Min ängel

Kapitel 3

=========================================================

Hello again!!

Det verkar som jag har råkat göra ett litet misstag och missade att lägga till Kapitel 3, så här är det. Jag ursäktar mig så mycket och för att göra upp för mina misstag får ni ett till nytt kapitel också! 

/Ella

=========================================================

Jenny

Jag plockade ihop mina saker och började gå mot dörren. Bredvid dörröppningen stod Mia och Sanna, helt ointresserade utav en tjej som jag. Jag försökte skynda mig förbi dem, men precis när jag skulle gå igenom dörröppningen såg jag hur Mia viskade något till Sanna och innan jag hann reagera sträckte Sanna ut sitt ben för att fälla mig. Jag hade aldrig haft bara reflexer, men det hade inte hjälpt i en situation som denna. Mitt högra smalben slog in i Sannas välplanerat utsträckta ben och jag föll. Jag blundade och släppte alla mina böcker i en reflex för att kunna ta emot mig med händerna. Jag skulle precis slå i marken, när någon tog tag i mig. Jag hörde hur alla flämtade, fortfarande med stängda ögon. Två starka armar lyfte upp mig i stående ställning. Jag öppnade långsamt ögonen för att se vem som hade räddat mig från att falla.

"Är allt okej, Jenny? Skadade du dig?" sa min hjälte, han röst var varm, inte som förut. Han höll mig fortfarande hårt, som om jag skulle trilla igen. Jag tittade in i två djupt gröna ögon och jag kunde inte tro vem det vad jag såg. Jag var fortfarande chockad, så jag bara nickade och sa

"Mmm..."

"Bra..." Dav log varmt mot mig och släppte mig. Jag tittade mig omkring, alla stod och stirrade på oss. Jag böjde mig ner för att ta upp mina böcker, men Dav hann före. Han räckte böckerna till mig och sa.

"Kom Jenny, låt oss gå till matte lektionen." Dav tog min hand och började dra mig i riktning mot klassrummet. Han höll hårt i min hand utan att släppa taget, som om han var rädd att jag skulle försvinna.

"Släpp mig Dav, vad är det med dig?" Jag slet i hans hand för att han skulle släppa taget. Han släppte inte.

"Dav släpp mig!" Dav stannade och tog tag i min andra hand. Han höll den lika hårt som den första.

"Lovar du att du inte skadar dig mera då?" Han spände blicken hårt i mig.

"Va?" Nu var jag förvirrad. "Vad menar du? Släpp mina händer Dav, du skadar mig!"

"Som jag sa, lovar du att du inte skadar dig?" Jag började slita i mina händer igen.

"Lovar du?" Han släppte såklart inte.

"Jaa, jag lovar" Jag slet ännu mera "Fast jag fattar inte varför du säger så!" Jag slet en sista gång och han släppte äntligen. Jag gned mig runt handlederna, dem hade röda finger märken från Davs hårda grepp.

"Vi måste gå nu annars kommer vi försent till lektionen" Han började gå iväg mot samma riktning som klassrummet. Jag tog tag i hans arm.

"Dav, vänta!" Han stannade och vände sig om.

"Ja?" Han lyfte sitt ena perfekta ögonbryn. Jag studerade honom ett tag. Hela han var perfekt. Hans hår var lätt och fluffigt men ändå rakt och inte ett ända hårstrå låg fel.

"Vad är det som händer?" Jag höll fortfarande löst i hans hand.

"Inget händer, jag måste gå nu" Hans röst var kall igen. Han vände sig om och började gå iväg.

"Dav!" ropade jag till honom, men han struntade i mig. Jag stod och såg på när han gick iväg. Jag stod där en stund innan jag också började gå mot klassrummet.

När jag kom fram till klassrummet och gick igenom dörren kom Josefin springande mot mig.

"Åh Gumman! Hur är det? Jag såg inte vad som hände för alla stod i vägen." Hon överöste mig med frågor och kramar och ännu mera kramar.

"Jossan, du överreagerar. Jag trillade ju bara, jag blev inte överkörd eller något sådant!" Jag försökte knuffa bort henne på ett vänligt sätt.

"Du kunde ha skadat dig! Vad hände?!" Hon kramade mig hårt.

"Jossan jag är okej!" Sen viskade jag till henne. "Alla stirrar kan vi gå och sätta oss istället?"

"Bara du lovar att berätta för mig vad som hände" Jag började knuffa henne mot våra platser.

"Ja jag lovar!" Jag hann precis gå och sätta mig innan hon överöste mig med samma frågor.

"Vad hände? Hur mår du? Är du skadad? Föll du? Vart tog du vägen, jag letade efter dig men jag hittade dig inte!" Jag log mot henne och sa

"Jossan allt gick bra, jag mår bra och jag blev inte skadad."

"Berätta vad som hände, i detalj!" Hon tog tag i mina handleder, som Dav hade gjort, fast inte lika hårt.

"Aj!" Jag hade börjat få blåmärken runt handlederna och det gjorde ont när hon tog på dem.

"Men du har ju blåmärken!" Hon hade vridit mina handflator uppåt, så hon hade sett dem. Jag drog tillbaks mina händer så jag dolde dem.

"Det är inget, allt är bra" Jag skämdes för att jag behövde ljuga för min bästa vän.

"Är du säker?" Jag hörde tvekan i hennes röst.

"Ja, kan vi snälla prata om något annat?!" Nu var jag frustrerad, jag hatade att behöva ljuga för henne.

"Visst, du kan väl berätta för mig vad som hände?" Precis då kom Mr Trig in genom dörren.

"Allesammans sätt er ner, jag har något att berätta!" Han gick fram till katedern och satte sig ner i stolen. Han rättade lite på ryggen innan han fortsatte. Mr Trig är vår matte lärare, han är också Mrs Trigs man. Dom har varit gifta i 36 år nu och dem båda är 56 år gamla, tror jag... Man tappar räkningen efter ett tag.

"Alla kan öppna sina böcker och börja på Kapitel 7 sida 189" Jag och Jossan öppnade våra böcker och började skriva. Det var helt tyst i klassrummet och Jossan viskade till mig.

"Du får berätta vad som hände sen" Jag nickade och hon tillade "Vet du var den där nya snygga killen? Jag kan inte se honom?!" Jag klandrade mig själv för att jag rodnade när hon frågade. Jag hade faktiskt inte sätt Dav sen han räddade mig från att falla. Jag tittar mig omkring, han är inte här.

"Nej det har jag inte..." Jag försökte gömma mig själv så hon inte kunde se mig rodna.

"Han kanske blev sjuk, synd i så fall. Jag ville prata med honom." Hon korsade sina ben lite kaxigt. Jag nickade mot henne igen och började skriva i min bok igen, för att undvika fler frågor om Dav. Det var något med honom som fick mig att lockas, men på samma gång sa mina instinkter åt mig att springa ifrån honom varenda gång jag möte honom. Det va något skumt på gång och jag skulle ta reda på vad. Men hur?