Min ängel

Kapitel 7

=========================================================

Hej!

Okej så här är det sjunde kapitlet som jag lovade för att göra upp för mitt lilla misstag... Hehe... Iallafall jag hoppas ni gillar den och tack så mycket för att ni läser den!

/Ella

=========================================================

David

Jag lyssnade till motorn på min motorcykel, medans jag accelererade ännu mera. Jag var inte van vid jordliga färdmedel, men jag hade bra reflexer som gjorde så jag kunde styra som ett proffs. Det var faktiskt en ganska härlig känsla att åka motorcykel, lite som att flyga med vingarna. Det var det Jenny hade tänkt när jag läste hennes tankar förra gången. Hon var väldigt underlig och hon skadar sig väldigt mycket, men när jag pratar om henne på ett sätt hon inte är van vid blir hon alltid sårad. Eller mera sårad stolthet. Jag körde på vägen mot utkanten utav stan, där nästan aldrig någon var. Det perfekta stället att vara ensam på. Cam hade meddelat mig tidigare idag att han ville prata med mig. Antar att det är om vad som hände tidigare.

När jag kom fram, var det som en enda stor gräsplätt. Gräset gungade fram och tillbaks när vinden tog tag i det. Jag stannade min motorcykel och hoppade av. Jag lede den till en stor buske i närheten och gömde den bakom den. Sen gick jag rakt ut på gräsplätten och satte mig ner. Marken var kall och frusen, men det gjorde inte så mycket. Bara gräset skyddade mig från att synas när jag förflyttade mig. Jag satte mig i skräddar ställning och koncentrerade mig på en enda sak, att komma till himlen. Jag kände hur det blåste och det störde mig i koncentrationen, så jag fick börja om. Den här gången gick det bättre. Jag koncentrerade mig igen och bara satt där. Sen slöt jag mina ögon och jag kände hur halsbandet runt min hals började bränna när det aktiverades. Jag koncentrerade mig ännu mera för att komma dit jag ville. Det var väldigt längesen jag hade gjort detta, så jag var lite ringrostig. Plötsligt lös det upp bakom mina ögonlockar och sen kom mörkret. Jag kände hur jag höll på att tappa koncentrationen, men jag klamrade mig fast vid den. Sen flög jag, jag vågade inte öppna mina ögon vid risk att jag skulle falla då. När jag började känna fast mark under mina fötter, slappnade jag av lite mera. Sen var jag framme, jag öppnade mina ögon och ställde mig upp. Jag borstade av mina kläder från alla små gruskorn som hade samlats när jag hade satt mig ner.

"Välkommen tillbaks, David" sa en välbekant röst.

"Hej Cam, hur går efter livet?" Jag försökte skämta med honom.

"Det går väl bra, men jag har nog någon här som skulle vilja prata med dig." Bakom Cam steg en liten flicka ut. Hon hade långt svart hår och det var uppsatt i en inbakad fläta. Som kläder hade hon en enkel vit passande klänning på sig och ett läder bälte. Från hennes överrygg stack det ut två vingar som var längre en henne.

"Ella!" Utbrast jag. 

"Dav!" Hon kom rusande emot mig och hennes vingar släpade i marken. Jag lyfte upp henne och snurrade henne runt. Jag såg hur Cam log och jag log tillbaks mot honom. Ella var en flicka som hade råkat ut för en hemsk olycka och mist livet vid bara 6-års ålder, hon hade då kommit hit och blivit en skyddsängel. Hon fick inga stora uppdrag utan hon skyddade mest djurlivet. Hon var som en lillasyster för mig och jag var den som hade tagit hand om henne när hon kommit hit. Både jag och hon hade blivit förkrossade när jag hade blivit utskickade från himlen, hon var den jag hade saknat mest utav alla.

"Det är så skönt att du är tillbaks" Hennes uttal var perfekt, för att vara en 6 årings. Hon kramade mig hårt, och jag kramades tillbaks.

"Det är skönt att se dig med Ella" Jag satte ner henne för hon började bli tung, men hon släppte aldrig min hand.

"Så vad var det du ville prata om?" Jag riktade min blick mot Cam, när jag frågade.

"Jo jag ville prata om dina framsteg" Han sneglade på Ella när han svarade. Jag nickade mot honom och sa.

"Okej Ella, jag och Cam behöver prata i enrum" Hon tittade surt på mig, "Men jag lovar att jag kommer tillbaks och säger hejdå" Hon tittade ännu surare på mig och gnällde.

"Men jag vill inte att du åker!" Hon vände sig mot Cam och sa. "Kan inte Dav jobba här uppe som alla andra?" Jag log vid tanken om att hon brydde sig så mycket.

"Ella, du vet varför jag måste jobba där nere, och jag börjar faktiskt gilla det lite" Nu log Cam med.

"Me-Men..." Började Ella igen.

"Nej Ella, inga men. David och jag måste gå nu!" Kontrade Cam.

"Okej..." sa hon med en suck. Hon suckade igen och jag tog hennes hand.

"Vi ses sen" Hon kramade mig hårt igen och jag såg hur en tår föll på hennes kind.

"Jag kommer tillbaks snart!" Hon backade och vinkade hejdå i luften, sen försvann hon. Något slags material, som liknade glitter, hängde i luften efter att hon hade försvunnit. Jag stod där och stirrade på platsen Ella precis hade stått på.

"Ni två är då väldigt annorlunda från alla andra, här" Cam la sin hand på min axel när han pratade. Jag vände mig om och sa.

"Vi är som syskon, men jag tror Ella är lite avundsjuk på Jenny" Han höjde sitt högra ögonbryn så han såg förbryllad ut.

"Varför tror du det?" Jag tittade på honom och ryckte på axlarna, jag visste faktiskt inte riktigt varför jag trodde det.

"Kom låt oss gå till mitt rum!" sa Cam och började gå. Jag skyndade mig efter honom och frågade.

"Så hur mår Ella? Jag har varit orolig för henne."

"Hon tog det väldigt hårt ner du blev utskickad" Han tittade mig i ögonen och båda av oss visste hur dåligt hon hade mått ett långt tag. "Så hon blev väldigt glad att höra att du var tillbaks, men hon är rädd att du kommer försvinna igen" Nu var det min tur att höja på ögonbrynen.

"Varför tror hon det?" Cam skrattade lite men det fanns ingen glädje i det.

"Hon brukar stå vid brunnen och titta på hur det går för dig" Han tog en paus innan han tillagde. "Och hon tycker att Jenny Andy är en för svår uppgift för dig" Nu skrattade jag också, utan humor.

"Det tyckte jag också i början?" Plötsligt stannade Cam och jag tittade upp. Vi stod framför en guld glänsande dörr, och på dörren var det en stor skylt där det stod, "Camelius" och under stod det med mindre text "Ärkeängel". Jag tog tag i det kalla silvriga handtaget och tryckte ner det, dörren knarrade lite när jag öppnade den. Jag gick in och Cam stängde dörren efter oss.

"Sätt dig ner, David vi har mycket att prata om!"