My Knight in Shining Armor

Kapitel 8

~ Vanessa ~

Jag vaknade av en vibrerande telefon som lös upp hela rummet. Okej kanske inte eftersom det hade hunnit bli någotlunda ljust ute redan men endå. Träden utanför mitt sovrum lyste grannorangea om de inte redan hade tappat sina löv.

Yrvaket satte jag mig upp i sängen men ångrade mig ganska snabbt eftersom mitt sovrum var iskallt. Jag drog täcket omkring mig och plockade upp mobilen och såg att jag hade väldigt många missade samtal och SMS. Några var från Felix, några från Omar och Ogge men de flesta var från Oscar. Jag log och låste upp mobilen för att skicka svar till dem precis som den började vibrera och Oscars namn uppenbarade sig på skärmen. Om jag inte log från förut så log jag nu. Jag tryckte på svara och placerade mobilen vid örat.

- Hallå ?! sa jag och kvävde en gäspning.

- Tjena !!! Väckte vi dig ?? undrade Oscar i andra änden och jag kastade en hastig blick på klockan på väggen som visade halv 11.

- Njää, det är lugnt. Annars hade jag bara sovit bort hela dagen, svarade jag och skrattade. Jag hörde hur Oscar också skrattade i andra änden innan han hyssjade åt någon.

- Ajaa, orsaken till varför vi har typ spammat dej hela morgonen är för att vi undrade om du ville hänga lite, sa Oscar sedan och jag tänkte efter ett tag innan jag svarade.

- Aa, visst. Varför inte, sa jag och jag hörde hur någon tjoade i bakgrunden.

- Vänta lite här, har du på högtalare ?? skrattade jag och hörde hur någon skrattade med mig. Det lät som Ogge.

- Jag sa ju att hon skulle genomskåda det, sa Ogge och skrattade igen.

- Aaa jag är ju inte döv om ni trodde det, sa jag vilket fick alla 4 killar i andra änden att skratta de med.

- Meeen, vi kan väl träffas ...., började Omar och tystnade sedan för att fundera ut en plats där vi kunde träffas.

- I parken nära vårat hus, då kan Vanessa ta med sig Divan, föreslog Oscar och jag nickade för mig själv, imponerad av att han tänkte på Divan också.

- Jaaa !!!! Jag vill träffa henne !!! utbrast Felix och jag skrattade till.

- Hon vill nog väldigt gärna träffa er också, skattade jag och kollade mot fotänden av min säng där Divan fortfarande låg och sov.

- Bra, då ses vi om en timme, bestämde Oscar och lade på. EN TIMME ?!?!?! Snabbt flög jag upp från sängen och började rota i garderoben. Jag hittade ett par ljusblå slitna jeans och en grå collagetröja med West Coast 1973 tryck. Till dem drog jag på mig en brun tubhalsduk och sedan gick jag ner till köket.

Jag fixade två mackor som jag slängde i mig och sköljde ner dem med ett glas äppeljuice. När jag var påväg upp igen kom Divan nerför trappan och sprang in i köket.

Jag borstade tänder hastigt och stoppade sedan två bitar tuggummi i munnen och gick tillbaka till mitt sovrum. Ur garderoben drog jag fram en grågrön höstjacka med "fluff" på huvan. Jag drog den på mig och plockade sedan fram mina Timberlands och stoppade mobilen och en powerbank i jackfickan, plockade med mig plånboken, Divans koppel och mina bilnycklar och gick ner tillbaka.

När jag kom ner och Divan fick syn på sitt koppel och förstod att vi skulle ut sprang hon fram till dörren och satte sig framför den med viftande svans och tittade förväntansfullt på dörrhandtaget. Jag kollade på henne och skakade på huvudet. Hon var hopplös. Sedan drog jag på mig mina skor och öppnade dörren. Divan for ut som skjuten ur en kanon och den friska höstluften mötte mig som en vägg. Det doftade regn och jord och orangea, gula och röda löv låg på gräsmattan som inte blivit klippt sen någongång i juni.