♔My slytherinprince| Dramione fanfic /Swe/♔

8. Draco kommer tillbaks

{Hermiones perspektiv}

Helgen for förbi i rasande fart. Tidigt på måndag morgon gick jag upp och klädde på mig. Jag gick ner för att äta frukost med Harry och Ron. Det hade varit lite spänt mellan dem på sistone. Det var min idé att vi skulle gå dit i tid, för att slippa Lavender. Hon har inte lämnat mig ifred en stund sedan i fredagskväll när jag kom tillbaka till sovsalen efter att ha pratat med Harry. Hon går mig på nerverna, bara massa frågor om Ron hela tiden, näääh det kan jag gott och väl vara utan.

Någon kom in i salen, följd av professor snape.
Han hade bandage lindat runt skallen och vänster arm. Hans ansikte var blekt förutom den blålila nyansen som fanns på vissa ställen, antagligen blåmärken. Snape böjde sig ned och sa någonting till honom. Draco drog ned den vänstra tröjärmen så att bandaget täcktes. Snape nickade och lämnade salen. Vid det här laget hade allas blickar riktats mot slytherinbordet.
Draco såg svag ut och han brydde sig inte ett dugg om den plötsliga uppmärksamhet han fått. Han pratade knappt med sina klasskompisar och åt ingenting av frukosten.
"Jag undrar varför han måste täcka vänster arm.." Sa Harry och bröt den spända tystnaden.  "Joo precis" instämde jag.
Bilder av Draco skrikandes i en sjukhussäng snurrade runt i mitt huvud. Döda mig hade han sagt men jag kunde inte. Var det själviskt gjort av mig? Tänk om det faktiskt var den ända utvägen från hans lidande.
Vi gick till första lektionen vilket var trolldryckskonst. Det var kallt i fängelsehålorna, som vanligt. Vi har snigelhorn som lärare i trolldryckskonst nu när Snape tagit över försvar mot svartkonster.
" idag ska ni jobba i par. Ni ska tillsammans tänka ut, ta reda på och dokumentera vad som händer om man kommer i kontakt med fredsdrågen" han skrev upp ordet fredsdrogen på tavlan. "Om jag inte minns fel så sa Snape att ni lärde er att brygga den förra året" vi nickade. "Toppen, paren är följande..Potter och Finnigan, Weasley och Parkinson" han andades och fortsatte sedan" Granger och Malfoy..Longbottom och Brown".
Jag sökte igenom rummet och såg Draco i andra änden, tillsammans med Pansy och Blaise. Han vände sig om mot mig och studerade mig från topp till tå med sin blick. Han stannade vid mina ögon en stund men bröt sedan kontakten. När snigelhorn hade delat in resten av eleverna i par gick alla till sina nya platser. jag satte mig på stolen bredvid Draco. Han stirrade ned i sin textbok. hans hand låg några centimeter ifrån mig, den var knyten i ett hårt grepp, hela han såg väldigt spänd ut. "såå ska vi sätta igång?" frågade jag tyst. Draco tittade upp från boken. Jag mötte hans blick, den var fylld av rädsla och svaghet. Han nickade till svar. "okej men vad tror du kommer att hända?" fortsatte jag för att få igång någon slags konversation. "Snape sa det förra året" sa Draco tyst med rispig röst. "jo jag vet men det är tänkt att vi ska diskutera" sa jag och bet mig i läppen. "ursäkta mig Hermione" svarade han och reste sig upp. han tog sina grejer och gick fram till snigelhorn. efter ett kort samtal mellan dem två gick han. Min första instinkt vara att följa efter honom men jag tror inte han skulle uppskatta det. Men han hade ännu en gång nämnt mig med mitt förnamn. textboken låg kvar på bordet, jag skulle kunna använda den som en ursäkt för att gå efter honom. "Åhh Granger. unge herr Malfoy var tyvärr tvungen att lämna lektionen av personliga skäl. Jag förutsätter dock att han är tillbaka nästa gång vi har lektion men tills vidare kan du...jaa det finns egentligen inte så mycket du kan göra utan en partner" Sa Snigelhorn som kommit fram till mig "Du kan avsluta här. Såvida du läser ett kapitel eller två i läroboken som komposition" fortsatte han sedan och gav mig ett litet snett leende. Jag nickade lätt och reste mig upp. Dracos bok packade jag ned i min väska tillsammans med mina egna saker. Efter det lämnade jag fängelsehålorna.
jag skulle precis svänga runt ett hörn av korridoren då jag hörde röster från ett av klassrummen. "Du hade tur att jag fanns där och kunde hjälpa dig" det var en iskall röst, jag kände direkt igen den. Men Professor Snape var inte ensam, han pratade med någon. "Jag skulle klarat av det själv" svarade Draco svagt. Snape skrattade till "Om inte jag hade raderat minnet av din arm från hennes hjärna hade du varit avslöjad Draco" det blev tyst en minut men Draco fortsatte sedan "Jag visste att hon skulle hjälpa mig ändå även fast hon visste vad jag var. Hon skulle bara berättat det för Dumbledore i efterhand, jag tänkte faktiskt radera minnet på Pomfrey efteråt men jag hann inte eftersom du gjorde det" hans röst hade blivit lite mer stabil nu. "Låt det i vilket fall inte hända igen, du måste göra det han sagt åt dig att göra och det går inte att undgå". Snape försvann ut från klassrummet och bort åt motsatt håll ifrån mig, tack och lov. Draco däremot gick åt mitt håll fast det märkte jag inte till att börja med. Jag gick rakt in i honom och föll ned mot marken. "förlåt jag såg dig inte" sa Draco och räckte mig sin hand. Jag tog tag i den och lät honom dra mig upp. Han var stark. "det är lugnt, det är faktiskt mer mitt fel en ditt, jag gick ju in i dig" svarade jag. Mina kinder blev rosa och mina ben började darra. "Förlåt för att jag lämnade dig ensam, det var inte meningen men jag var tvungen att gå" sa Draco och blängde ned på sina skor. "Det är okej, jag menar, du hade väll dina anledningar antar jag" svarade jag lugnt men konstigt nog nervöst. Draco nickade och började gå. Han var några meter ifrån mig när jag kom på att jag hade hans bok."Draco vänta. Jag har din bok" skrek jag efter honom. Han vände sig om med en frågande blick. jag tog upp den ur väskan och viftade med den i luften. Han gick fram till mig, jag räckte fram boken och han tog emot den. Våra fingrar möttes. Han blickade in i mina ögon. Hans iskalla gråa ögon, dem som jag så många gånger tidigare stirrat in i med förakt och avsky, plötsligt fångade de mitt intresse på ett helt annat sätt. jag släppte taget av boken och bröt ögonkontakten. "Tack" sa han leende. Sen gick han och lämnade mig ännu en gång ensam. Utan hans närvaro vart det tomt, var det fel att jag ville vara nära honom?