Sjutton år, trettiotvå dagar och blind.

2.7

Wincent

"Hur har kvällen varit?" frågar Ludde när han kommer fram till mig och Måns som står och hänger vid bardisken.

"Perfekt", säger jag. Rättare sagt, den var perfekt, tills Ronja kom och stack iväg med Mika.

"Alltså sorry om jag verkade lite sur förut, var bara jävligt taggad på att hänga med min favoritpolare", säger Måns och ger mig en dunk i ryggen. Det märks att han är påverkad. Tack vare att jag var här tillsammans med Mika, så har jag inte druckit mycket alls.

Jag söker med blicken över dansgolvet. Var fan är hon? Det är en halvtimme sedan Ronja drog iväg med henne nu.

"Det är lugnt", svarar jag. "Har ni sett Mika och Ronja?" Måns och Ludde skakar på sina huvuden. Jag ska precis gå och leta efter tjejerna, när Happy med Pharrell Williams börjar spelas. Flera uppskattade rop hörs från dansgolvet, inklusive från min berusade vän.

"Vi kör bro!" vrålar Måns och drar ut mig på dansgolvet. Är det något jag inte har lust med just nu, så är det att twerka med Måns.

Just i det ögonblicket får jag syn på Ronja som dansar några meter bort. Tack och lov. Jag småspringer fram till henne och griper tag i hennes arm.

"Var är Mika?" Hon sätter händerna i sidan och ger mig ett stort leende.

"Åh, hon mådde inte så bra, så hon stack." Vad står hon och säger? Mika skulle aldrig gå utan att säga det, så bra har jag faktiskt lärt känna henne. Om inte...

"Vad fan sa du till henne?" frågar jag allvarligt. Ronja ler oskyldigt och för det ljusrosa läppstiftet mot läpparna för att lägga på ännu ett lager.

"Vadå, jag..."

"VAD FAN SA DU RONJA!?" vrålar jag så högt att alla på dansgolvet vänder sig emot oss. Som om jag bryr mig.

"Ahmen jag sa bara sanningen, att du bara vill ligga med henne som med alla andra", mumlar hon och hennes ögon börjar flacka en aning oroligt mellan mina händer och mitt ansikte. Hon fingrar nervöst på kanten av den korta, leopardfärgade klänningen som ser ut att vara två storlekar för liten och som visar bra mycket mer än den borde, både upptill som nertill. Jag anstränger mig för att inte koncentrera blicken på klyftan i urringningen. Det är faktiskt studentbal, ingen striptease.

"Vad sa du mer?" väser jag och stirrar henne i ögonen. "Ut med det. ALLT." Mina knytnävar gör ont, så hårt spänner jag dem.

"Att vi låg imorse. Två gånger. Att du ligger runt, nåt sånt", säger hon tveksamt. Hon är förstås rädd att jag ska slå till henne. Det vill jag också. Mer än gärna. Jag vill slå ut alla hennes tänder. Bryta alla benen i hennes kropp. Begrava henne levande. Låta Måns eller Ludde twerka mot henne. NAKNA. Vad som helst.

Jag drar mig frustrerat i håret.

"Varför?" klämmer jag ur mig och försöker att hålla aggressionen nere. Det lönar sig inte att få igång ett slagsmål. Trots det så har det ändå bildats en klunga av människor runt omkring oss, som vill följa vad det nu är som pågår.

Ronja ger dem ett ögonkast och tar sedan några självsäkra steg framåt.

"Wincent baby, du vet att du inte är bra nog åt henne..." säger hon och suckar. Jag fnyser till och ger henne en hård blick.

"Jag kanske inte är bäst, men jag är i alla fall bättre än dig som står och ljuger både mig och henne rakt upp i ansiktet!" Jag tror nog att jag råkar spotta Ronja på kinden. Lika bra, det är hon värd.