My Knight in Shining Armor

Kapitel 7

~ Vanessa ~

En väldigt hög knall fick mig att vakna ur drömmen jag nyss drömt. Jag låg kvar en stund under täcket och bara lyssnade. Regnet smattrade mot plåttaket och nattluften utanför fönstret lystes då och då upp av blixtar. När verkligheten hade hunnit i kapp mig klev jag genast upp, trots att klockan bara var 7 och det var lördag, men jag visste att Divan låg någonstans i huset och tryckte och vågade inte röra på sig. Och ja, hon är livrädd för åska. Jag drog på mig första bästa hoodien jag hittade och tog sedan min mobil och gick iväg för att leta reda på min hund.
Jag hittade henne nästan genast där hon låg och tryckte under köksbordet. Jag plockade på mig lite hundgodis och gick sedan fram till köksbordet och satte mig på huk bredvid.
- Hej tjejen, mumlade jag med lugn röst just som det small till ordentligt utanför. Utan att jag ens hade hunnit blinka hade Divan rusat fram till mig och tryckte sig nu mot mitt ben.
- Men aww, sa jag, mest för mig själv och började locka henne med mig upp till övrevåningen med hjälp av hundgodis.
Väl uppe igen lät jag Divan hoppa upp i min säng och kröp sedan själv ner under täcket. Hon lade sig tillrätta tätt bredvid mig och gnydde svagt. Vid det här laget var jag så trött att jag knappt kunde hålla ögonen uppe och i takt med Divans andetag somnade jag om medan åskan mullrade utanför och regnet fortsatte att smattra mot taket.

~~~

Nästa gång jag vaknade var det för att det skramlade till nerifrån köket. Med en snabb blick på klockan konstaterade jag att jag skulle få bråttom om Oscar skulle hämta mig klockan halv 3, klockan var nu 13:17.
- Va' fasen, muttrade jag och kastade av mig täcket. Någon gång under tuppluren hade Divan flyttat på sig så att hon nu låg emellan mig och väggen och nu fick hon hela täcket över sig. Yrvaket skällde hon till och tittade upp.
- Sorry !!! ursäktade jag och rev åt mig en handduk och rusade till badrummet. Det regnade fortfarande utanför och jag hörde ett svagt mullrande långt bort ifrån.
Jag tog en snabb dusch och fönade därefter håret och rusade sedan tillbaka till mitt sovrum. Jag drog fram ett par svarta tighta jeans och en svart, vit randig tröja. Håret lät jag hänga löst och började sedan rota efter kontaktlinser men snabbt slog det mig att jag inte varit iväg och köpt nya så jag var tvungen att ha på mig mina hatade glasögon. Jag gick tillbaka till badrummet och sminkade mig hastigt och fyrade sedan iväg ett leende mot mig själv i spegeln. Min guldiga smiley glänste tillbaka och jag glimtade min hjärtpiercing i näsan. Med en snabb blick på klockan konstaterade jag att jag hade en 20 minuter på mig tills Oscar skulle komma och hämta mig. Snabbt borstade jag tänderna och gick sedan tillbaka till mitt sovrum igen. Jag kollade på Divan som fortfarande låg i min säng och kollade på mig med sina valpögon.
- Vad ska jag göra med dig då ?! Du kan ju inte vara ensam hemma om det fortsätter åska, mumlade jag och hoppades att studion dit vi skulle inte hade något emot hundar. Jag plockade med mig en laddare, min mobil, plånboken och Divans leopardmönstrade flexikoppel. När hon fick se sitt koppel hoppade hon glatt ner från sängen och följde efter mig ner till köket. Och jag ångrar att jag gick in dit när jag fick syn på mamma som stod lutad mot diskbänken och hällde i sig ett stoort glas vatten.
- Jasså, det passar sig att vakna nu ?! muttrade hon när hon fick syn på mig. Jag var absolut inte på humör för att diskutera sovtider med henne nu så jag bara ignorerade henne, gick och tog ett äpple och gick tillbaka ut i hallen där jag drog på mig ett par bruna skor med lite klack. Sedan kopplade jag fast Divan i flexikopplet och var just påväg att öppna ytterdörren när jag hörde en harkling och visste att det inte skulle bli så lätt som jag trodde.
- Vart är du påväg ?! frågade mamma och hennes röst var sträv och sprucken av all alkohol hon hällt i sig genom åren.
- Ut, svarade jag bara och hoppades att hon inte skulle fråga något mer.
- Med vem ?! undrade mamma och hostade till.
- Divan, svarade jag och pekade på min hund med en "are-you-serious" blick.
- Mmm, och då klär man upp sig, muttrade mamma och granskade mig från topp till tå.
- När har du ens färgat håret ?! frågade hon och kollade på mig med en slö blick.
- En gång som du inte var hemma, aaa men vänta, du är ju aldrig hemma så varför bryr du dig ens ?! svarade jag och ställde mig med armarna i kors och kollade utmanande på henne.
- Jag är hemma när jag vill vara hemma, men man blir ju deprimerad av att vara här när du smyger omkring som ett spöke och har dig. Städat har du gjort med, muttrade mamma och jag hörde att hon fortfarande sluddrade lite.
- Aaa, men FÖRLÅT för att jag håller detta huset rent och anständigt, men fine, jag kan flytta, så får du bo i din jävla svinstia bäst du vill, fräste jag, slet upp ytterdörren, drog med mig Divan ut och såg till att smälla igen dörren HÅRT efter mig. Divan sprang förväg nerför trappan och jag stormade efter, kokande på insidan. Bakom mig hörde jag hur ytterdörren öppnades.
- Vad fan tror du att du håller på med ?! Ska du ha sönder hela jävla huset ?! skränade mamma och jag vände mig om tvärt och blängde på henne.
- Aaa, för du bryr dig ju. Vem betalar alla räkningar här ?! Vem åker och handlar ?! VEM ser till att man överhuvudtaget kan bo i den här jävla rishögen ?! Jo, JAG ?! Vad gör du ?! Springer runt, super, skränar och bränner pengar på skit !!! skrek jag tillbaka och stormade nerför uppfarten och ut på trottoaren i duggregnet.
- Du går inte iväg från mig på det sättet !!!! hörde jag mamma skrika efter mig och till svar fick hon bara ett långfinger över häcken. Jag var så arg att jag inte visste vart jag skulle ta vägen så jag bara gick. Divan följde lydigt efter
att jag vet att hon hatar regn. Hon protesterade inte ens då det hördes en åskknall långt bort i fjärran. 
Jag hade gått i kanske 5 minuter och jag kokade fortfarande på insidan när jag såg en vit audi komma längs gatan. Jag hade aldrig sett den här förut och nu saktade den in och stannade vid vägkanten. Snabbt insåg jag att det var Oscar och strax därefter klev han ur bilen och mötte mig på trottoaren.
- Vad gör du ute i det här vädret ?! undrade han och blickade upp mot himlen där stålgråa moln hängde och släppte ner allt regn de innehöll.
- Tänkte komma och möta dig bara, svarade jag och insåg snabbt att rösten lät argare än jag trodde.
- I spöregn ?! Utan paraply eller jacka ?! frågade Oscar och kollade på mig med en granskande blick.
- Jaa, okej, jag bråkade med mamma !! muttrade jag och lade armarna i kors över bröstet vilket signalerade att diskussionen var slut. Oscar kastade en till granskade blick på mig och såg sedan ut att acceptera förklaringen och nickade mot sin bil.
- Kom vi åker, sa han sedan och började gå mot bilen.
- Får Divan följa med ?! Hon är livrädd för åska och jag vill inte lämna henne ensam, sa jag och följde långsamt efter Oscar över vägen till den vita bilen.
- Ja, det är klart. Dessutom har jag redan sagt till Katia att du antagligen har henne med dig, log Oscar och öppnade dörren till baksätet så att Divan kunde hoppa in.
- Vill du ha henne i baksätet ?! Jag menar, kolla på hennes tassar, sa jag och pekade på Divans blöta och sandiga tassar.
- Du, vi har 5 hundar hemma, det spelar inte så stor roll om det sitter ytterligare en hund i baksätet, skrattade Oscar och jag ryckte på axlarna och släppte loss Divan från sitt flexikoppel. Oscar satte sig bakom ratten och jag sprang runt till andra sidan och satte mig fram och drog igen dörren efter mig. Precis som dörren smällde fast var det som om himlen öppnade sig och någon hällde en hink med vatten från ovan. Luften var alldeles vit av regnet och det smattrade så högt mot biltaket att jag knappt hörde vad jag själv tänkte. Oscar kollade på mig med höjda ögonbryn och kollade sedan ut genom vindrutan igen. Men skyfallet upphörde nästan lika snabbt som det började och snart var vi påväg mot studion för att 1. Oscar hade dansträning och 2. Jag hade inget annat att göra så jag hängde med, och skulle dessutom träffa hans "bröder". Och ja, jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var nervös.
Efter dryga 15 minuter var vi framme och Oscar körde runt en byggnad och parkerade på baksidan. Regnet hade nästan slutat men när jag klev ut och släppte ut Divan kunde jag fortfarande höra åskan trots storstadslivet som bullrade på. Jag följde efter Oscar till en dörr och för varje steg jag tog kände jag hur pulsen steg. Divan följde mig tätt i hälarna och jag följde efter Oscar.
- Katia ser fram emot att träffa dig, sa Oscar plötsligt och saktade in lite så att jag nästan gick in i honom.
- Varför det ?! undrade jag eftersom jag inte kom på något annat att säga.
- Vet inte, antagligen för att hon vill ha lite kvinnligt sällskap eftersom det mest bara är jag och killarna här, förklarade Oscar och jag log ett snett leende. Åå toppen. Känn ingen press Vanessa.
Vi följde korridoren till slut och hamnade i ett aula liknande utrymme. Några svarta skinnsoffor, en receptionsdisk, och ett extremt stort glasfönster som blottade en stor sal med speglar längs ena väggen. Inne i salen fick jag syn på 3 killar och en kvinna. 2 av killarna såg ut att ha väldigt mycket energi och jag såg hur den 3:dje killen skrattade åt något som de 2 andra sa medan kvinnan slog handen för ansiktet och skakade på huvudet. När jag såg på dem fick jag plötsligt en känsla av att jag borde vända om, springa bort. Jag hörde inte hemma här, jag hörde hemma med Svea och Zoé och mina killar. Det kändes som om jag inkräktade på privat mark och jag hade ingen som helst lust att gå in i salen.
Oscar måste vara väldigt bra på att läsa av folk eller så visade jag det väldigt tydligt men han stannade i alla fall och kollade på mig.
- Du behöver inte vara orolig. Dem kommer inta äta upp dig eller något och dem är väldigt taggade på att träffa dig, sa Oscar och placerade handen på dörrhandtaget till dörren som ledde in i salen.
- Vänta !! sa jag och böjde mig ner och kopplade fast Divan i flexikopplet innan jag nickade åt Oscar att han kunde öppna dörren. Jag ville inte att Divan skulle springa iväg och hoppa på någon så därför hade jag kopplat fast henne.
Oscar öppnade dörren och jag såg hur 4 par ögon vändes mot oss. Alla sken upp när de fick syn på oss och jag kände mig en aning illa till mods. Ärligt talat ville jag bara sjunka genom golvet och försvinna så jag slapp ha allas blickar på mig.
- Eheeyy !!! Oscar !!! ropade en av killarna som hade en grannröd snapback på huvudet.
- Tjenare mannen, skrattade Oscar och gjorde någotslags handslag med killen. Kvinnan, som jag antog var Katia kom fram till mig och gav mig en kram.
- Tack gode gud att du är här !!! Jag hade inte klarat en minut till med dessa idioter, skrattade hon sedan och en av killarna bjäbbade mot henne.
- Katia heter jag förrästen, sa hon sedan och bekräftade mina tankar.
- Vanessa, och detta är Divan, svarade jag med ett halvt leende och nickade ner mot Divan som satt sig vid mina fötter men viftade fortfarande på svansen av lycka över att få träffa nya människor.
- Men tjeena, utbrast Katia och satte sig på huk för att klappa om Divan som blev alldeles lyrisk och viftade så mycket på svansen att hela hunden svajade. De 3 killarna presenterade sig som Omar, Felix och Ogge och jag mindes dem från fotot hemma hos Oscar. Alla hälsade även i tur och ordning på Divan som var så lycklig att hon knappt visste vart hon skulle ta vägen. Hon gav ifrån sig ett lyckligt skall och jag var inte långsam med att tysta ner henne. Hon hade blivit lärd att inte skälla innomhus och då fick hon finna sig i det, hur lycklig hon än var. Lydigt satte hon sig vid mina fötter och kollade på mig med huvudet på sned och väntade på ytterligare någon order.
- Schhh, hyssjade jag åt henne och smög åt henne en hundgodis som hon glupskt gluffsade i sig.
- Wow, hon är väl uppfostrad, sa Ogge och kollade förundrat på Divan som fortfarande satt och kollade på mig med valpögon.
- Man gör vad man kan, log jag och ångrade sedan leendet en aning då jag såg hur både Felix och Ogge kollade min smiley.
- Cooolt, utbrast Felix och böjde sig en aning frammåt för att kolla närmare på den. Jag log en aning och väntade på den retoriska frågan som jag visste skulle komma.
- Gjorde det ont ?! frågade Ogge och jag skrattade till. Yupp där kom den.
- Njäe, inte så farligt. Det gjorde ondare att göra industrial, svarade jag och strök håret bakom örat så att industrial staven med g-klav på i mitt öra syntes.
- Wow, jag visste inte ens att man kunde ha ett sådant där örhänge, sa Omar och jag skrattade till eftersom jag inte riktigt visste vad jag skulle svara. Som tur blev jag räddad av Katia som sa att killarna var tvungna att sätta igång med dansträningen om de inte ville spendera hela natten i studion.
- Jag hoppas hon inte har något emot hög musik, sa Katia och kollade ner på Divan.
- Ne, det är lugnt, jag brukar ha ganska högt på i bilen så hon borde vara van, svarade jag och gick bort och satte mig i en soffa som stod utmed ena väggen. Divan satte sig vid mina fötter och kollade på mig med valpögon.
- Neej. Vi är inte hemma nu, du får lov att sitta på golvet den här gången, sa jag förebrående och krafsade henne under hakan innan hon lade sig ner på mina fötter med en suck. Strax därefter sjönk Katia ner i soffan bredvid mig.
- Oscar berättade att du också dansar, sa Katia och kollade på mig.
- Jaaa, jag har dansat i snart 7 år, svarade jag och log mot henne. Hon verkade jätte trevlig. Inte alls så dryg som jag trott. Och varför jag hade trott att hon skulle vara dryg hade jag inte ens någon aning om.
- Aa, vart dansar du då ?! frågade Katia sedan.
- Base 23, svarade jag och såg hur hon sprack upp i ett leende.
- Ååå vad kul, killarna brukade också dansa där, sa hon sedan men blev avbruten av en högljudd diskussion från killarna.
- Men näe, det har vi inte kommit överens om !!! hörde jag Felix säga och någon suckade.
- Vad ?! frågade Katia och reste sig och gick fram till dem.
- Tycker du att vi ska göra såhär, sa Omar och gjorde ett dansteg.
- Eller såhär, sa Felix och gjorde ett annat dansteg.
- Vet ni vad jag tycker ?! frågade Katia och lade armarna i kors och kollade på dem.
- Vadå ?! undrade Felix och Omar i kör.
- Jag tycker att ni ska hålla er till orginalet och inte sätta till en massa extra steg, det kan ni göra sen när ni har allt under kontroll och alla är överens, svarade Katia och jag såg hur Oscar nickade, trots att det var en yttepytte liten nickning som man inte skulle ha sett om man inte kollade på honom.
Sedan fortsatte killarna med sin träning och Katia kom bort till mig och satte sig ner igen.
- Att dem alltid ska hålla på så, suckade hon och skrattade en aning.
- Beslutsångest, svarade jag och Divan tittade upp från mina fötter vid ljudet av min röst.
- Hon är så söt, sa Katia och böjde sig fram för att klappa Divan.
- Mmmm, och en riktig liten diva är hon med, skrattade jag och tänkte på de gånger som jag praktiskt taget varit tvungen att släpa ut henne på en promenad i regnet för att hon vägrade gå ut.
- Vad är hon för ras ?! Jag tror jag aldrig har sett en sådan här hund tidigare, sa Katia och jag skrattade till. Precis vad Oscar hade sagt.
- Hon är en finsk lapphund. Min pappas hund fick valparoch de hade inte plats för dem på gården så jag fick en, berättade jag betraktade killarna där de i sync drog något danssteg till en låt som lät en aning bekant.
- Så din pappa är finsk ?! frågade Katia och rätade på ryggen.
- Ja, han bor i Finland med sin fru och deras 3 barn på en häst gård, berättade jag och Katia höjde på ögonbrynen.
- Så du kan finska eller ?! undrade Katia och jag nickade.
- Kyllä, svarade jag och log.
- Häftigt, log Katia och såg imponerad ut samtidigt som min mobil ringde. Jag plockade upp den och såg att det var Alex som ringde. Vad fan ville han ?! Skulle inte de ut och segla ?! tänkte jag och funderade om jag skulle svara eller inte.
- Kan du kolla Divan ett tag, jag måste ta det här, sa jag sedan till Katia och hon gjorde tummen upp. Jag räckte över Divans koppel till henne och reste mig snabbt från soffan.
- Hallå ?! sa jag och placerade mobilen vid örat samtidigt som jag gick mot dörren.
- Vanessa ?! Har du fest ?! hörde jag Alex säga, men jag hörde honom knappt p.g.a musiken i bakgrunden.
- Vänta lite, sa jag och gick ut ur salen. Samtidigt som dörren slog igen bakom mig lade sig tystnaden i aulan och jag betraktade dörren imponerat. Totalt ljudsäker.
- Vanessaa ?!? hörde jag Alex ropa vilket fick mig att återvända till nuet.
- Aaa, tjena, svarade jag och funderade vad han ville.
- Vad gör du ?! Har du fest ?! frågade Alex ivrigt och jag suckade.
- Nej. Men jag har dansträning, ljög jag och hoppades att han skulle köpa det.
- Okeeej ?! Hur kunde du då höra att jag ringde ?! frågade han misstänkt och jag fick panik för en sekund.
- Jag hade dricka paus och råkade kolla mobilen just som du ringde, ljög jag och knep ihop ögonen och korsade fingrarna. Måtte han inte genomskåda min lögn.
- Aaa okej då så, svarade han bara och jag kunde mentalt andas ut. Han hade gått på det.
- Varför ringde du ?! Ni har väl inte gått på grund ?! frågade jag och skrattade halvhjärtat.
- Näe, va fan. Segla kan vi men vi åkte aldrig för det slutade aldrig regna, fick jag till svar och nickade för mig själv. Verkade vara en logisk förklaring.
- Ja, och vad tänkte ni göra i stället ?! undrade jag och petade på nagelbandet på mitt ena lillfinger.
- Vi tänkte dra till Gallerian och hänga och vi funderade ifall du kanske ville hänga med, sa Alex.
- Men jag dansar ju, svarade jag bara och stelnade till en aning.
- Jaa, tror du jag är dum eller ?! Jag menade efteråt, svarade Alex och jag hörde hur han skrattade åt sig själv.
- Venne, kanske, ska se hur länge vi håller på här, ljög jag och kastade en blick inni salen där killarna fortfarande höll på och dansade för fullt.
- Okay, sa Alex bara och jag könde mig en aning elak. Han lät så besviken.
- Men du, jag måste tillbaka nu, pausen är slut, men jag ska se hur jag hinner, sa jag sedan och fick ett till Okay till svar innan han lade på. Jag suckade och gick tillbaka mot dörren. När jag öppnade den dånade musiken emot mig och än en gång förundrades jag över hur ljudtät dörren faktiskt var.
Jag gick bort till Katia och brast ut i skratt när jag såg att hon hade låtit Divan hoppa upp i soffan och låg nu med ögonen fast och njöt medan Katia kliade henne mellan öronen.
- Jag kunde inte säga nej, hon var så söt, ursäktade Katia och jag bara viftade med handen.
- Det är lugnt. Nu har du fått en vän för livet, skrattade jag och Katia skrattade hon också.
Efter ytterligare en halvtimme hade killarna repat klart och var nu alldeles svettiga. Oscars hår stod åt alla håll och jag fick motstå impulsen att rätta till det.
Sedan satt vi alla och chillade en stund och jag konstaterade att jag nog skulle trivas i den här vänkretsen.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Heeeejjj !!!! Och jaa jag vet att jag inte skulle uppdater på ett tag pågrund av provvecka MEN. Jag fick världens barinstorm när jag satt och skrev tyska prov och kände att jag bara MÅSTE skriva ett kapitel till :)
Såååå enjoy your reading och hoppas att ni gillar det :) :3