My Knight in Shining Armor

Kapitel 5

~ Vanessa ~

Jag parkerad utanför Coopers väälddigt stora och lyxiga hus. Det såg ut som om man plockat det från en gata i Beverly Hills och placerat det där det stod nu. Den sena timmen gjorde att mörkret hade börjat lägga sig över hela kvarteret men från fönstren i Coopers hus blinkade olika färgers lampor och när jag klev ur bilen hörde jag dunkande musik innifrån. Jag suckade och kände att jag egentligen inte ville gå in, men det var ju endå Zoés födelsedags party så jag var tvungen.
Jag tog ett djupt andetag innan jag gick fram till ytterdörren och gick in. Och nej, jag knackade inte eftersom det hade varit totalt onödigt eftersom ingen endå skulle höra p.g.a musiken. I hallen möttes jag av en lukt av rök och sprit och musiken dunkade väldigt högt.
- Vanessaaaaaa !!!!!! hörde jag någon ropa och strax blev jag tacklad av en halft berusad Zoé. Hon hade på sig en ljusblå klänning och ett par vita klackar.
- Hej Zoé, svarade jag och spanade över hennes axel och in i rummet hon nyss kommit ut ur. Det var packat med folk och alla gungade i takt med musiken.
- Hur många har du bjudit ?! undrade jag och kollade förbryllat på alla.
- Hela skolan och några till !!!! halft sluddrade hon och gick sedan iväg för att mingla med någon. Jag kollade omkring mig och kände mig en aning vilsen. Zoé hade försvunnit helt och jag hade inte ens sett Svea, Cooper, Alex, Finn eller Matteus än.
Jag bestämde mig för att ta en tur runt huset och kolla vad som pågick. Strax hamnade jag i köket var jag öven hittade Svea och Matteus. Svea stod och åt upp ansiktet på en random kille jag aldrig sett förut och Matteus stod och blandade något i ett glas.
- Tjena !!! utbrast han och höjde glaset han nyss hällt något i. Jag bara höjde handen till svar.
- Vill du ha något ?! frågade han och höll upp en flaska Vodka.
- Njee, jag ska köra hem, svarade jag och gjorde en "beklakande" grimas. Det var inte enda orsaken till varför jag förhöll mig kritiskt till alkohol, jag hade sett vad den gjorde med folk och jag ville INTE bli som dem. Speciellt inte mamma.
- Men kom igeeeen !?!! Ett glas !!! trugade Matteus och hällde upp något i ett glas.
- Tack, men nej tack, svarade jag och pressade fram ett leende. Han ryckte på axlarna och tog med sig båda glasen och försvann ut ur köket. Jag kastade en snabb blick på Svea och den främmande killen och konstaterade att de nog inte skulle sakna mig om jag gick. Vilket jag gjorde. Jag gick runt ett tag och minglade lite med folk och jag drog mig hela tiden för att gå in i det fullproppade vardagsrummet där folk trängdes och dansade. Men till slut hade jag inget annat val eftersom jag gått runt överallt och inte tänkte gå samma runda igen.
Luften i rummet var kvavt och det luktade mera rök och sprit här inne än vad det hade gjort i hallen. Musiken var så hög att man inte ens hörde vad man själv tänkte. Jag stannade i dörr öppningen och betraktade folkhavet som gungade i takt med musiken. Inte en chans att jag skulle tränga mig in e den folkmassan för att mingla.
Jag stod kvar ett tag och betraktade folkmassan och alla vinglande, berusade personer och tänkte att jag aldrig ville bli en av dem. Sure, jag hade varit där, jag hade druckit mig så full att jag inte ens visste vad jag hette, men det var då, det var länge sedan och jag tänkte aldrig i livet bli den personen igen.
Efter att ha stått i rummet ett tag stötte någon in i mig så att jag nästan ramlade.
- Sorry Nessa !!!! ropade Cooper och stannade bredvid mig. Även han vinglade och sluddrande.
- Hej Cooper, log jag och grabbade tag i hans arm för att hindra honom från att ramla.
- Näe näe, dääre lungt, sluddrade han och jag förstod det som att han klarade sig själv och släppte taget om hans arm. Utan att säga något mer fortsatte han sin färd in i folkmassan och försvann ur sikte.
Jag stod kvar en stund innan jag kände att jag behövde frisk luft eftersom den kvava luften i rummet trängde sig på och stannade jag här inne tillsammans med röken och spritlukten skulle jag få en trevlig liten huvudvärk.
Jag började gå ut ur vardagsrummet och mot köket eftersom jag varit hos Cooper så ofta att jag visste att det gick en dörr till bakterassen från köket.
Lyckligtvis var köket helt tomt och strax var jag ute i den friska kvällsluften. Jag plockade upp min mobil och kollade på klockan och insåg att jag redan varit här i 2 och en halv timme. Jag gick och satte mig på terasstrappen och blickade ut över bakgården. Gräsmattan var prydligt klippt och inte ett strå ogräs fanns i rabatterna. Inga höstlöv låg och guppade i poolen träden hade inga extra utskott på stammen. Musiken hördes ut, om än svagt och trots det låga dunkandet i bakgrunden hörde jag några ensamma syrsor som spelade denna sena höstnatt.
Bakom mig hörde jag hur terassdörren öppnades och musiken blev hög för en sekund innan dörren stängdes igen. Jag antog att det bara var någon som skulle ut och ta lite frisk luft precis som jag så jag brydde mig inte särkilt mycket innan personen kom och satte sig bredvid mig. Jag kastade en hastig blick på personen till vänster om mig och insåg att det var Oscar.
- Det är nästan så man tror att du stalkar mig, skämtade jag och stirrade ut i höstmörkret med ett leende.
- Tja, det är ju inte så att du gör det, så ofta som du går förbi mitt hus, fick jag till svar och jag kollade förvånat på honom.
- Jag har gått förbi ditt hus EN gång, skrattade jag och vilket även fick Oscar att skratta.
- Kanske det, sa han sedan och tystnade. Vi satt där en stund i tystnaden utan att yttra några ytterligare ord innan jag ställde frågan jag funderat på ända sedan han satt sig bredvid mig.
- Vad gör du här ?! Det är ju inte så att du känner Zoé direkt, sa jag och kollade på honom i ögonvrån och såg att han ryckte på axlarna.
- Ryktet gick i skolan och jag och Ogge tänkte att varför inte, men han försvann så nu är jag stuck här eftersom han körde hit, svarade Oscar nonchalant och kollade på mig med sina vackra ögon.
- Jag kan köra dig hem, erbjöd jag och drog på munnen i ett leende.
- Så du menar att du fortfarande är i körskick ?! frågade Oscar och betraktade mig granskande.
- Jag har inte druckit något om du trodde det, jag gillar inte sprit, svarade jag och betraktade honom tillbaka.
- Okej, svarade han bara och kollade sedan på mina armar som jag hade i kors i famnen och lutade mig över för att hålla värmen.
- Fryser du ?! undrade han sedan och jag ryckte på axlarna utan att svara. Stunden därefter kände jag hur han placerade sin hoodie över mina axlar. Den var fortfarande varm efter att han hade haft den på sig och tacksamt drog jag mig in i den. Fast egentligen kände jag mig väldigt skuldmedveten för att han nu satt där i bara en t-shirt.
- Ska vi åka ?! frågade jag honom sedan och nu var det hans tur att rycka på axlarna.
- Är det inte din bästis som fyller år ?! Borde inte du stanna längre och fira henne eller något ?! frågade Oscar och betraktade mig när jag reste mig.
- Tro mig, dem är alla så berusade att ingen kommer sakna mig om jag åker hem, skrattade jag och dinglade med bilnycklarna som för att berätta att om han inte ville gå hem skulle han resa sig upp nu, för jag tänkte inte bära honom till bilen. Han skrattade till och reste sig från trappan han med.
- Vi slipper runt huset, behöver inte gå in, sa jag och pekade mot husknuten. Jag började gå men insåg snart att det skulle ta ett tag eftersom mina klackar sjönk ner i gräsmattan för varje steg jag tog.
- Åååh, come ooon, muttrade jag för mig själv och försökte att inte ramla.
Plötsligt lyfte någon upp mig och jag befann mig "bridal style" i Oscars famn.
- Tack, men jag kan gå, sa jag och kände hur jag rodnade en aning.
- Mmh-mm, såg inte ut så, skrattade Oscar och gick runt husknuten och till framsidan av huset. När vi nådde stenbeläggningen stannade Oscar och släppte ner mig.
- Tack för skjutsen, skrattade jag och gick fram till min bil och låste upp. Oscar gick runt och satte sig i framsätet medan jag satte mig bakom ratten.
- Om du inte kan gå i dom skorna, hur ska du då kunna köra i dem ?! undrade Oscar nyfiket och jag kollade utmanande på honom.
- Med lite road rage och bra musik kan man köra i vilka skor som helst, svarade jag och började backa ut från gården.
Det tog inte så länge att köra hem till Oscar med tanke på att jag nästan alltid kör överhastighet och att det knappt var någon ute den här tiden på dygnet.
Alldeles för snart stannade jag utanför Oscars hus och han klev ur.
- Tack för skjutsen, sa han och fyrade av ett bländande leende innan han stängde dörren och försvann in i huset.
Hela vägen hem hade jag det leendet i huvudet och när jag svängde in på uppfarten såg jag att huset fortfarande var mörklagt vilket betydde att mamma inte var hemma. Divan mötte mig i dörren och efter att hon hälsat på mig med viftande svans sprang hon iväg och jag hittade henne ihop rullad på min säng. När jag kastade en blick i spegeln såg jag att jag fortfarande hade Oscars hoodie på mig.
- Jag får väl lov att ge den till honom någon gång, mumlade jag för mig själv och gick till mitt badrum för att tvätta bort sminket jag hade i ansiktet. Den vita klänningen jag hade på mig hamnade på en galge i garderoben och de svarta klackarna hamnde på en hylla, även den i garderoben.
När jag gik och lade mig den kvällen hade jag Oscars hoodie på mig och den doftade precis som han.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Heyaa guys !!! :D är det konstigt att jag fick idéen till detta kapitel när jag var på en 70-års middag här om dagen ?!
Inte ?! Okej bra ;)
Meeen i alla fall, enjoy your reading :3