Förbjuden Frukt

Kapitel 3

Onsdagen var lugn.
Jennifer hade sovit dåligt och förväntade sig det värsta när hon kom till skolan men tydligen hade killarna fullt upp på annat håll för hon såg dom inte någonstans.
Sara hjälpte till att hålla koll men inte heller hon såg till dom så efter lunch kände Jennifer att hon kunde slappna av lite. Trots det hade hon huvudvärk i slutet av dagen och hade somnat utan några som helst problem direkt efter middagen.
Torsdagen verkade däremot bli värre.
Sara mötte upp henne utanför ingången och förvarnade om att Mattias befann sig i deras korridor. Jennifer ryckte på axlarna och försökte se så lugn ut som möjligt men hon såg att Sara var orolig.
Fast det var som det var och hon måste ju dit för att hämta sina böcker till engelskalektionen. Ville han hålla på och bråka så fick han väl göra det men hon hade verkligen önskat att han uppmärksammat henne på ett bättre sätt än att se henne som ett offer att ge sig på.
Hon och Sara gick mot sina skåp men Jennifer märkte att hon gick långsammare ju närmre korridoren dom kom.
Dom två hade precis hunnit runda hörnet och var på väg in i korridoren när Mattias mötte dom i dörröppningen. Han lyfte blicken från mobilen som han gick med i handen och fnös till när han såg vilka det var.
-Flytta på er. Han puttade dom åt sidan och fortsatte sedan förbi vidare bort mot elevhallen.

- Ja, det där gick ju rätt smidigt, sa Sara och lät lika förvånad som Jennifer kände sig.
- Ja..?
Kanske hade han kommit över hela den pinsamma incidenten?
Kanske hade han hittat någon annan att jävlas med? Hon tyckte genast synd om den personen om det var på det viset men kände sig lättad över att själv ha sluppit så pass lindrigt undan. Det kanske skulle bli en bra gymnasietid det här trots en dålig start. Hon verkade ju i alla fall ha hittat en vän.
Jennifer sneglade på Sara som log mot henne och öppnade sitt skåp. Bara det var ju en stor förbättring i jämförelse med högstadiet. Jennifer log tillbaka.
Och det kanske till och med visade sig att Mattias kanske inte var en sån hemsk person trots allt. Hon kunde inte låta bli att hoppas lite.

-

För en gångs skull kom Matte tidigare till skolan på Fredagen.
Det hade alltid varit den bästa dagen att sitta och kolla in alla brudar när dom kom till plugget. Det var en sån dag då dom oftast brukade vara lite extra fixade bara för att det var veckans sista dag och helgen skulle börja. Men den största orsaken var ju givetvis att dom alla var ute efter att få en inbjudan till helgens bästa fest.
Så hade det varit i högstadiet och han utgick ifrån att det även gällde här på gymnasiet.
Lite som en parningsdans för tonåringar tänkte han med ett flin och pressade upp dörren med axeln och klev in i elevhallen.
Vid ett av borden satt två av hans kompisar och när dörren slog igen bakom honom och fick dom att titta upp hälsade han på dom med en nickning.
Trots att han hade varit tvungen att gå om två årskurser i mellanstadiet och därför var lite äldre än sina klasskompisar så kändes det ändå som om han skulle trivas bra här dom nästkommande tre åren. De personer i sin nya klass som han hunnit prata lite med verkade inte vara helt slut i huvudet heller och dessutom kände han både Ahmed och Tobbe sedan tidigare då dom växt upp på samma gård.
Hade han tur så kanske han till och med skulle lära sig något under tiden här...det var den största anledningen till att han överhuvudtaget gick i en skola med sånt bra rykte.
Hans morsa sa att han behövde komma ikapp sina jämnåriga och den enda chansen att göra det var att gå i en skola med bra lärare. Annars skulle han tydligen sluta som ett socialfall enligt henne.
Fast han hade egentligen inget emot hennes planer eftersom han kände att det var dags att börja sätta upp lite mål för framtiden. Men av det han sett av lärarna i den här skolan än så länge så verkade dom inte direkt ha huvudet på skaft så han hade tyvärr inga större förhoppningar.