♔My slytherinprince| Dramione fanfic /Swe/♔

10. Trogen anhängare

{Dracos perspektiv}

Vi gick ned till stora salen för att äta lunch.
"Varför försvarade du Weasley på lektionen?"
Slängde Pansy tjurigt ur sig när vi väl slagit oss ned vid slytherinbordet. Jag blängde irriterat upp på henne. Pansy har gått mig på nerverna i flera år nu, jag klarar inte mer av hennes gnällande och tjatande. Självklart tror hon att det är någonting mellan oss eftersom vi gick på Yule balen. Jag lät henne visserligen hålla på med mitt hår på vägen hit men det var ju mest bara för att få tyst på henne. "För att" svarade jag och tog en tugga av kycklingen på mitt fat.
"För att, vadå?" Sa Pansy och gav mig en dödande bitchblick.
"För att du är irriterande, jobbig, tjatig, elak och taskig" sa jag och tittade snett på henne.
Hon rynkade förvånat på pannan och stirrade frågande ned på mig. "Ehh, ursäkta Draco, var kom det där ifrån?" Gav hon argsint ifrån sig. Pansys ögon tårades och hon reste sig upp för att sedan lämna stora salen. "Draco, vad hände precis" frågade Blaise.
Jag vände mig om till Blaise och ruskade på huvudet "inte vet jag" sa jag tyst och återgick till min mat. "Asså inte för att vara den som är den men..,du måste prata med henne. Jag tror att hon verkligen gillar dig, eller nått" fortsatte han och gjorde en äcklad min.
"Det är väll inte mitt fel att hon tycker jag är het?" Svarade jag leende. Blaise skrattade men återgick sedan till ett mer allvarligt ansiktsuttryck. "Men seriöst, du måste prata med henne".
"Jaja, jag gör det senare" sa jag samtidigt som jag sköt undan min tallrik.
"Förresten, varför försvarade du faktiskt Weasley på lektionen?" Frågade han efter några minuters tystnad.
Jag tänkte efter men kom inte på något vettigt svar. Min blick svepte igenom den stora salen, och där satt hon. Hermione var anledningen, jag vet inte varför eller hur det äns är möjligt men jag blev svartsjuk. Men det kommer inte att hända igen, Hon hatar mig. Det finns ingen anledning för henne att inte göra det. Jag har växt upp i en familj där dem lärt mig att hata och diskriminera hennes sort, att dem är mindre värd. Det tog onödigt lång tid för mig att förstå att det är fel. Om jag ska vara ärlig bryr jag mig inte ett skit längre, jag kommer dö snart i vilket fall.
Allt jag kan tänka på nu förtiden förutom Hermione är det där idiotiska uppdraget Voldemort gett mig. Han valde mig, vilket betyder att jag måste genomföra det. Jag vet att mamma inte litar på att jag klarar av det, hon och Bella har pratat med Snape. Men jag tänker inte fega ur, även fast jag inte vill göra det jag nu måste göra. Ända sen jag var liten har jag vetat att jag skulle bli en av dem.
Mörkrets herre skulle återvända och min far skulle ännu en gång var trogen till honom. Därefter skulle han också dra in mig i sitt öde. Om jag inte lyssnar på min så kallade herre så kommer han att döda mig, och min familj.
Det är på sätt och viss skönt att vara på Hogwarts, han kan inte komma åt mig här och mina förändrar kan inte sätta press på mig heller.
Men tiden börjar sakta att ticka ur och jag har ingen aning om hur och vad jag ska göra för att Mörda Dumbledore...