=========================================================
Hallu!
Det verkar som om du har bestämt dig för att pröva att läsa min bok. I alla fall hoppas jag att du kanske kan lägga till min bok i ditt bibliotek, snäälla!! (Asså, gud vad jag låter desperat) Men det skulle betyda sååå mycket för mig! Jag hoppas att du åtminstone kan ge den en chans. >_<
I alla fall så är det här min första bok och jag hoppas du gillar den. Kommentera och rösta gärna. Oh, och tack för att du valde att läsa den! Tack!! :-)
/Ella
P.S Om du har några dåliga tankar eller något sånt, kan du väl spara dom för dig själv och sluta läsa istället?
=========================================================
My
Guardian Angel
No Matter How Far You Are,
I Will Always Be Very Near.
Even If You Whisper Quitely,
I Will Always Be Able To Hear.
Whenever You Need Me,
I Will Answer Your Call.
And Catch You On My Wings,
For I Am Forever Your Angel,
A Guardian Of All Your Life Brings.
Ready For Whenever You Call Me,
To Wrap You Safely In My Wings.
________________________________________________________________________________
David
"Du kan inte mena allvar, Cam" fräste jag. Jag stirrade irriterat in i två gudomligt vackra ögon.
"Var försiktig med vad du säger David, vi har precis förlåtit dig för dina synder." Hans röst var lugn och stabil. Inbjudande på något sätt, hela han var gudomlig.
"Jag vet att jag är en skyddsängel nu men du kan inte mena Jenny, Jenny Andy. Jag trodde detta fortfarande var min prövotid." svarade jag.
"Du har rätt det är fortfarande din prövotid men..." Han avslutade inte meningen.
"Men vad" sa jag irriterat.
"Bara för jag råkade krångla till det förra gången och du är en väldigt hög ärkeängel..." Jag himlade med ögonen
"... Så måste du ge mig den svåraste människan att beskydda. Jenny Andy är som en fara magnet"
"David!"sa han strängt
"Jag har gett dig en andra chans som skyddsängel, du borde vara tacksam!" Jag sänkte huvudet och tittade förläget ner. Jag suckade och tog ett djupt andetag.
"Förlåt, men du måste hålla med om att Jenny är en väldigt..."
"David" avbröt han mig igen, denna gång var hans röst mjuk och len igen. Jag tittade upp och möte hans vackra blick. Jag studerade hans ansikte en stund. Han hade ett perfekt format ansikte med blont rufsigt hår på toppen. Perfekt symmetriska ögon och munnen var lika röd som det förbjudna äpplet. Näsan satt såklart precis i mitten på ansiktet. Han såg säkert ut som gud själv i en människas ögon, men här i himlen såg alla änglar perfekta ut. Han höjde ett av sina perfekta ögonbryn när han såg att jag studerade honom, men sänkte det snabbt igen.
"Jag håller med dig om att Jenny är en svår uppgift, men eftersom att hon är släkt med din före detta människa tänkte vi att det vore ett sätt att gottgöra henne för att du inte lyckades skydda hennes far i bilolyckan som tog hans liv." Hans röst var fortfarande mjuk och len som sammet men hans blåa ögon var stränga.
"Okej" suckade jag
"Jag gör mig redo, vart ska jag jobba någonstans förresten?" Jag var nyfiken. Jag visste att min förra arbetsplats redan var tagen och jag började fundera vart jag skulle jobba nu.
"Du ska jobba nere på marken denna gång, det kanske blir lättare att hålla reda på din klient då" sa han skämtsamt, en sida jag aldrig sätt förut. Han brukar alltid vara väldigt allvarlig och då menar jag nästan lika allvarlig som döden själv. Det tog en stund innan orden sjönk in, och som han kanske hade hoppats blossade min ilska upp igen.
"Nu måste du skoja!" väste jag.
"Nix, du ska jobba nere på jorden medan du håller koll på Jenny" Hans mun for upp i ett brett flin och det såg ut som om han skulle börja skutta och vissla glada melodier.
"Försöker du få mig utkastad igen eller?" Jag skulle inte bli så förvånad om jag hade rätt. Han hade aldrig gillat mig. Hans leende försvann och hans mungipor började peka nedåt igen.
"Varför skulle jag vilja det?" sa han oskyldigt.
"Du vet som alla, och troligtvis bäst av alla, att om en ängel beträder jorden skickas den ut från himlen." Jag tittade buttert på honom. Det ryckte muntert till i hans mungipor och det såg återigen ut som om han skulle börja skutta omkring i cirklar.
"Vi har gjort ett litet undantag så det ska bli lättare för dig." kvittrade han högt. Jag stönade högljutt. Han blev snabbt allvarlig igen
"Men om du gör ett enda misstag igen förlorar du din position här i himlen"
"Om du nu inte skojar varför är du så glad då?" Jag lyfte ett av mina egna perfekta ögonbryn.
"Åh! Jag undrar bara hur det ska gå för dig denna gång" För första gången i hela min existens skrattade han och visade sina mjölkvita tänder. Dom såg ut som diamanter som någon klistrat fast istället för tänder. Såklart proffsigt för ingen tand satt fel, och dem gnistrade som stjärnor.
"Du vet vart du ska nu" började han och skrattade igen. Jag tittade förvånat på honom, skrattade verkligen Cam? Jag var chockad
"Eh... visst" fick jag fram och jag började gå mot något håll.
"Fel håll David" sa han och himlade med ögonen. Hans skratt klingade fortfarande i mitt huvud.
"Hoppsan" sa jag och kom tillrätta igen. Jag började gå mot rätt håll eller mera sagt vacklade omtumlat.
"Och David" Jag vände mig om för att se vad han ville nu.
"Lycka till!" sa han och ett till diamant gnistrande leende for mot mig. Sen var han borta. Mina ben var oförmögna att röra på sig, kanske för dem kändes som gelé.
"Konstigt" tänkte jag, undrar varför jag känner så här. Efter en stund ruskade jag på huvudet och rörde på mig igen.
"Då var det dags igen" Munterheten i mina egna ord förvånade mig men jag han inte mycket mera än så fören mörkret omslöt mig och jag blundade.
ESTÁS LEYENDO
Min ängel
Novela Juvenil"Jag älskar dig" sa han och kysste mig . "Sluta det är fel!" Jag försökte putta bort honom men det gick inte. Kanske för han var tio gånger starkare men också för att en liten del utav mig ville detta, hade fantiserat om detta från första gången vår...
