Just friends? |O.R|

Forgiven?

Omars Perspektiv

Jag satt på ett av dom runda borden längst back i den stora lokalen bröllops fest var i. Natasha och Oscar satt längst fram med April och Melissa och dom andra. Jag hade precis tagit lite tårta och nu hördes det ljud från den lilla scenen. April stod på scenen, hon verka inte vara påverkad alls. Hennes ansikte var inte avslappnat på det sättet hon alltid fick när hon hade druckit. Hennes ansiktsdrag hade blivit lite skarpare och hon såg mer vuxen ut.

- Ja då kan vi vara lite tystare, tycker jag, säger Aprils klara stämma. Och allt mummel tystnade.

- Tack,  ja och nu så börjar talen, och jag är först på tur säger hon och ler.

-Ja Nat hur länge har du vart tillsammans med Oscar nu 6 år? Som är rätt så länge tycker jag.  Och jag har ju varit med under hela ert långa  förhållande som ha varit som en konstigt nog lugn berg och dalbana. Jag har kommit på r i väldigt pinsamma stunder, som den gången i köket som är den värsta. Och Natasha börja gap skratta, men April fortsatte
-  Men här och nu slutar ett av era kapitlen i livet, men ett helt nytt kapitel av ert liv börjar redan nu när ni gått in ett gifte mål. Och jag önskar er all min lycka och att ni får många fler ljusa minnen än var ni redan har, säger hon och bugar och publiken börja applådera. Hon går av scen och  kramar om brudparet innan hon viskar nått till en kille. Och sedan försvinner hon ut i hallen till utgången. Jag reste mig snabbt och små sprang efter henne. Jag ser henne sitta på trappen och ryggen emot mig. Jag går sakta emot henne och sätter mig jämte henne.

- Måste du förfölja mig? fråga hon med en sträv ton, inte den glada röst hon alltid annars bruka att ha.

- Ja för att jag kanske inte fått berätta allt för dig, säger jag och tittar på henne från sidan.

- Vi har parat om allt och det har jag redan sagt till dig, svara hon med en behärskad röst.

- Men du vet inte att jag blev drogad den kvällen, säger jag kallt och rakt på sak. April vände snabbt på huvudet och tittar med en häpnad min på mig.

- Va, hur vet du det, frågar hon och tittar chockat på mig.

- Jag vakna dagen efter på golvet på Ogge's toalett, det var spya över allt och när jag kom ut där ifrån satt Ogge, Bella och någon annan brud och bara skratta åt mig. Sedan berätta dom allt hur dom hade låtsas att vara snälla och hur Bella lurat mig att hon var intresserad av mig. Bara för egentligen få oss två att bråka, säger jag och vände bort blicken från henne.

- Omar jag visste inte, säger hon och tar min hand.

- Nej och du ville inte lyssna heller, men jag förstår dig och hur sårad du var, säger jag och tittar upp emot henne.

- Ah! Vad dum jag ä,r säger hon och reser sig upp.

- Nej, vi båda betedde oss dumt. Jag var inte bättre, jag skulle inte varit med dom från första början. Jag visste att dom inte var ett bra umgänge, säger jag och tittar på April som står framför mig.

- Snälla förlåt för jag var en sån idiot, säger hon och titta på mig och hennes blanka ögon glänste i natten.

- Du är inte den ende som varit en idiot, säger jag och reser mig upp för att omfamna henne.

Och vi bara står där, och kramar om varandra. Inte på ett romantiskt sätt utan som syskon. Att det gått 5 år sen jag hade fått se,röra eller prata med henne som var som en syster för mig. Min känslor hade galopperat iväg och det hade bara strulat till sig. Men äntligen var vi sams. Vi hade förlåtit varandra.

- Jag har saknat dig Omar säger jon och drar ifrån från kramen.

- Jag med säger jag och ler.

- Mamma! Pappa undrar vad du tog vägen,säger en ljus röst, uppe på trappan stod en av brud tärnorna som liknade April på pricken.

- Säg att jag är här och att han ska koma hit, svara April, flickan och hon vände och springer iväg.

- Det är Tiffany min dotter säger  April och ler.

- Hon är väldigt lik dig, så förstod nästan det, skratta jag. Vi sätter oss  på trappan igen och tittar upp i natt himlen som vi brukade göra.

- Omar har du någon flickvän? fråga April och jag tittar på henne.

- Ja, hon heter Sarah och vi väntar faktiskt tvillingar till i vinter säger jag och skratta hest.

- Nej va roligt! skriker April och krama om mig.

- Är hon där inne? frågar hon och pekar in emot lokalen.

- Ja hon pratar, med några bekanta som vi träffa här, du måste träffa henne senare, säger jag och ler.

- Såklart jag måste, säger April men precis då kommer någon ut genom dörren.

- Ni verkar ha det roligt, säger en kille som jag kommer ihåg heta Felix.

- Ah Felix du måste hälsa på Omar, säger hon och tar emot Tiffany som Felix haft i sin famn.

- Felix, Aprils pojkvän och du är Omar dig känner man ju igen, säger han och istället för att skaka min hand kramar han om mig och ler.

- Är ni sams nu? frågar han April som nickar och ler. Innan han vänder sig emot mig igen.

- Det är kul att träffa dig Omar har hört mycket om dig, både bra och dåligt. Men jag måste erkänna att jag inte tyckt så värst bra om dig. Men om ni är sams och allt löst sig så tycker jag vi alla ska börja på en ny kula, säger han glatt och skrattar.

- Bra sagt, säger jag och dunkar han i ryggen.

- Men nu måste jag gå in, April jag har ju sagt att du inte får anstränga dig och lyfta tunga saker, säger Felix och tar emot Tiffany när April ger över henne till honom.

- Kommer snart, säger hon och tittar efter dom båda som går in igen.

- Varför kan du inte bära tunga saker? fråga jag April oförstående.

- Du är inte den ända som väntar barn, säger hon och lägger en hand på sin mage dör en liten kula syns.

- Nej va roligt, grattis! säger jag och kramar om henne.

- Nej nu tycker jag att du ska presentera mig för din tjej, säger April och vi börjar gå inåt igen.

Att allt är löst och utrett, känns så bra. Att detta egentligen lite barnsliga bråk har löst sig. Att jag äntligen jag äntligen kan gå tillbaka till att umgås med April.

Min bästa vän.
_________________________

Och nu är allt äntligen löst och alla dessa bar som kom med i boken. Men barn är la gulliga?
Och nu är det bara ett litet kapitel kvar.

Rösta och kommentera så e ni bror
All the focking love/ Mermaid<3<3<3