Förbjuden Frukt

Kapitel 22

Åh gud!
Hade hon verkligen hört rätt, hade han seriöst märkt hennes blickar?
Hon kände sig om möjligt ännu mer dum och bortgjord nu. Hennes liv blev bara värre och värre. Fast med tanke på att hon inte visste hur man flörtade eller spelade såna spel så var det kanske inte så konstigt om hon varit så dålig på att dölja sitt intresse.
- Jag är dessutom rätt säker på att du vill att jag kysser dig nu, viskade han och drog försiktigt sin tumme längs med hennes underläpp vilket hela hennes kropp att vibrera. - Men det är varken rätt tid eller plats.
Jennifer tappade andan helt. 
Det var som om han kunde läsa hennes tankar och hon kunde inte neka till det heller för hans mun var väldigt nära och väldigt lockande just nu men hon var smart nog att inse att för en tjej som henne och en man som han så skulle det aldrig någonsin dyka upp rätt tid eller plats.
Dessutom, så som hon såg ut just nu, vem i hela världen skulle vilja kyssa henne då egentligen?
- Det kommer aldrig bli rätt tid eller plats, svarade hon enkelt och tittade honom i ögonen med fast blick.
Hon visste, och hade vetat redan när hon sett honom första gången, att han inte var gjord för töntiga tjejer som henne.
Han drog lite roat på ena mungipan och hon såg ett skratt glittra till i hans ögon.
- Säg inte det...svarade han lätt.

Hon tryckte undan honom från sig, vände sig mot spegeln igen och kollade statusen på sitt svullna ansikte. Tecknen på att hon hade gråtit började försvinna och det var bara en liten lätt svullnad kvar. Hon började äntligen känna igen sig själv igen och harklade sig lätt och mötte hans blick i spegeln.
- Du behöver inte flörta med mig för att försöka få mig att må bättre. Det är jättesnällt av dig att försöka få mig att må bättre men jag vet att jag inte är din stil och som jag sa, det kommer aldrig hända. Men ett stort tack för att du hejdade Mattias och försöker få mig på bättre humör. Verkligen, tack!
Han tittade nyfiket på henne och log. 
- Och vad vet du om min stil? frågade han.
Jennifer tittade på honom i spegeln. Han var lång och snygg, mörk och farlig, klädd i jeans och skinnjacka, hade en rockig stil, körde motorcykel och åt säkert bebisar till frukost.
- Det är väl inte så svårt att lista ut, svarade hon ärligt. - Du gillar helt klart rockiga tjejer i din ålder som älskar bikers.
Han skrattade roat. - Jaså? Han höjde på ögonbrynet innan han fortsatte. – Om du verkligen vill veta så är det på grund av Matte som det här inte är rätt tid och plats. Jag tänker inte ge mig på tjejer som han har skrämt upp. Och bara så att du vet, din analys av mig stämmer inte alls så sikta inte på att bli terapeut.
Jennifer började skratta och funderade nästan på om hon började bli hysterisk. Hon hann se hans förvånade min i spegeln innan hon vände sig om mot honom.
- Seriöst! Jag står inlåst på en toalett med en främmande jätte på en mc-klubb i ett industriområde in the middle of ingenstans och du snackar massa skit om att jag är skrämd av vad Matte gjort? 
- Så du är rädd nu? frågade han och ställde nära intill henne igen. - Är du rädd för mig? Säg bara till så går jag. Jag lovar. Jag går ut härifrån på en gång.
- Nej, faktiskt inte, svarade hon ärligt. Konstigt nog så kände hon sig tvärtom väldigt trygg i hans närhet trots att han lätt hade kunnat slänga henne över axeln och gjort exakt vad han ville med henne. - Fast du verkar ju inte vara en sån person som skulle låta något som Matte har gjort stå i vägen för vad du vill göra heller. Så jag kan ju ha fel när det gäller det också, fortsatte hon.

Dom orden fick det att blixtra till av ilska i hans ögon och han pressade upp henne mot väggen.
- Ingenting som den där idioten gör står i vägen för mig på något vis! väste han skarpt och mötte hennes stora skrämda ögon. - Jag vill bara inte skrämma dig mer än vad han redan gjort.
- Okej, svarade Jennifer tyst och släppte honom inte med blicken. 
Hon visste inte om hon kände sig så trygg längre och fick påminna sig själv om att andas medan det kändes som om hjärtat slog 180 slag i minuten.
- Och det var precis det jag gjorde, suckade han uppgivet och drog sig undan.
- Nej det är okej, det är lugnt. Jag är bara fortfarande lite nervös efter det som hände ikväll. Det är inte ditt fel, förklarade hon försiktigt och försökte få sin röst att låta lugn och stadig.
Hans blick lämnade inte hennes och hon vågade knappt andas av rädsla för att syret inne i det lilla utrymmet skulle ta slut.
Han rynkade bekymrat sina ögonbryn och lät sin blick falla ner på hennes särade läppar.
- Fuck! Han tog ett fast tag med sin hand bakom hennes nacke och drog henne tätt intill sig innan han täckte hennes läppar med sin mun. Det gick som elektriska stötar igenom hela hennes kropp.
Hon visste inte hur länge han kysste henne, men hennes ben hann bli som gele och hon fick krampaktigt hålla sig hårt i hans skinnjacka för att inte falla ihop på golvet. Hans tunga retade hennes och fick henne att vilja ha mer.
Han avbröt försiktigt kyssen och lutade sin panna mot hennes.
Hon visste inte vad hon skulle göra eller säga utan stod bara kvar, helt stilla, blundade och fortsatte att hålla fast i honom hårt samtidigt som hon försökte lugna ner sin andhämtning.
Så här hade det inte varit när hon kysste Mattias kunde hon enkelt konstatera. Det hade varit mysigt, men inte alls på samma överväldigande sätt som det här.
Precis som om han läst hennes tankar lyfte han på huvudet och lät sin tumme smeka hennes kind. Jennifer öppnade långsamt ögonen och såg honom titta tillbaka på henne med ett belåtet flin.
- Nästa gång du tänker på Matte så kanske det där kan påminna dig om något annat istället...
Jennifer trodde inte sina öron. 
Vilken dryg jävla karl!
Hon knuffade honom ifrån sig och låste snabbt upp toadörren.
- Om du är klar med att hävda dig nu så kanske du kan skjutsa hem mig. Du vet ju vart jag bor. Jennifer gick ut samma väg som dom kommit in och ställde sig vid hans motorcykel utan att ens bry sig om alla blickar hon fick från folk runtomkring. Just nu sket hon i vad folk tyckte och tänkte.
Oavsett så skulle det bli mycket värre på måndag.

Han skjutsade hem henne utan ett ord men parkerade en bit ifrån huset så att hon fick gå sista biten själv. Men hon upptäckte att han ändå inte åkte därifrån förrän hon kommit ända fram till ytterdörren. Först då hörde hon honom starta och köra iväg vilket ändå kändes tryggt. Uppenbarligen ville han se till att hon kom hem ordentligt. 
Fast hon var förbannad på honom så kunde hon inte låta bli att le, hur gulligt var inte det?
Visst, han verkade vara väldigt dryg och självsäker, vilket var störigt, men han kysstes som en gud och såg ut som en också. 
Det kändes lite tråkigt att han var ute ur hennes liv nu igen när hon ändå kämpat så hårt för att komma Mattias nära bara för att få chansen att träffa honom.
Men hon fick ta den smällen helt enkelt. 
Hon fick leva på minnet av deras kyss resten av livet istället och veta att hon trots en skitkväll ändå lyckats med sitt uppdrag.
Hon var precis på väg att öppna ytterdörren när en hand sattes för hennes mun och hon drogs in buskaget närmast trappen.