Allt jag gör blir bara fel

The end

Kevin, Alice, Nikolas och Alice moster sitter på caféet med en varsin glass i handen.
N- det är en sak jag inte fattar.
A- vadå?
N- när ringde du till polisen.
A- ni förstår.....
Tillbaka blick
Al- men dörren är ju låst!
A/N- va?
Al- dörren är låst!!!!
A/N- dörren, men du ska ju gå ner för trapporna. Säger Adam irriterat.
Al- men förlåt det kunde väll inte jag veta.
Alice pratar tyst för sig själv- han va inte så där o trevlig förut, jag kan ha fel men det där är inte Nikolas det måste vara Adam. Jag måste ringa polisen och jag vet exakt vem. Men om det verkligen är Nikolas.. Det spelar ingen roll det är fortfarande i fara och dem behöver min hjälp.
- hej jag är anonym men jag vill att ni skickar poliser till parkeringen till lövtorpsvägen 37 det handlar om kidnappning och om det går kanske ni kan skicka polisen Karin. ( Karin är alltså Alice moster).
- ja det fixar vi anonym.
- tack så mycket.
Alice som pratar för sig själv- och vart går jag nu, det klart om jag går kommer han fatta att jag ringt polisen, så jag måste dit ner vad som än väntar.
Ad/N- men kommer du eller..
-----------------------------------------
Och ni vet ju rösten själva. Förklarar Alice för 6 st stirrande ögon
N- så allt var din förtjänst, här kommer vi och försöker rädda dig men då gör vi allt värre och du räddar OSS fast det var vi som skulle rädda DIG.
K- låt oss bara förkorta det men en skål för Alice. Säger Kevin och lyfter upp sitt glas med glass.
N- vänta nu vad hände med koko Kevin.
K- äh vem jaja skål för Alice!!! Säger Kevin som nu lyfter sitt glas högre upp.
- skål för Alice. Ekar alla andra
----- en vecka senare
Alice går i korridorer, hon möts av tusen talls blickar, men inte som dem hon mötes av förut. Förut mötes hon av blickar som sa " stick i väg vad har du här att göra din lilla nolla". Men i dag sa blickarna " det är okej vi finns här för dig". Eller ja alla utom en, nej faktiskt två. Den ena var från Nadja, hennes sa fort farande "stick din nolla". Den andra blicken var från Jessica hennes sa mer " herregud förlåt mig, för att jag varit en sådan idiot", hon grät eller hon hade iallafall tårar i ögonen. Sedan kom hon mot mig kramade om mig hårt och viskade försiktigt i mitt öra
- förlåt mig.
A- ingen fara. Sa jag så att all runt omkring mig kunde höra.
A-det som har varit är bortglömt nu, för nu är nuet och det är det som är  viktigt.