♔My slytherinprince| Dramione fanfic /Swe/♔

7. Avundsjuk eller?

{Rons perspektiv}

Harry kom tillbaka till våran sovsal vid ett tiden. Han smög in, antagligen för att inte väcka oss andra. Det var ett bra tag sedan jag gick upp till sovsalen, undrar vad han och Hermione har pratat om så länge.
Jag är inte avundsjuk eller så, fast vem vet vad som kan ha hänt mellan dem där nere.
"Harry" viskade jag medan jag satt mig upp i sängen. Harry vände sig sakta om mot mig.
Det blev tyst.
Jag väntade på att han skulle svara, vilket han inte gjorde så jag fortsatte "vad har du och Hermione pratat om?". Harry suckade. Han kröp ner i sin säng och lade huvudet i händerna bakom nacken.
"Det är mellan mig och Hermione" svarade han gäspande.
Okej nu blev jag svartsjuk. Fast jag är inte intresserad av Hermione, verkligen inte.
"Ron jag vet att du gillar Hermione" sa han efter några minuters tystnad. Jag som trodde att han hade somnat. "Nej" gav jag snabbt ifrån mig. Även fast det var mörkt i rummet så kunde man se Harry himla med ögonen.
"inte så mycket" fortsatte jag och satt mig protesterande upp.
Harry låg kvar men vände sig om och låg på sidan istället, med ansiktet mot mig. "Nej men absolut inte, jag undrar var jag fått sådan fullständigt felaktig och inkorrekt fakta ifrån.." Svarade han nonchalant.
Jag kände att jag måsta lägga fokuset på ett annat ämne så att jag kunde tänka ut svar på framtida påståenden för mina känslor för Hermione. "Jaha men..du och HERMIONE dårå?" Sa jag kanske lite för kaxigt. Harry fnös till. "Jag och Hermione?" Sa han och satt sig upp i sängen.
"Jaa precis så. Vem vet vad som kan ha hänt mellan er där nere"
Harry skrattade "nej men absolut, Hermione är   Snygg, kanske nu när du säger det..". Jag vet att han antagligen retas med mig men avundsjukan tog över min hjärna iallafall.
" jaha. Ja men du och Hermione förtjänar varandra! Ni är lika löjliga båda två"
Seamus hoppade till. Han var vaken, ett tecken på att jag pratat alldeles för högt.
"Eeey, vad händer?" Frågade han irriterat.
"Jadu fråga den avundsjuka surskallen där borta" svarade Harry och lade sig ned i sängen.
Seamus vände sig om mot mig med en frågande blick. " vad?" Sa jag surt och lade mig ned med täcket upp till öronen.
"han är avundsjuk på mig för ett påhittat förhållande mellan mig och Hermione"
"Är jag inte alls" skrek jag. Kinderna hettade till och blev rödflammiga.
"chilla Ron, låt Harry och Hermione hångla så mycket de vill" retades Seamus.
Bilder av Harry och Hermione snurrade runt i mitt huvud. "Är hon bra Harry, ja på du vet?.."
Fortsatte han med en lien vissling efteråt.
"Jag tror nästan Ron vet det bättre, eller du brukar väll i alla fall föreställa dig det Ron?" Svarade Harry skrattande. "Haha" sa jag tyst, men tillräckligt högt så att de skulle höra mig.
"Undrar inte ni också var Malfoy var på lektionerna idag?"
"Joo" mumlade jag.
"Jag vet var han var" svarade Harry gäspande.
Jag drog ned täcket och vände mig om mot Harry. "Hur kan du veta det?" Frågade Seamus förbryllat. Harry blev tyst
"säg då"
"Kan inte" sa Harry lugnt.
"Nähä, och varför inte?"
"Jag lovade"
"Lovade vem?" Gav Seamus nyfiket ifrån sig " Malfoy?" Fortsatte han när Harry inte svarade.
"Hermione" sa han tillslut.
Jaha, och dem kände inte att jag kanske skulle kunna få veta.
"Jasså" sa jag ännu surare än tidigare.
"Olala" sa Seamus.
Efter det blev det tyst, ingen sa någonting mer. Fanns det äns någonting mer att säga?
Natten passerade fort, eller iallafall vad dom var kvar av den.
Jag låg uppe och grubblade länge, drunknade i mina tankar tills jag äntligen somnade.
Harry och Seamus somnade minst en timme före mig men även dem var vaken ett tag. Undra vad som höll på i deras huvuden.
Jag klev upp och klädde på mig och insåg sedan att det var lördag. Lördag, älskade lördag. Harry och Hermione var tysta under frukosten och hade inte ögonkontakt en ända gång. Skumt. Vi gick sedan skilda vägar då Hermione begav sig till biblioteket, jag upp till uppehållsrummet och Harry till Dumbledores kontor. Lavender och Parvati var också i uppehållsrummet. De satt och viskade som vanligt. Med jämna mellanrum fnissade dem och sedan blängde de på mig.
Jag lossades att jag läste bok. Bläddrade sida då och då.
Efter någon timme kom Harry tillbaka. Han satt sig bredvid mig. "Vad viskar dem om" sa han och nickade åt Lavender och Parvati.
"Det vanliga skulle jag tro" svarade jag kallt.
"Var är Hermione?" Frågade Harry sedan utan att bry sig om min nonchalans. "Det vet väll du bättre" sa jag.
Harry öppnade munnen men stängde den sedan.
Hermione kom in igenom porträtthålet med famnen full av böcker.
Jag kunde inte annat än tänka att hon var farligt vacker. Tyckte Harry det med?