My Knight in Shining Armor

Kapitel 6

~ Vanessa ~

Huset var alldeles tomt och tyst när jag klev upp denna onsdagmorgon. Mamma hade aldrig kommit hem igår kväll och kände jag henne skulle hon nog inte komma tillbaka förrän sent på söndag då hon insåg att hon nog måste gå på jobb på måndag och inte hade så hemskt mycket tid på sig för tillnyktring.
Jag brydde mig inte så särkilt mycket om var hon var eller när hon kom hem, jag hade lärt mig att ta hand om mig själv redan innan jag fyllde 10.
Någonstans på nedrevåningen hörde jag Divans klor skrapa mot parketten när hon förflyttade sig från ett rum till ett annat. Jag bestämde mig för att ta en lång dusch eftersom jag inte hade bråttom någonstans, varken skolan eller jobb. Inte för att jag hade ett jobb för tillfället men jag jobbade på det. Hahaa "jobbade på att få ett jobb".
Skolan var jag ledig ifrån eftersom vi hade studiedag men jag hade inte tänkt studera så jätte mycket.
Efter en halvtimme i duschen klev jag ur och virade in mitt nuförtiden rosa hår i handduken och drog en annan runt omkring mig innan jag gick tillbaka till mitt rum. Något jag hatade med att duscha hemma hos mamma var att vi bodde i ett rätt gammalt hus så det drog alltid kallt längs golven och det var alltid en aning kyligare än hemma hos Bea. Snabbt drog jag på mig ett par svarta jeans och en löst ljusblå skjorta.
Jag ställde mig framför spegeln och började torka håret med handduken det var inlindat i. Mina olikfärgade ögon kollade tillbaka på mig i spegeln och konturerna av mitt ansikte såg en aning suddiga ut. Jag hade inte hunnit sätt i kontaktlinser än så allt såg en aning suddigt ut. Jag lät håret hänga löst och fuktigt medan jag gick till lådan där jag förvarade mina kontaktlinser och började rota runt efter dem.
- Faa-aan !!! muttrade jag sedan när jag upptäckte att jag inte hade några linser kvar och att jag var tvungen att bära glasögon för resten av dagen. Jag drog på mig mina glasögon med svarta rayban bågar och kastade sedan en hastig blick i spegeln. För ett ögonblick önskade jag att mina ögon hade haft samma färg och att de varit normala så jag slapp ha glasögon och synproblem men sedan insåg jag att det nog inte fanns så många med ett blått och ett brunt öga.
Snabbt lade jag upp mitt fortfarande fuktiga hår i en messy bun, drog på mig ett par vita angel sockor och gick sedan ner i köket för att inspektera kylskåpet. Jag plockade upp min mobil från bakfickan på jeansen och kopplade i den i högtalarna på köksbänken. Fan Va Bra med Jakob Karlberg började spela och jag började gå igenom alla skåp och lådor i jakt på något att äta till frukost. Jag kom över en äggkartong och en liter mjölk och bestämde mig för att steka lite pannkakor.
På rutin blandade jag till en smet och stekte en hög med pannkakor och när jag ätit dem bestämde jag mig för att diska lite. Mamma hade aldrig haft råd att köpa en diskmaskin så vi fick lov att diska manuellt, dvs. för hand. Efter att jag diskat hela veckans disk fick jag för mig att städa lite mer så jag drog fram trasor och medel och började skrubba spisplattorna. När de glänste av renhet gick jag vidare till att torka alla bänkytor och skåpdörrar. Divan hade kommit för att kolla vad jag gjorde men hon hade bara stått ut i någon minut innan hon nog konstaterat att jag var sjuk som städade  frivilligt och vände om och försvann igen. När jag hade torkat alla ytor och kranen glänste gick jag till skrubben för att hämta dammsugaren.
Städmanin fortsatte och efter någon timme hade jag städat hela huset. Till och med mammas sovrum hade jag dammsugat, men det är nog något som jag inte gör i framtiden eftersom det var as-skitigt där inne. Som tur hade hon sitt sovrum i nedrevåningen i andra änden av huset så jag fick ha hela övrevåningen för mig själv.
När jag ställt undan alla städredskap gick jag för att ta ett glas vatten men när jag såg kranen blev jag arg.
- Are you serious ?!? muttrade jag och betraktade kranen som stod och läckte. Jag provade med att skruva lite på den men ingenting hände så jag hämtade min mobil som fortfarande var ikopplad till högtalaren. Jag scrollade fram ett rätt så bekant nummer och tryckte på ring. Efter några ring svarade någon och jag kände igen rösten.
- Hej Johan, svarade jag och kom på mig själv med att le trots att han inte kunde se mig.
- Men hej Vanessa !! Läcker något igen ?! frågade Johan och jag hörde hur han skrattade till.
- Aaa, hur kunde du gissa det ?! svarade jag och skrattade jag också.
- En fågel måste ha viskat det till mig, svarade Johan och jag kunde inget annat än att le. Johan hade varit en av pappas vänner innan han flyttade tillbaka till Finland och han hade alltid varit som en familjemedlem till mig. Och det faktum att Johan arbetade som rörmokare var bara ett plus för mig varje gång något läckte i detta huset. Och det läckte en hel del.
- Vad är det som läcker denna gången då ?! frågade Johan sedan och jag kastade en blick på kökskranen innan jag svarade.
- Kökskranen. Jag försökte skruva på den men inget hände, svarade jag och jag tyckte mig höra honom skriva något.
- Alright, passar det om jag kommer förbi om en halv timme ungefär ?! frågade han sedan och jag nickade, vartefter jag insåg att han fortfarande inte kunde se mig.
- Ja det passar bra, jag är hemma hela dagen så du kan komma när du vill, svarade jag och gjorde mig beredd på att lägga på luren.
- Toppen, stör det dig om jag tar med mig min son ?! Jag lovade att hämta honom om en kvart så jag tänkte att jag kommer påväg tillbaka, sa Johan sedan och jag kände mig en aning motsträvig till förslaget men kunde inte säga nej.
- Njää, det borde inte störa, svarade jag sedan och Johan tackade något i andra änden innan han lade på.
Jag stod kvar ett tag i köket och stirrade ut i tomma intet och funderade på om det verkligen hade varit så smart att låta hans son följa med. Tänk om det var någon jag kände ?! Jag ville inte att någon skulle få veta att jag bodde här. Och det faktum att de flesta i skolan visste vem min mamma var och var hon bodde, men inte visste om att jag också bodde här var en aning oroväckande. Vad jag hade hört så kände de min mamma som "den berusade blonda kvinnan" som brukade sitta utanför något ICA eller i en park och skräna med sina "vänner". Jag ville inte att folk skulle få reda på att hon var min mamma. Jag kastade en blick ut genom köksfönstret som vätte mot framsidan av vår nästan igenvuxna trädgård och såg att mammas gamla, gråa Saab fortfarande stod på gården. Den såg väldigt sketen och gammal ut bredvid min nästan splitternya svarta Volkswagen Polo som jag hade sparat till så länge jag kan minnas.
Jag gick ett varv runt nedrevåningen och stannade i vardagsrummet och knäppte på tv:n. Den slog på på MTV och jag slängde ner mig i soffan men kollade bara halvintresserat på programmet i rutan. I stället satt jag och kollade ut genom vardagsrumsfönstret som vätte mot bakgården. Eller kan man kanske kalla det för skogen eftersom träden aldrig hade blivit avverkade och ingen klippte gräset. Dessutom låg det fullt med skrot och onödiga prylar på marken som gräset praktiskt taget hade ätit upp och fått att försvinna. Jag ville inget annat än att flytta bort från detta huset och dess tillhörande djungelgård. Jag hade mycket hellre bott ensam i en liten lägenhet i stan.
Plötsligt hoppade Divan upp i soffan bredvid mig och placerade sitt huvud i mitt knä.
- Tjena tjejen, log jag och började klia henne mellan öronen så som hon väldigt gärna ville bli kliad. Hon slöt ögonen och bara njöt och strax hade hon somnat. Jag bläddrade lite bland kanalerna och hittade ett avsnitt med The Simpsons som jag lämnade på.
Trots att jag hade tv:n på hörde jag hur en bil svängde in på uppfarten och jag antog att det måste vara Johan. Försiktigt lyfte jag Divans huvud från mitt knä och reste mig för att gå och öppna.
När jag öppnade ytterdörren möttes jag av Johans leende.
- Morsning Vanessa !!! log han och drog in mig i en kram. Jag log och kramade tillbaka och kömde hur mina ögon blev stora som klot när jag såg vem som stod bakom honom på trappan. Ingen mindre än Oscar Enestad. Great, nu visste han vart jag bodde och jag kunde inte göra något åt det.
- Det här är då min son, Oscar, sa Johan och presenterade aoscar för mig vilket var totalt onödigt.
- Tack jag vet, vi går nästan i samma klass, svarade jag och fyrade iväg ett leende så att min smiley piercing garanterat syntes till månen.
- Nämen vad bra, då kan du hålla honom sällskap medan jag fixar den fördömda kranen, skrattade Johan, boxade lekfullt till mig på armen och gick in i huset med sin verktygs back.
- Så, är du säker på att du inte stalkar mig ?! frågade jag Oscar sedan och fick bara ett skratt till svar.
- Det var ju faktiskt du som ringde hit min pappa så om man inte visste bättre hade man ju kunnat tro att du ville ha hit mig med vilje, sa Oscar sedan och följde efter mig in i huset.
- Ha ha ha, jag visste inte ens att Johan var din pappa, och det är rätt konstigt eftersom jag praktiskt taget har känt honom hela mitt liv, svarade jag sedan och stängde hastigt ytterdörren innan Divan hann smita ut. Oscar satte sig ner på huk och började klappa Divan medan hon lyckligt slickade honom i ansiktet.
- Det är bara att putta bort henne om du inte vill bli slickad, informerade jag honom och kastade en blick in i köket där man kunde se Johan böjd över kranen, visslandes på en melodi jag inte kände igen. Mentalt tackade jag gudarna för att de hade låtit mig drabbas av städmani denna morgon så att Oscar och Johan hade sluppit vandra rätt in i svinstian.
Så småning om reste sig Oscar från sin hukande ställning medan adivan fortfarande svansade runt hans fötter och viftade på svansen.
- Så, care to show me around ?! Du har ju faktiskt sett mitt hus innan, sa Oscar och kollade granskande på mig med sina blåa ögon. Jag ryckte på axlarna och började gå in i köket där hans pappa befann sig.
- Köket, fast det kunde du säkert lista ut själv, log jag och slog ut med handen i en gest. Han skrattade till och jag gick vidare till vardagsrummet.
- Vardagsrummet, presenterade jag och Oscar kollade omkring sig en aning innan jag gick vidare till trappan.
- Vad finns där inne ?! frågade Oscar och stannade utanför mammas dörr.
- Mammas skitiga sovrum, svarade jag enkelt och fortsatte uppför trappan Divan svansande runt mina fötter. Jag stannade vid trappan när jag kommit upp och väntade på att Oscar skulle följa efter.
- Welcome to the chill floor, log jag sedan när han kom upp. Jag såg att han kollade omkring sig en stund och jag gick fram till en av bokhyllorna jag hade och knäppte på ytterligare en högtalare och sedan gick jag till mitt skrivbord och slog på Spotify på datorn. Aftertaste med Shawn Mendes började spela och jag rätade på ryggen och vände mig mot Oscar.
- Min alldeles egna våning, förklarade jag sedan och slog mig ner i min svarta soffa. Divan hade hoppade upp i min säng och snurrade nu runt ett par varv innan hon nöjt lade sig ner och slöt ögonen. Such a lazy dog.
- Hela våningen ?! undrade Oscar och slog sig ner bredvid mig. Jag nickade och kollade runt mig.
- Ett av kraven jag hade för att jag skulle stanna kvar med mamma och inte flytta med pappa till Finland, förklarade jag och ångrade mig sedan en aning. Oscar måste ha sett eller känt av att jag kände mig obekväm för han frågade inget mer.
- Du, jag funderade på en grej, sa Oscar plötsligt efter en stunds tystnad.
- Mmmhmm ?!? hummade jag frågande och vände min blick emot honom.
- Du berättade ju att du gillar att dansa, så jag tänkte att om du kanske vill hänga med till vår studio i helgen och träffa de andra killarna ?! frågade Oscar och jag funderade ett tag.
- Mmmm, varför inte ?! Svea och Zoe skulle visst till Göteborg och shoppa och Alex, Finn, Matteus och Cooper skulle visst ut och segla så varför inte ?! svarade jag och nickade långsamt för mig själv.
- Varför hänger inte du med och shoppa eller segla då ?! Brukar inte ni göra allt sånt ihop i ert gäng ?! frågade Oscar och hans röst hade en ton som jag inte riktigt kunde definiera.
- Mjee, orka sitta i ett tåg till Göteborg bara för att bränna lite pengar, dessutom sparar jag till en lägenhet så nej. Och segla är inte riktigt min grej, för blött och för kallt, konstaterade jag och Oscar skrattade till.
- Jag tänkte bara, när ni brukar göra allt ihop, sa Oscar sedan och kollade på Divan där hon låg och sov på min säng.
- Mmmm, vi BRUKADE göra det men ...., började jag och kollade ner på mina knän.
- Men vadå ?! frågade Oscar och jag kände hur hans blick nästan brände ett hål i tinningen på mig.
- Men .... jag känner bara att jag inte har någon lust att göra sådana grejer längre. Efter sommarlovet var det som om jag hade växt upp medan de fortfarande var kvar på samma nivå som innan och jag känner mig så frustrerad varje gång jag pratar med någon av dem för jag måste typ tänka efter tio miljoner gånger innan jag öppnar munnen så att jag inte har med några "konstiga" och "obegripliga" ord, för dem pratar nästan bara med slang och sådana ord, suckade jag och placerade armarna i kors över bröstet som om jag försökte krama mig själv.
- Och jag har egentligen ingen lust, till att vara med i deras "badass" gäng längre och jag minns nästan inte ens varför vi blev som vi blev. Och jag har ingen lust att fortsätta att med vilje få dåligt i proven bara för att det förstärker min image, som jag fick för att jag tatuerade mig i högstadiet. Jag vill bara att skolan tar slut så att jag kan börja plugga till undersköterska och lämna den där klassen bakom mig, fortsatte jag och insåg att tårar hade börjat rinna längs mina kinder. Hastigt torkade jag bort dem med ärmen och slöt ögonen för att förhindra fler tårar från att falla. Jag könde en arm som placerades om mina axlar och jag lät den ligga kvar trots att min först instinkt var att skaka den av mig.
- Du behöver ju inte göra något av det där om du inte vill, mumlade Oscar och jag skakade långsamt på huvudet.
- Men grejen är att jag var sjukt osäker när jag började högstadiet och jag var utfryst och ensam och jag mådde sjukt dåligt. Svea och Zoe var som sända från ovan och det liksom bara blev vi 3 mot världen. Nu om jag väljer att frysa dem ute och sluta vara med dem kommer dem bara att lämna mig och jag kommer att bli totalt ensam igen och det orkar jag inte med, mumlade jag nästan viskande och det var ett under att Oscar hörde vad jag sa.
Innan någon av oss hann säga något mer ropade Johan nerifrån.
- Vanessa !!!! Kranen fungerar som normalt igen !!!! Och vill du skicka ner Oscar, vi måste åka, ropade Johan och jag hörde hur Oscar suckade.
- Kommeeer !!!! ropade han till svar och strax hörde jag hur ytterdörren öppnades och stängdes. Oscar reste sig upp från soffan och drog mig med sig och omfamnade mig i en tight kram. Jag protesterade inte och placerade bara mina armar om hans midja.
- Du behöver inte vara ensam, du kan alltid hänga med mig och killarna. Vi skulle behöva lite kvinnligt sällskap och Katia skulle nog bli väldigt glad hon med, viskade Oscar i mitt öra och jag kände en rysning längs ryggraden. Sedan fick jag en puss i pannan och Oscar var påväg ner för trappan. Jag hörde hur ytterdörren smällde igen och Divan vaknade med ett ryck och kollade yrvaket på mig. Jag stod bara kvar på samma ställe med Oscars ord ringande i huvudet och pussen i pannan kittlade fortfarande en aning.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Hellöuu peepz :D alright så det kommer inte att komma ett nytt kapitel på ett tag eftersom jag har en provvecka innom synhåll och behöver focusera på den :| :P
Sen ville jag också berätta att jag och min bestie har startat både twitter och instagram konto som vi driver för att få Killarna att komma till Finland och vi hade varit väldigt tacksamma om ni kunde hjälpa oss att trenda #foootofinland :D
Ha det bäst och enjoy your reading :3