~Good meets bad~Muke Clemmings~

7

^^^^

"Det spelar ingen roll, du kan gå, ja behöver inte din hjälp." Michael ställde sig upp och slängde i farten stolen bakåt i golvet vilket fick Luke att ryka till av smällen.

"Men d-"

"Ja behöver inte din hjälp okej?! Ja klarar mig helt perfekt utan dig?!" Michael skrek nu och Luke kände tårarna lätt bränna bakom ögonlocken.

"oh-okej." Luke tog sina papper och även hans matte bok och ställde sig upp.

Han gick ut till hallen och drog på sig skorna samtidigt som Michael bara stod och tittade på den sorgsna pojken.

"Luke förlåt." Michael hann inte öppna munnen innan Luke hade stängt dörren framför han och sedan börjat gå smått gråtandes hemåt.

^^^^

När Michael's mamma kom hem så var hon rasande. Hon skrek på Michael tills han helt enkelt fick nog och lämnade huset.

Han ville säga förlåt till Luke, men de går inte. En badboy säger inte förlåt, bara inom sarkasm i sånna fall.

Han önskar han visste vars Luke's hus var så han kunde gå dit och ge honom ett av papperna som han hade glömt.

Han visste inte ens om Luke skulle hitta hem. Han har ju bara varit här i London i en vecka och staden är stor.

Michael kunde inte låta bli att bli lite orolig, han ville inte att något skulle hända nörden.

Efter någon timme så bestämde sig Michael för att gå hem igen. När han kom fram till huset efter att ha gått runt i kvarteret så klättrade han in genom fönstret istället för att använda dörren och skapa massa kaos.

Han kom direkt in till hans rum så han slängde sig på sängen med en lätt suck. Han skulle på fest imorgon hos Nick, med Calum och dom andra.

Såklart så var han taggad, men han var inte lika exalterad som för festen förra helgen. Kanske för att den här festen var lite mindre, eller för att han fortfarande hade en lätt oro för nörden.

Samtidigt så gick Luke vilset runt i Londons ena ände då hans hus var på andra änden. Han visste inte vad han skulle göra, han hade letat i över 1 timme och var påväg att ge upp.

Han hade släpat benen in till en park där han var helt ensam, även fast klockan bara var 18.30 ungefär.

Om han hade haft en mobil skulle han kunna ringa sin mamma eller pappa, men han hade inte riktigt råd med det efter dom nya fina skolkläderna han hade fått.

Han la ansiktet i händerna och kände några tårar rinna ner från hans slitna ögon ner till händerna. Tårarna gled mellan fingrarna och han blev bara arg på sig själv för att han satt och grät ensam i en park.

Luke visste att ingen gillade honom för att han var smart, men han måste. Hans föräldrar jobbade hela tiden för att han skulle över huvud taget ha råd med mat och skolan.

Om han inte får bra betyg och får ett bra jobb, kommer han inte kunna försörja sin familj.

"Luke?" Han hörde en röst och han tittade upp, men det var för mörkt för att se långt eftersom att de är höst kväll. "Luke är det du?"

"Mi-Michael." Luke tittade upp och såg den rödhårig pojken komma närmare.

"Kom så ska vi få dig hem."
••••
Sitter på tåg påväg till Stockholm med Jennifer_Hemmings_ woo
              xx nadz