My Knight in Shining Armor

Kapitel 4

~ Vanessa ~

Nöjt tittade jag mig i spegeln och nickade sedan gillande till Bea. Jag hade ledig dag idag så jag hade passat på att åka till Beas jobb och färga om mitt hår efter som jag tröttnat på mitt blåa hår som med tiden hade blekts och såg mer grått än blått ut. Just nu satt jag och beundrade mitt lavendel/ rosa färgade hår och gillade skarpt vad jag såg.
- Oooch hon har gjort det igen !!! hörde jag någon säga och när jag snurrade runt i stolen såg jag att det var Beas chef, Julian.
- Vad tycks ?! log jag och skakade på huvudet lite så att mitt nyfärgade hår dinglade.
- Du passar verkligen i den färgen, konstaterade Julian och man hörde hans italiensk-svenska accent.
- Taack, men det hade inte blivit såhär fint utan Beas hjälp, svarade jag och reste mig och gav Bea en kram.
- Hon är väldigt duktig din syster och vi är väldigt tacksamma för att hon arbetar här, log Julian och klappade Bea på axeln innan han gick iväg för att prata med en äldre dam som satt två stolar ifrån mig.
- Vad blir jag skyldig ?! undrade jag sedan vänd mot Bea och hon gick iväg till kassadisken och slog in något på datorn.
- Eftersom du är här så ofta och aldrig klagar, plus att vi är släkt så blir det lite rabatt så bliir deeeeet ...... 100kr, sa Bea och tittade leende upp från datorn. Jag nickade och stoppade kortet i läsaren och knapprade sedan in koden.
- Jag tänkte åka hem till mamma idag, hoppeligen har hon lugnat ner sig nu, sa jag sedan och Bea nickade långsamt.
- Men du är alltid välkommen tillbaka när det behövs, sa hon sedan och nu var det min tur att nicka.
Sedan gick jag ut genom dörren och satte mig i min bil. Jag tänkte ta en promenad med Divan innan jag åkte hem till mamma och jag hade tänkt ta vägen förbi Oscars hus. Kanske skulle jag träffa honom, kanske inte och om jag gjorde det skulle jag kanske få honom att berätta något om sig själv.
Efter en 10 minuters körning svängde jag upp på Beas och Connys uppfart och klev ur. Redan innan jag låste upp ytterdörren hörde jag hur Divan glatt skällde innanför.
- God damn om du springer ut, mumlade jag för mig själv och öppnade dörren försiktigt så att jag skulle ha en chans att grabba tag i Divans halsband ifall hon fick för sig att tränga sig ut, vilket hon fick.
- Nej nej nej, du ska ingenstans, sa jag och grep snabbt efter halsbandet när hon trängde ut huvudet genom den lilla springa jag öppnat.
Jag tog henne med mig in i hallen och stängde dörren innan jag släppte halsbandet. Hon hoppade glatt upp på bakbenen och försökte slicka mig i ansiktet.
- Neejj, inte hoppa, förmanade jag henne och pekade på golvet där hon snällt satte sig ner. När hon suttit stilla i en kort stund satte jag mig på huk framför henne och klappade om henne.
- Bushund, skrattade jag när hon störtade fram mot mig med sådan kraft att jag hamnade på rygg på golvet. Glatt skällde hon till och slickade mig i ansiktet.
När jag äntligen tagit mig upp från golvet gick jag och hämtade Divans koppel och kopplade fast henne innan jag återigen öppnade ytterdörren och gick tillbaka ut. Denna gången med Divan bredvid mig.
Jag gick samma väg som jag gått dagen då jag träffade Oscar och strax såg jag huset som Oscar hade försvunnit in i. Precis som om Divan visste vad jag tänkte stannade hon och undersökte en häck så att jag fick tid att stanna och tänka efter. Skulle jag bara gå förbi eller skulle jag gå och knacka på ?! Jag hade ju bara träffat honom en gång, och jag hade verkligen ingen lust att knacka på. Samtidigt brann min nyfikenhet för att få veta mera om honom.
Just som jag hade bestämt mig för att bara gå förbi öppnades dörren och jag fick en minde panikattack, men sedan såg jag ett bekant ljust hår och drog en lättnadens suck.
- Divan, mumlade jag och hon tittade upp på mig innan hon fick syn på Oscar och sprang iväg emot honom. Tur att jag hade flexikopplet för annars hade jag inte haft ett koppel att hålla i eftersom hon stack iväg med sådan kraft att jag knappt hängde med.
- Wow, tjena !! skrattade Oscar och satte sig på huk och klappade om Divan.
- Hon känner visst igen dig, log jag och kände hur mitt hjörta dog en aning när jag kollade på Oscar. Det såg ut som om han nyss hade vaknar eftersom håret inte var lika stylat som senast och han såg en aning trött ut.
- New looks ?! frågade Oscar och fyrade av ett av sina bländande leenden när han rest sig upp.
- Jepp, log jag och slängde lite med håret.
- Varför så udda färger ?! Ta det inte fel, du passar i det men andra skulle färga typ blondt eller brunt, inte blått och rosa, svarade Oscar och lade huvudet på sned en aning.
- Venne, jag gillar det, svarade jag nonchalant och tittade ner i marken. Det var inte enda orsaken. Det hade hänt lite grejer som gjorde att jag på någotsom helst sätt inte ville bli påmind om den personen som jag varit. Oscar måste ha sett att hag inte hade någon störra lust att prata om det så han bytte samtalsämne.
- Vad för er förbi här då ?! frågade han sedan och kollade på mig med en blick som jag inte riktigt kunde definiera.
- Inget, ute och går med Divan bara, svarade jag och könde mig en aning skuldmedveten för att jag ljög. Men det var endå halva sanningen för jag var faktiskt ut och gå med Divan, men jag tänkte inte berätta andra sanningen till varför vi gick förbi just hans hus. Det skulle låta för stalkerish.
- Men nu när jag engång sprang på dig så kan du lika gärna berätta något om dig själv, sa jag sedan och fyrade av ett leende så att min smiley syntes.
- Hahahah jag kunde nästan gissa det, skrattade Oscar och nickade mot huset bakom honom. Ville han seriöst att jag skulle hänga med in ?! Jag kände ju honom knappt, trots allt.
- Divan då ?! undrade jag och kastade en blick ner på min finska lapphund som hade lagt sig vid mina fötter.
- Hon hittar säkert några polare där inne, log Oscar, öppnade postlådan och tog med sig innehållet och gick sedan iväg mot ytterdörren. Nyfiket drog jag med mig Divan och följde efter honom in.
Huset hade ljus inredning och såg väldigt hemtrevligt ut. I dörren möttes vi av ett par glada skall och genast som jag kopplade loss Divan hade hon försvunnit iväg med de andra hundarna till vad jag tror var vardagsrummet.
- Känn dig som hemma, sa Oscar och försvann ut i något som liknade ett kök. Huset och inredningen påminde lite om Beas hus men hos Oscar var det ljusare väggar och väldigt stilrent och prydligt. Hemma hos Bea kunde man nog stöta på lite damm här och var och vissa grejer kunde plötsligt bara försvinna och sedan dyka upp på ett totalt orimligt ställe eftersom Fiona gärna flyttade runt på saker. Hos Oscar såg det ut som om varje liten grej hade sin egna plats. Jag gick ut i vardagsrummet för att kolla runt lite och hittade Divan tillsammans med 4 andra hundar. Jag log åt synen och lät sedan blicken glida runt rummet. Den hamnade på en bokhylla full av fotografier. Det fanns många bilder på Oscar som liten men även på två tjejer som jag antog att var hans systrar. Det fanns även en bild på Oscar tillsammans med 3 andra killar. De kunde inte vara hans bröder för de liknade inte Oscar särskilt mycket.
- Hittar du något intressant ?! sa plötsligt Oscar och jag ryckte till. Han stod alldeles bakom mig och jag hade inte hört när han kom.
- Mmm, vem är dom ?! undrade jag och pekade på bilden med Oscar och de 3 andra killarna.
- Jag menar, de här 2 ser jag att är dina systrar men ingen av dom killarna liknar dig så de kan inte vara dina bröder, fortsatte jag sedan och kollade på Oscar.
- Joo, brothers from another mothers, svarade Oscar och kollade på bilden.
- Det där är Felix, det där är Omar, han bor i Göteborg och det där är Ogge. Okej han heter också Oscar men vi kallar honom för Ogge, berättade Oscar och pekade i tur och ordning på killarna när han sa deras namn.
- Och hur känner du dem ?! frågade jag nyfiket.
- Vi är i samma band, svarade Oscar och kollade en aning lustigt på mig. Ett band ?! Som i ett garage band ?!
- Har du någonsin hört talas om The Fooo Conspiracy ?! frågade Oscar sedan och log en aning.
- Njaa, kanske, det låter bekant, mumlade jag och tänkte efter så det knakade. Jag HAR hört det namnet någonstans förut OCH det faktum att Oscar såg väldigt bekant ut när han kom in i historia klassen. Sedan klickade det.
- Det var dem som öppnade för Justin i Globen, sa jag och Oscar nickade.
- Jepp det gjorde vi, log Oscar och började gå ut ur rummet. Jag kollade häpet på honom en liten stund. Vadå vi ?!
- Vänta nu ?! VAD sa du nyss ?! Du sa VI ??! Du är med i The Fooo ?! utbrast jag förvånat och gick efter honom och hittade honom ute i köket som förövrigt även det var stilrent och prydligt.
- Ja ?! svarade Oscar frågande och log. Jag kunde inget annat än att facepalma mig själv. SÅ KLART !!!
- Det var DÄRFÖR som du såg så bekant ut när jag såg dig i historia klassen, jag VISSTE att jag sett dit någonstans förrut, utbrast jag och Oscar skrattade till. Sedan lutade han sig mot diskbänken och betraktade mig en kort stund.
- Nu är det din tur att berätta något om dig själv, sa han sedan och jag suckade lite.
- Vad vill du veta ?! frågade jag och lade armarna i kors.
- Venne, något bara ?! Mellan namn, favorit färg ?! Något bara, log han och immiterade mina rörelser och lade sina armar i kors.
- Okej fine, jag heter Vanessa Johanna Bergman men kallas Nessa. Jag är 18 och bor i Stockholm och jag gillar att dansa och rida. Jag har en storasyster som heter Beatrice - Marie men kallas för Bea och jag ska studera till närvårdare, rabblade jag ur mig och kollade sedan utmanande på Oscar.
- Din tur, log jag sedan och jag kunde se hur han försökte att inte le, men jag såg endå hur det ryckte i munngipan.
- Jag heter Oscar John Ingvar Enestad och är 18 och bor i Stockholm. Jag älskar att sjunga och dansa och min största dröm är att uppträda med The Fooo Conspiracy i Madison Square Garden. Jag har 2 systrar, Johanna och Linnéa ooch vi har 4 hundar och en katt, berättade Oscar och härmade mitt sätt att rabbla upp saker om sig själv. Sedan stod vi tysta en stund och bara kollade utmanande på varandra tills Oscar sprack upp i ett leende som smittade av sig på mig.
- Näe, nu gör vi något annat, skrattade Oscar och gick till andra änden av huset och försvann in i ett rum. Jag följde nyfiket efter och hamnade i vad jag tror var hans rum. Utan att fråga slog jag ner mig på en skrivbordsstol och kollade runt. Även här var väggarna ljusa och allt såg väldigt prydligt ut. Till skillnad från mitt rum hemma hos mamma som hade kläder och skräp över allt. Jag lät blicken glida runt rummet tills den landade på en platta. "Årets Innovatör" stod det och jag reste mig för att kolla närmare på den. En grammis. (!!!!)
- Men omg är du seriös ?! frågade jag och kämde hur jag spärrade upp ögonen en aning av förvåning.
- Va ?! Frågade Oscar och kollade upp från sin dator.
- En grammis ?!? En fricking grammis ?!?! utbrast jag och kollade granskande på honom.
- Mmm, vi har några Rockbjörnar, en Kids Choice Award och en från MTV EMA, sa Oscar och jag könde hur jag innombords tappade hakan av förvåning. Hur kan jag aldrig ha vetat något av detta ?!
- Hur kan jag INTE ha vetat om det ?! Jag typ följer alla sociala medier som finns att följa, mumlade jag för mig själv och kastade en sista blick på grammisen innan jag satte mig på stolen igen.
Sedan satt vi och bara chillade en stund och pratade om lite allt möjligt och lärde känna varandra lite bättre. Jga fick till exempel veta att han fyller år 21 februari och att han tidigare har gått i samma klass som Zara Larsson.
Bäst som vi satt och pratade om MSG och hur awsome det skulle vara att uppträda där ringde min mobil. Utan att lägga något större märke till vem som ringde tryckte jag på svara och placerade mobilen vid örat.
- Nessa ?!? Var sjutton är du ?! Vi skulle ju träffas på donken för en halvtimme sedan !! hörde jag Zoe säga i andra änden och i bakgrunden hörde jag Svea som ropade något och Cooper som skrattade. Snabbt kollade jag på klockan och såg att  den var halv 4. Crap, vi skulle träffas kl. 3.
- Aa jusste, men du jag kommer strax, ska bara föra hem Divan först, sa jag och lade sedan på.
- Brådskande ärende ?! frågade Oscar och log.
- Jaaa, jag skulle träffa Svea och gänget på donken för en halvtimme sedan, förklarade jag och reste mig. Sedan visslade jag en kort liten vissling och strax därefter hörde jag klor som skrapade mot parketten. Divan kom in och satte sig vid mina fötter och kollade förväntansfullt på mig med huvudet en aning på sned.
- Wow, hon är bra uppfostrad, konstaterade Oscar och kollade förundrat på Divan.
- Man gör vad man kan, log jag och kopplade fast flexikopplet i henner sele och stack åt henne en liten hundgodis. Oscar reste sig från sängen och följde mig till ytterdörren där han kollade på då jag drog på mig mina svarta vans.
- Tack för att jag fick komma in en stund, log jag sedan och strax därefter fick jag en kram av Oscar.
När jag sedan lämnade huset några minuter senare var kramen det enda jag kunde tänka på.
Snabbt promenerade jag hem till Bea med Divan. Väl inne gick jag upp till mitt rum och rafsade hastigt med mig laddare, plånbok, bilnycklar och en sportbag med kläder. Sedan lockade jag med mig Divan ut till min bil. Hon fick lov att följa med till donken nu eftersom jag tänket åka hem till mamma efter träffen. Dessutom hade jag varit så många gånger med Divan till donken så de som arbetade där visste att hon inte skulle ställa till besvär.
Snabbt körde jag till donken och innan jag gick in kopplade jag fast Divan i ett "icke-flexikoppel" dvs. bara ett band så att jag bättre hade koll på henne där inne. När vi sedan kom in genom dörren hittade jag my squad rätt så genast eftersom de hade rätt så mycket ljud.
- Ehheeeyy !!!! utropade Finn och alla vände sig om och kollade vem han hälsade på.
- Finally !!! skrattade Svea och kollade sedan granskande på mig.
- I like the hair !!! sa hon sedan och nickade gillande. Matteus suckade och himlade med ögonen mot Finn som skakade på huvudet. Divan hade hittat ett par pommes frites på golvet som hon lyckligt smaskade i sig.
- Ååååååh, gris, muttrade jag och gjorde en grimas ner mot Divan. Zoe makade på sig så att jag fick plats bredvid henne.
- Spill the beans, varför kommer du så sent ?! frågade Alex och stoppade ett par pommes i munnen. Jag kollade lojt på honom i ett par sekunder innan jag bestämde mig för vad jag skulle svara.
- Frissan tog sin tid ooch sedan råkade jag somna och sov i en sådär, 100 år oooch sedan tog jag en långpromenad med Divan och glömde att kolla på klocka, berättade jag och hoppades att ingen skulle genomskåda min lilla lögn. I och för sig var bara tuppluren en lögn för frissan hade faktiskt tagit en stund och jag hade tagit en promenad med Divan. Jag ville bara inte berätta om Oscar, än. Jag skulle berätta, senare. Inte nu.
- Same old, same old, ta en power nap och när du vaknar är det typ ett annat decennium och du har ingen aning om vad som händer, skrattade Cooper och jag nickade medhållande.
Sedan satt vi och pratade om allt mellan himmel och jord och enligt blickarna från de andra kunderna förde vi onödigt mycket ljud. Det var en sådan surreal skillnad mellan at chilla med Oscar och chilla med mitt squad. Svea, Zoe, Cooper, Alex, Finn och Matteus var sig lika. Lika högljudda och Alex med sin perversa humor. Nästan alla poolare i mitt squad var kanske lite ... så att säga omogna. Jag fick lov att upprepa mig ofta och förklara ord som jag använde eftersom de inte förstod innebörden med dem. När jag var med Oscar kunde jag använda vilka ord jag ville och behövde sällan upprepa mig. Dessutom var han inte lika stökig som mina vänner. Dessutom var det lite svårt att hänga med i diskussionerna runt bordet eftersom jag hade Oscars kram i färskt minne.
Och nu visste jag rätt så säkert. I was falling hard.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Hellou :) jag veeet jag skulle inte uppdatera här förrän den andra berättelsen var klar meeen jag fick inspiration till ett kapitel häär so what to do :)
Meen i alla fal, enjoy your reading :D