Just friends? |O.R|

Cemetery

Omars Perspektiv

Vi gick upp för gatorna och gatlamporna ljus sken ner på oss, den tystnad som var mellan oss var inte stel utan avslappnad. Jag och April behövde inte snacka hela tiden, just nu behövde vi några tysta minuter. När vi kommer upp på grus gången på kyrkogården. Går vi bort mot den delen som ligger en bit bort från dom andra gravarna, lite mer ensamt. Vi slår oss ner på bänken som står fram för aprils mammas gravsten. På stenen står det

Bella Smith

1990-2026

Älskad, fru, mamma och vän.

Det var inte första gången vi sitter här tillsamman mitt i natten. Varje full måne gick vi ditt för att prata, om Aprils Mamma. Hon behövde prata om det och det var som en tradition att gå hit varje natt då det var full måne. Bella hade älskat full månen, April hade berättat allt om Bella. Bella hade gått bort när April varit 14 år. Bella hade dött av Cancer. Det är så hemskt att höra för Bella värka vara en helt fantastik mamma, och jag skulle vilja träffa henne. Men när Bella dött hade April ballat ur totalt, hon drack och rökte, till och med droger tog hon för att dämpa den smärta som fanns i hennes bröst. Men allt hade hon slutat med när hon förstod att hennes pappa Mikel, var orolig om henne och ville inte att hon också skulle försvinna. Hennes bröder Axel och Tyler var också sönder, dom alla var sönder men sen hitta dom tillbaka till varandra och blev en hel familj. För Bella ville inte att dom skulle må dåligt efter hennes bortgång utan komma i håg alla minen dom samlat ihop. Allt detta hade April berättat för mig när vi precis hade blivit bästa vänner, då hon vetat att hon kunde lita på mig. Vi hade suttit på ett tak mitt i natten. Vi grät och skratta, och blev varandras andra halva.

- Jag saknar henne, viskar April och stirrar ur i mörkret.

Jag lägger min hand på hennes lår för att vissa jag är förstånd. Det kommer i perioder då hon saknar Bella mer än andra. Som nu när nått speciellt hänt eller julafton.
Då kommer det några tårar rinnande ner för hennes kind. Jag lyfter upp April i mitt knä och håller om henne.

- Jag vill ha henne här! Snyftar hon

- Jag vet April, mumlar jag.

- Hon tycker säkert jag är värsta sop barnet, Tyler och Alex gråter aldrig säger hon mellan snyftningarna.

- Ja men dom håller allt inne och sen kommer dom bara sprängas, säger jag och gör mönster på hennes handrygg.

- Kan vi inte bjuda över allas familjer i över morgon så har vi släkt fest, säger jag och ser ner på April som sitter ihop kurad i mitt knä med blicken fäst på ljuset som sitter på Bellas grav.

- Jo det gör vi det var så länge sen jag träffa alla, säger hon med en gladare ton.

- Och sen kör vi fest med syskonen på kvällen, säger jag och skrattar.

- Ja det är nog Alex och Tyler med på, fnissar hon.

Och där sitter vi och pratar om livet,  och alla minen till solen går upp då vi börjar gå hemåt.

- Vet du vad Omar? säger April och ser lurigt på mig.

- Nää vadå? frågar jag.

- Du är min bästa vän, säger hon och ler.

- Vad bra att du tycker det samma som jag gör, för du är min bästa vän, skrattar jag och tittar mot solen som är på väg upp.

Jag vet att April bara ser min som en bästa vän men jag har börjat se henne som nått annat.

Men det är min hemlighet.

______________________________________________________________________________

Ja här var kapitel 4 hoppas ni gillar det!

Och vad tänker Omar om April!?

Läs min blogg let's talk some shit !

Och som vanligt rösta Kommentera så är ni bror

All the focking love/ Mermaid <3