upp mot honom sedan mot hans hand. Han höll en plastmugg i handen. Jag tittade upp mot hans ansikte igen och rynkade på näsan.

"Jag lovar." Sa han och räckte muggen mot mig.

Jag tog emot muggen och svepte drickan. Det brände till men det kände på något vis skönt.

"Mer." Jag gav honom muggen.

Fem...tio muggar Senare...

Jag skrattade högt åt Jeremys skämt.

"Du har sån jävla dålig humor." Sluddrade jag.

"Du skrattar åt det." Sa han och flinade.

"Käften." Sa jag och log.

Jeremy, killen som gav mig drickan från början, är en väldigt bra vän. Vad jag vet än så länge. Jag berättade allt om Jakob för honom. Men jag nämnde inget om Ted. Han känner säkert Ted.

"Vafan gör du här jag har letat efter dig." Röt en bekant röst.

"Teeeeeeed." Fnissade jag, och vände mig mot honom.

"Är du full!?"

"Nej, nja, jaaaa... kanskeeeee." Sa jag och fnissade än en gång.

"För i helvete Jeremy! Vad har du gett henne." Röt Ted mot Jeremy.

"Bara ett par öl, hon ville det själv." Han höll upp händerna i en oskyldig gest.

"Vi går nu!" Sa Ted surt. Sedan drog han mig bort från Jeremy.

"Nej sluta, vi hade så roligt!" Sluddrade jag. Han suckade högt. Vi gick förbi några som satt i en ring med en flaska i mitten och jag stannade upp.

"Vill ni vara med på sanning eller konka?" Frågade en tjej.

"Jaaaa!" Svarade jag och drog mig mot dem.

"Nej du ska hem!" Sa Ted bestämt och drog i mig.

"Snäääällaaa, bara en runda!" Sa jag och gjorde en valpmin.

"Okej då." Suckade han och satte sig ner med mig.

~Teds perspektiv~

"Okej då." Suckade jag och satte mig ner med Elise. Är hon sju eller? Sånt här körde man i den åldern. Visserligen inte med alkohol och sånt men ändå.

En blond kille snurrade på flaskan och den stannade på Elise. Jaha. Vad ska hon få göra nu då?

~~~~~~~~~~~~~

Hej! Ett nytt kapitel! Äntligen! Ett väldigt långt kapitel dessutom. Ledsen för dålig uppdatering men det är mycket i skolan nu och min sport. Men jag har lite svårt att sova i natt känner jag så varför inte skriva klart detta kapitlet?

Jag är lite fast i denna boken... jag ångrar en sak jag skrev och vetifan hur jag ska göra... men aja vi får väl se! Iaf hoppas ni gillade detta kapitlet det blev ovanligt långt men ska fortsätta skriva ungefär såhär långa kapitlen men då tar det mer tid att skriva.

Hejdå (och godnatt hehe)♥

//En sjuk Moa\\